onsdag 8 december 2010

Motivation

I somras fick jag nog. När jag drog på mig ytterligare en skada på ett lite lättare boulderproblem ute på Marna i Sundsvall kände jag hur jag helt tappade sugen att klättra. Jag skall sluta med den här jävla skiten tänkte jag.
Efter att de senaste 4 åren bara kunnat klättra ca 6 månader/år då jag har varit skadad på ett eller annat sätt började jag fundera om jag verkligen skall hålla på med det jag gör? Det känns som att det bara har varit en ständig comeback och just som man börjar nå ytan så kommer Oledolyckan och drar ned en i djupet igen. Jag har tränat fel och enformigt det vet jag och det är väll den största orsaken till att jag har blivit skadad. Problemet är att man inte har lika mycket tid till klättring nu när man har hus och familj som man hade tidigare. Det blir lätt att jag bara klättrar sådant som känns roligt när man väl tar sig iväg. Det känns även som att jag inte riktigt har tid med att träna antagonister och göra rehabövningar, det är ju dessutom tråkigt om ni inte visste det.

Började cykla MTB istället för att man skulle träna någonting och inte tappa fysiken helt. Fick helt klart en nytändning vad gäller cyklingen, körde ganska mycket för 15 år sedan. Fick en lättare förkylning men fortsatte att cykla några gånger i veckan, detta resulterade i halskatarr med konstant ont i halsen i nästan en månad. I samma veva gjorde jag mig av med mitt nikotinberoende snus vilket ledde till en oönskad viktökning. De som känner mig vet att jag inte är världens lättaste klättrare i grunden och 5-6 kilo extra gör ju knappast saken bättre.

Har börjat klättra lite igen nu och jag känner mig i ruskigt dålig form, framförallt uthålligheten och styrkan i armar och axlar är som bortblåst. Det går dock bättre och bättre och försöker tvinga mig själv till att köra lite av den träning jag tror mig behöva för att reducera mina nuvarande och kommande skador. Med klättringen kommer även värken, axlarna gör nästan konstant ont trots att jag inte har tränat några hårda pass och trots att jag stretchar dagligen. Jag har svårt att ligga på ett vettigt sätt när jag skall sova.

Det är väll bara att bita ihop om jag skall fortsätta att klättra och hoppas på att jag kan hitta de där blocken som jag vet finns där ute, med linjerna som gör att motivationen kommer tillbaka. De där linjerna som gör att man inte kan tänka på något annat och som får en att träna, äta och leva klättring.

Till er som orkat läsa detta ber jag om ursäkt för mitt gnäll.

onsdag 17 november 2010

Vakuum!

Varje gång jag kommer hem från en klätterresa uppstår en känsla av existensiellt vakuum. Den sköna känslan man haft där nede är som bortblåst av den kalla vinden från Storsjön. Promenaden in till skolan känns segare än vanligt och jag frågar mig gång på gång, varför man stannar i Jämtland, eller Sverige för den delen. Feghet och att det inte är nog illa här, är en del av svaret. En annan del är att de relationer man har finns här och att Flatanger inte är den långa resan bort!

Snart glömmer man bort lite hur härligt det var. Man glömmer smaken av salsa de calcóts,  almendras och paprikan som faktiskt smakar paprika. Ganska snart hittar man nya mål, resplaner och strategier.

Terradets var grymt! Les Bruixes var riktigt grymt. En av de finaste klippor jag besökt och det får mig att undra varför jag envisats om att åka till Siurana. Vi, Carlos, Jonas, Jocke och jag hade fina dagar, med fint häng vid klipporna. Med gott sällskap av Bruce Lee och Göteborgpacket.

Jocke med nytt rep!
Träningen innan hade gått bra! Kände mig uthållig och rätt alert. Två månader på plast gör en dock inte speciellt smart i sin klättring och det kändes definitivt de första dagarna. Att vara vilse på "tuforna" är ingen överdrift. Min strategi för dagarna var att försöka onsighta dag 1 och redpointa dag 2. Inledningsvis funkade det jättebra. Snabbt blev det dock väldigt hårt för mig att försöka onsighta flera leder upp mot 7c+ samma dag och fick krypa till korset och köra några fler dagar med redpoint för att "inte" behöva ta vilodagar. På en resa som detta känns det svårt att lägga för mycket tid på en och samma led, därför försökte jag begränsa mig till ett par press på varje.

La Familia, Chewbacca, Doktorn och Jochen
Jag testade totalt drygt 20 leder under resan. Alla kan jag tänka mig klättra igen. Alla var fina på sitt sätt. Tunna och crimpiga långt till vänster. Långa och uthållighetskrävande mitt på, för att bli mer power-inriktade längre till höger på klippan. Problemet med val av leder växte under hela resan då nya kom till önskelistan, snabbare än de försvann. Det kommer fler turer!

Det var också första gången för mig att testa mina Anasazi Verde på klippa. Var lite osäker hur de skulle vara. Min vana trogen att klättra med pointade skor har gett mig ett rörelsemönster som till en början inte riktigt överensstämde med dessa. Väntade ivrigt på ett par pointade från posten, men inga han tyvärr komma. Med tiden gick det till sig och jag "lärde" mig använda skorna och tekniken på ett bättre sätt. Tror kanske egentligen de var det bästa alternativet till denna resa, trots att jag en del gånger saknade möjligheten att kunna "dra" med tårna.

Nytt Sterling rep kändes grymt. lätt arbetat och skönt att falla i, trots sin tjocklek på 9.8mm. Flera positiva kommentarer.
Karaktär

Allt som allt, en mycket lyckad tur. Klättringen kändes bättre och bättre ju längre dagarna gick, maten var bra och sällskapet gott. Boendet på Refugion var bortkastade pengar och med 345 mil ned, tror jag det blir bussen nästa gång.

Delar av Göteborgspacket!
Hade kunnat pressa mig mycket mer. Känns inte som jag tagit i på två veckor och hade jag provat hårdare leder med fler försök skulle förutsättningarna funnits. Det är jag säker på. Formen var bra! Min onsight nivå kan jag utveckla enormt. Klättrar som en kråka. Reserverat, långsamt och inte speciellt fantasifullt.

På lördag åker vi till Umeå. Plast och polare. Har hård utomhushud fortfarande. Hoppas det inte bjuds på enbart slopers...

Golpe de gas!

M

onsdag 27 oktober 2010

Onsightvänligt?

Sista veckan är gjord. Nu flyter jag omkring och njuter över att få semester snart. När jag tränat ganska mycket de senaste veckorna känns det grymt lyxigt att åka iväg på semester till Katalonien. I stort sett varje gång jag haft ett träningsupplägg inför en resa, har det alltid varit att själva resan rent fysiskt kännts lätt och att de leder jag klättrat eller försökt klättra som regel kännts lättare än den träning jag gjort innan. Vet inte om andra upplever samma sak, men för mig innebär det däremot att semestern redan startat fast jag fortfarande sitter på skolan och rättar prov. Lifestyle, ja kanske?

Efter Harbak och sårläkning har jag ökat intensitet på träningen, samt lagt in vissa längre vilor mellan repetitionerna eller seten. Har sista två veckorna klättrat 6 dagar på rad för att på något sätt vänja mig att få ut så många dagar som möjligt av resan. Vilodag känns mycket tveksamt!

Det två veckorna som var såg ut ungefär så här för de som skulle vara intresserad:

Måndag: Morgonjogg 45min
Tisdag: Boulder, 100-150 move. totalt: ca 350 move
Onsdag: Power endurance, ca 400 move. totalt: ca 855 move
Torsdag: Morgonjogg 25min + Fartlek 60min, 10st intervaller var 4-5e minut. totalt: ca 1200 move
Fredag: Morgonjogg 45min + Arc 40 min. totalt: 800 move
Lördag: Power endurance, ca 400 move. totalt: ca 665 move
Söndag: Fartlek 60 min, totalt: ca 1200 move


Måndag: Morgonjogg 45min
Tisdag: Boulder, 100-150 move. totalt: ca 30 move
Onsdag: Power endurance, ca 425 move. totalt: ca 825 move
Torsdag: Fartlek 60min, 10st intervaller var 4-5e minut. totalt: ca 1200 move
Fredag: Morgonjogg 45min + Arc 40 min. totalt: 800 move
Lördag: Power endurance, ca 400 move. totalt: ca 665 move
Söndag: Fartlek 60 min, totalt: ca 1200 move

Som tidigare nämnt känns det just nu jättebra! Mycket mer klös i kroppen än tidigare och hyfsad uthållighet hoppas jag. Är mindre seg nu än när jag reste till Katalonien sist och i mer "ta i-modus". 

Hoppas på draget, nypet och trycket ;)

Många jag pratat med om Terradets har beskrivit det som ett av de bästa klipporna i Katalonien, vilket är ett enastående högt betyg. De har också nämnt det som "onsight-vänligt". Har funderat en del på vad det innebär? Är det att det är lätt att läsa, lätta grader? Eller innebär det att det är lätt om man har motor och kapacitet genom att det är i huvudsak jämna leder?

En del av den klättring jag känner jag skulle behöva förbättra en god del, är min onsight-kapacitet. Gör jag det på ett "onsight-vänligt crag"? Vet inte, men övning, ger mästring!

Kommer nog att försöka lägga en del energi på att klättra mer på blick än jag brukar. Tror det kan vara positivt i längden och mycket, mycket skoj! En bekant från Sogndal hade ett lyckat och förmodligen skoj upplägg i Kalymnos alldeles nyligen, med Onsight dag 1 och Redpoint dag 2, och så vidare. Känns lockande!

Slutligen börjar ett trad-sug växa sig fram mer och mer. Vet inte varför, och på vilket sätt det kommer påverka framtida resor; men det skulle vara kul att damma av racket och jobba med lite hantverk ett tag. Pratar inte långturer tror jag, snarare lite "stöting på kil". Flatanger funkar utmärkt till allt!  ;)

Stanage Edge, Peak District, 2003





torsdag 14 oktober 2010

Posage 38

måndag 4 oktober 2010

Hybris på Harbak

Tillbaka från Harbak. Fin tur, fint väder(Vind), fint sällskap.

Till trots för trasig hud och en förmodad trötthet från sista veckorna träning, var jag fullt inställd på Odins Bue. En hybris som fick en snabb vändning. De sprickor jag haft under veckan hade nu efter en dryg timmes klättring blivit till köttsår på fyra fingrar. Att fortsätta försöka var uteslutet. Frustrerad och bitter hoppas jag inte att jag förstörde resan helt för Linus. 

Linus hade också en plan. Jaws och Akkurat Der. Två makalösa linjer som är svåra att undgå efter ett besök på Harbak. Bägge problemen hade spottat av honom vid tidigare besök, men nu fick han i varje fall en 50% utdelning. Efter samlande av mod till uttoppningen av Jaws gick han den med god marginal, en marginal som jag tror inom kort kommer visa sig på film. Riktigt skoj!
Linus på väg in i kruxet på Akkurat Der

Akkurat Der med sin perfekta linje gav fortfarande motstånd framförallt de två sista flytten som får sägas vara de som sätter graden. Problemet avslutas med en viktig hälkrok som om man inte får till gör problemet mycket svårt att bestiga. Rykten säger att Jarle Risa, gjort problemet utan avslutande hälkrok så jag reserverar mig för att säga att det skulle vara omöjligt.

video
  
Kvällarna blev ganska långa i bussen, då mörkret tilltog ganska snabbt vid sjutiden. Filosoferande började jag upptäcka vad jag tror är ett svalnande intresse för bouldering. 

Kan tycka att svåra flytt och att ta i på mitt max är fantastiskt inspirerande, men inte lika inspirerande som tidigare. Bouldering gör så himla ont! Kanske börjar jag bli bekväm eller så har jag repklättringen mig så mycket mer att ge. Min spontana känsla jag sitter med handlar om att att de är så många faktorer runt bouldering som påverkar ens resultat, men som jag inte kan påverka själv. Det jag framförallt tänker på är de vädermässiga faktorerna som inte i samma utsträckning är utslagsgivande när man klättrar rep. 

Bouldering är för mig roligast när jag tar i på mitt max. När jag inte gör det/kan det, längtar jag till en klippa i närheten. Repklättring är för mig mycket mer givande att klättra i olika svårighetsgrader och ändå ha kul. Trasigt med sant. En annan sak som kanske hänger ihop med detta är att jag hatar att skylla på andra faktorer än mig själv om jag inte kommer upp. Det får mig att känna mig dålig. Detta beteende är otroligt lätt att rationalisera, när en viss typ av klättring är mer utslagsgivande än en annan. 

Jag kan dock känna en stark glädje med bouldering när det inte gör ont som i helgen(typ kanske inomhus). Det är lärorikt att klättra krux och bouldering känns just nu som en bra förberedelse för att skaffa sig skärpa till repklättringen, en skärpa som kommer behövas om jag skall fortsätta utvecklas.

Inte alls bitter ;)
Tre nya veckor innan det är dags att åka till Terradets. Första veckan får bli med tejp(hoppas det håller) Nu drar jag ned kvantiteten, för att öka intensiteten. Hoppas det svarar! 





tisdag 28 september 2010

Harbak, med gamla och nya vänner!



Torsdag eftermiddag åker vi. Fyra sprickor i huden som jag hoppas hinner läka innan Harbak. Nu har det snart gått tre veckor in på min första träningscykel och underarmarna är trötta. Igår kom jag inte ens upp i de antal flytt jag planerat, men samtidigt var intensiteten en god del högre än tidigare. Skönt i vilket fall som helst med lite smärta!

Jag har inte bouldrat sedan någon gång i December. Linus däremot har bouldrat fantastiskt bra den sista tiden, så när han kommer ned på onsdag får jag göra som multisportarna gör och fästa en gummisnodd i honom för lite draghjälp. Väderleksrapporten ljus ut och det skall bli skoj att återse en gammal vän för en långhelg med bouldering i Norge.
Linus på Tare Baby, Lofoten
Kommer också ha med mig en ny vän. De kom med posten idag från Belgien. Sitter redan som en handske. Den nya vännen är ett litet samarbete mellan mig och Sasquatch Agentur/FiveTen. Hoppas jag kan göra min del av kakan, vet inte riktigt vad det innebär; bortsett från att inte vara en skitstövel. Oavsett känns det bra att ha dem på fötterna.



 Just det! Filmen visar Björn "Baris" Saetnan gå Strafen på Harbak

tisdag 14 september 2010

Entrenamiento de escalada

Fick ett mail från en kamrat i Trondheim som skall Bishop i mars. Han undrade om jag kunde ge lite tips om hur han skall lägga upp träningen fram till dess. Tänkte att det kanske intresserar fler. Förmodligen är det en del som inte är eniga i vad jag skriver, men detta är i varje fall något som JAG tycker fungerat bra.


---

Hej Jörgen!

Gott att höra att du är sugen på att träna...

Succé tips vet jag inte om jag har, men det jag har är en ganska lång erfarenhet av träning av olika saker, samt pannben. Ger gärna lite "inspill". 

Jag tror på att har man en stark motor, kan man dels träna hårt utan att bli skadad, men även att kroppen svarar väldigt snabbt på den aktivitet(kanske boulder) man gör när väl motorn är stark. 

Om du känner till löparen Hicham El Gerrouj gjorde han sig känd för sina imponerande tider på 1500 meter för några år sedan. Istället för att köra kort och hårt och liten kvantitet satsade han på att träna nästan i större utsträckning under tröskeln för mjölksyra och kunde i sin tur träna sjukt mycket mer utan att bli skadad. När han sedan skulle iväg och tävla, drog han ned kvantiteten och höjde kvalitén under en kort tid. Efter det gick det hyfsat snabbt!

En genomsnittlig klättrare tror jag klättrar ungefär 30000 flytt på ett år. Många elitklättrare klättrar ca 120000 flytt per år. De flesta idrotter lägger ca 85% av sin träning på kvantitet(distans träning) och 15% kvalité. Många klättrare och bouldrare gör det omvända, med i min mening inte de bästa resultaten de skulle kunna få.

"Träna mindre hårt, men mer är väl i all enkelhet vad jag tror på" - under perioder...

Sista halvåret har jag inte tagit i max någon gång på träning. Senaste boulderturen till Vingsand i april gav ganska bra resultat (ett par 7c+) och då hade jag enbart tränat uthållighet och styrkeuthållighet

Om jag skulle träna för en tur till Bishop i mars skulle jag nog gjort något liknande(obs. grov skiss) framförallt om turen är som du nömner två månader lång!

okt-nov: Uthållighet

dec-jan: Uthållighet+Styrkeuthållighet

feb: Uthållighet+Styrkeuthållighet+Styrka

Börja med styrka ca 6 veckor innan du vill vara i form eller bli iform under resan för gott resultat, KANSKE...

---

Nedan ser du ett forumsvar jag skrev till UKBouldering för en tid sedan om Power Endurance. Detta har funkat bra för mig!

"normally i do in a PE session5 sets of 20-30 moves at about 80-90% of redpoint(routes). Subjective but approx 7c/8a route since 8b/b+ is my up to date max. Then 5 sets of 20-25 campus moves. Then 3-5 sets of 6by6:s or 6by8:s depending on type of boulderproblem and shape. I often end my session with an endurance circuit which equals 30 moves around 7a/7b - 1minute climb-1minute rest for about 20-30 minutes wihich equals between 300-450moves.

Rest periods vary between 2-4 minutes between sets on the PE part.
 
Amount of moves in a session:

PE: (100-150)+(100-125)+(120-200) = 320-475
E: 200 warmup+300-450 = 500-650
Total: 820-1125 moves/session
---

Har börjat min träning inför Spanien igår. Tränar uteslutande E+PE i olika former. Kombinerar lite olika typer av system i samma pass också likt ovan. Nedan ser du en grov mall hur jag kör nu. Det är ca 6 veckor till jag måste lätta på belastningen d.v.s 8-10 dagar innan. Höjer intensiteten ju närmare jag kommer resan och minskar mängden. Hela schemat bygger på progressiv belastning i ca tre veckor för att ta igen mig lite i en vecka och så vidare. 


U
måndag
tisdag
onsdag
torsdag
fredag
lördag
söndag
Vecka 1
kort PE+ minutträning
Uthållighet+fartlek
Vila/reg.
Lång PE+minutträning
Uthållighet+fartlek
Vila/reg.
Vila/reg.
Vecka 2
Uthållighet+fartlek
kort PE+ minutträning
Vila/reg.
Lång PE+minutträning
Uthållighet+fartlek
Vila/reg.
Vila/reg.
Vecka 3
Uthållighet+fartlek
Uthållighet+fartlek
Vila/reg.
Lång PE+minutträning
Uthållighet+fartlek
Vila/reg.
Vila/reg.
Vecka 4
kort PE+ minutträning
Vila/reg.
Uthållighet+fartlek
Vila/reg.
Uthållighet+fartlek
Vila/reg.
Vila/reg.


SU
måndag
tisdag
onsdag
torsdag
fredag
lördag
söndag
Vecka 1
Kort PE+minutträning
Lång PE+minutträning
Vila/reg.
Kort PE+minutträning
Uthållighet, fartlek
Vila/reg.
Vila/reg.
Vecka 2
Lång PE+minutträning
Lång PE+minutträning
Vila/reg.
Kort PE+minutträning
Lång PE+minutträning
Vila/reg.
Vila/reg.
Vecka 3
Kort PE+minutträning
Lång PE+minutträning
Vila/reg.
Kort PE+minutträning
Lång PE+minutträning
Vila/reg.
Vila/reg.
Vecka 4
Uthållighet, fartlek
Vila/reg.
Lång PE+minutträning
Vila/reg.
Uthållighet, fartlek
Vila/reg.
Vila/reg.

Förklaringar:
  1. "Kort" PE: 15x15x15, 1””/rep. 3-5” vila/set. 5-10 set eller 4x4 bouldering.  Antal move: 225-450
  2. "Lång" PE: 25-30x10-15, 3””/rep. antal move: 300-450. Variation kan här förekomma i att exempelvis göra olika stilar på cirklarna. Det kan vara cirkel som ovan, eller Campus move 25-30 i ett visst antal set, eller 6x8 boulder. Målet är att uppnå minimum 15 set totalt. Antal move: 350-450
  3. Minutträning: Intervaller med liten vila. Cirkel med ca 30 move(60” klättring) med påföljande 60” vila. Kontinuerligt mellan 20-40min.
  4. Fartlek: Kontinuerlig klättring där man med 4-5 minuters intervaller går på en cirkel som är mellan 15-20 move lång. Fortsätter sedan med  kontinuerlig klättring för återhämtning. Mitt mål är minimum 10 cirklar på ca 60 min. från 45-100 min. antal move 1000-1500
  5. Arc. Kapillärträning. Som återhämtning eller som egna pass. Från 45-90min. 1000-1800

I de blå rutorna kommer jag förmodligen att köra korta pass med system V. Arc., om jag är pigg.  

I tillägg till detta springer jag dagligen ett pass. På morgonen innan frukost ca 30 min. Detta för att bättra på restitutionen. De dagar jag vilar från klättring kan det bli ett extra löppass eller att passet i sig blir längre. Helger springer jag ofta ett längre pass på 60-90 min. 

hoppas detta ger dig lite ideér!

tänk långsiktigt så går det fort!

Peace, M

tisdag 7 september 2010

...Och katter pratar Katta-lonska

Då var det bokat! Två veckor, Katalonien i månadskiftet oktober/november. Guide och tolk medföljer i form av Carlos. Någon som vill agera kock?

Planering av schema samt lite grundträning under denna vecka. Sex veckor syra, med start måndag.

Tror det blir bra!

M

(c) Tere Rauret
(c) Tere Rauret

måndag 6 september 2010

Stockholm, chippat och klart!

Har hört det är en del chippat i Stockholm, men så mycket som det var hade jag aldrig trott. Man kände sig som en bonde på "byn", när man kom till storstan. Det vill säga, mycket liten och förvirrad och med noll koll. Är det så här klättring är?

När jag, Patrik och Leo kom ned på söndag eftermiddag till Dödskalleberget i Tyresö, kändes det dock väldigt skönt att de första människor vi stötte på var delar av Umeå-maffian. Dr. Wiklund, Rasta-Jocke och Henke J. Trevligt men surrealistiskt då man åkt drygt 55 mil söderut för lite miljöombyte...

Vi hade till och med fredag förmiddag på oss att testa Stockholm. Jag hade aldrig klättrat här, men väl läst om det en del. Patrik däremot har varit där flera gånger, men med minne som en guldfisk var inte det till mycket hjälp och för honom var det mesta nytt.

Första eftermiddagen tillbringade vi på Dödskalleberget. Ett skyddat berg idag om jag förstått det riktigt, med ett stående bultförbud. Klippan bär en stark prägel av detta och vad vi såg, var det i huvudsak tre leder som folk klättrade. Mio, Holidays in eden och Mr. magister. Vi också. Bultarna var av varierande kvalitet och många av lederna skall nog inte rekommenderas att klättra. Här kan det kanske ske olyckor!

Måndagen skulle tillbringas i Skevik, men till trots för "vår" prognos med sol och skurar vaknade vi till spöregn. Hamnade istället på Telefonplan där Leo fick testa väggarna, jag och Patrik fick testa kaffen samt slå av en prat med Scott och få nya rekommendationer på leder att testa. Regnet slutade och vi begav oss till Örnberget vid Tullinge.

På Örnberget tillbringade vi så, två och en halv dag. Anledningen till att vi stannade där var de eftermiddagsskurar som hela tiden kom och sköljde över oss. Enligt vår erfarenhet var det i princip denna klippa som med säkerhet skulle vara klätterbar. med andra ord bara att hålla tillgodo. Vi testade många av de klassiska lederna som Sator, I´ll be back, Frisco kid, Siddharta, Rakt på sak, m.m. Alla bjöd på underhållande klättring om man klarade att bortse från chippingen, för här har man gått hårt fram. Personligen hade jag enormt svårt att tända till och känna den riktiga glädjen, när nästa grepp man kom till var ett borrat enfinger-hål. Blev inte imponerad!

Vi var sugna på att testa Skevik igen på torsdagen, men dessvärre sköljde regnet oss bort från Gustavsberg efter en led, och den sista förmiddagen(fredag) tillbringades på Örnis igen.

Hann visserligen inte se så mycket av Stockholm, bortsett från lite Svensk klätterkultur. Ett kulturarv man kanske inte skall vara jättestolt över. Stockholmsföraren erbjuder en massa klippor och jag tvivlar på att allt är chippat, har många klippor kvar att besöka. Sitter dock med en kraftig bismak, inser att besöket kan komma att dröja.

Kreativitet är bra, men kanske inte all kreativitet?  Skulle vi anamma samma tillvägagångssätt här uppe kring Östersund, skulle vi ha fler klippor att klättra än i Stockholm. Det är bara greppen som saknas, fast dessa kan man tydligen göra själv?

Stockholm imponerar inte!

Mr Magister, Dödskalleberget
Morning Glory kl. 06.38, Tullinge Strand
Förmiddags kaffe kl. 08.20, Tullinge Strand
Frisco Kid, Örnberget
Okänd klättrare på Panta Rei, Örnberget
Kvällsdopp, Tullinge Strand
Ytterligare ett försök till Skevik

lördag 28 augusti 2010

Stockholm it is!

Efter mycket velande under blev beslutet att Stockholm får besök nästa vecka. Jag, Fransson och hans son Leo åker ned tidigt söndag morgon. Hoppas på fina dagar på ny klippa. Laddad till tänderna för en premiärtur i Stockholm och jag reser utan vidare förväntningar. Hoppas bara det inte blir regn!

Kameran är tillbaka. Hoppas kunna visa bilder från turen när vi kommer hem fredag kväll...

Adios!

onsdag 25 augusti 2010

Jihad och majestätiska linjer i Grufsedalen



Tillbaka än en gång från fantastiska dagar i Tröndelag!

Under två dagar testade vi Gudmund Grönhaugs hemmaklippa Ekne med läge strax utanför Levanger. Strålande sol gjorde det lätt att stiga upp på morgonen. Ett måste då klippan får sol rätt på väggen in mot eftermiddagen och gör det svårt att klättra. En 25 minuters anmarsch tar dig fram till klättringen och den vägg vi planerade testa; Övreveggen med Tegneserie-sektorn. 

Lederna vi klättrade var av varierande karaktär, där de flesta inte var jättefina. Ofta var lederna rensade i varierande grad och lösa grepp flög iväg från både händer och fötter. Detta inkluderade i ofrivilliga "dalsusare" som i och för sig kan vara trevligt, men ger ett litet tråkigt intryck på klippan. 

Personligen var jag lite extra intresserad av att testa G.G:s två stoltaste linjer varav en jag nämnde i förra inlägget, Veien ut av Grufsedalen. Denna linjen är den mest uppenbara linje på Övreveggen, även den mest majestätiska för området; men kanske inte för hela Norge. Den andra som var den första linjen av de två att bli klättrad är en escape från direktlinjen "Grufsedalen". Det är denna som heter Eggmysteriet. Eggmysteriet gick fint och jag var nära att även sätta "Veien ut av Grufsedalen". Han göra endast två press innan solen kom stekande. Intressant är att efter att jag ramlat av cruxet på mitt andra press och bestämt mig för att rensa leden från mina slingor, sliten bort det näst sista greppet på leden och hamnar i luften. Med stor sannolikhet hade detta grepp lossnat nästa gång jag kom dit, så med tur i oturen drog jag loss det nu och inte på "press".

Efter två dagar på Ekne kände vi oss nöjda. Åker inte tilbaka med det första och i sådana fall endast för att göra den leden jag missade på. Jag är extremt upptagen av en klippas estetik och därför känns inte Ekne så intressant. Är man inte som jag och brydd över klippans utseende är det nog värt att ta turen, kanske med guide som kan visa pärlor.

Helgen tillbringades på Hell igen...Har här sista tiden råkat ut för en del problem, då jag inte haft några nya linjer över 7c+ att klättra. Ett lyxproblem visserligen, men fortfarande ett problem. Kom dock ihåg att Sindre Saether ifjol gick Hellig Krig-prosjektet och blev intresserad av att testa. Smutsig och "sällan" klättrad som den var tog det några turer upp och ned innan den var rengjord och jag kunde testa ordentligt. Leden är en av de längsta på Hell och har mycket varierande klättring. Intensiv start, lite storfjäll på mitten upp i ett dubbelt knälås som avslutas i en kryddig uttoppning. Leden är kanske ingen blivande klassiker, men absolut värt att testa om man har graden inne. Skulle tro den ligger runt 8b.


Efter nästa helg är jag ledig igen och redo för nya äventyr. Har en intensiv skol- och jobbhöst under september och oktober månad, så detta blir nog den sista långa turen för sommaren. Min repkamrat är sugen på Niemisel eller Stockholm. Får se var det är torrast, jag är sugen på allt, men helst bohuslän!

Angående mina nya skor! Ok!, men inte helt övertygad ännu. Det jag än så länge känner är att ju brantare det är desto bättre blir de, men det är kanske ingen nyhet!


Och just det, Jag får 20 bilar som vår, mot en bil som Franssons...Tror inte jag byter...


Kameran är borta...











tisdag 17 augusti 2010

Fäderneslandet igen!

Ikväll åker vi på nya äventyr.

Det är än en gång till mitt andra fädernesland, tillsammans med Patrik Fransson.  Skall få min premiärtur i hans kapitalist buss från 2008(inte för att jag är avundsjuk) och tillsammans skall vi testa ut klätterområdet Ekne som ligger ca 10 mil nordöst om Trondheim. Hoppas att bussen är skit och jag inte blir alltför sugen, annars måste jag börja jobba mycket, mycket mer...

Min -94!
Din -08!
Klättrade i Ekne för ca 5 år sedan i regn och fick ett ganska dåligt intryck av stället. Det mesta var blött och många av de nya turerna var för svåra för mig att testa. De senaste åren har Gudmund Grönhaug etablerat en god del leder där och nu senast toppat detta med "Veien ut av Grufsedalen".

Gudmund på vägen ut! (c) Johannes Ingrisch
Karaktären på klippan skall vara mestadels vertikal med leder upp mot 25 meter. I föraren står det att man på de hårdaste lederna måste räkna med att krimpa på en god del tunna lister....NO Shit!

Kommer också få premiärtur med mina nya klätterskor för dagen. Mina "tro"- tjänande Testarossa börjar sjunga på sista versen och var tillfälligtvis slut på lager. Köpte ett par nya trendiga Speedster. Ett ganska dåligt val för Ekne, men om inte annat lite bättre för säsongen inomhus, som tyvärr inte är många månader bort...


Temperaturerna i Jämtland börjar sjunka och igår var kanske den första riktiga höstdagen. Hoppas med detta komma mig ut till skogarna kring Stugun för nya och gamla boulderproblem. Den 15 september blir det garanterat aktivitet, då kommer en pappa-ledig Tovo tillbaka.

Tovo Spiral (c) Johan Marklund

fredag 13 augusti 2010

Flatanger in English

Got a request from www.8a.nu about an article from the cave of Flatanger in English. We´ll here it is, please forgive me for my bad english!

Very few people I know have been out to the cave of Flatanger despite it is one of the largest in Scandinavia and with a huge potential for new routes. Some talk about their frightening appearance and the local climbers in Trondheim, doesn´t seem too interested, rather afraid of the cave and its daunting size. Of course, I was happily unaware of what impression it would give.

My friend Saku and I arrived in the early afternoon. The weather was great and we stumbled into the local landowner who where very happy to see climbers trying out his ”cave”. During our stay these people came down every night at dinner, for a chat;  happy and proud that we wanted to climb in the area. Shocking it was since the opposite relation is quite usuall between landowners and climbers. The cave of Flatanger  is actually called ”Hanshelleren”. It is big!, really big and it felt like being close to a nasty animal or a dangerous place. At first, it was a bit frightening, but after a while our levels of stress declined and the climbing became more relaxed!

(Relaxing at the route "Flaggermusmannen", eng: Batman)
The routes we climbed were all in great quality. The rock and the scenery is fantastic and the climbing is quite futuristic to be in Scandinavia, with long overhanging routes on generally good holds. There are only a few routes at the moment(approx. 20), though there is possible to make many more, maybe hundreds. The routes are between 15-25 meter, though this is just the beginning since you could continue as hard, steep and long as you can imagine. At the edges of the cave there is also potential for easier routes. It is for these things i have been going to Spain, but now it is only 350km away, and it it possible to pick your very own KINGLINE ! To say that we were climbing in the cave is a bit misleading, it might be impossible. In the theory you could actually climb a full horizontal pitch here and I would love to see Andrada, Graham, Sharma and all the others give it a go.

The only downside with ”Hanshelleren” and what we also discussed with the local landowner, was the lack of easier routes. They´d like to see more tourism in the area, preferably something that doesn´t have to do with fishing, since all the tourism here is about fish. Therefore they are positive to the establishment of new climbing areas and/or making more extensive use of ”Hanshellerens” potential. Bolts and anchors are also becoming a bit old (-96), and some would need to be replaced.

”If the distance between Flatanger and Trondheim was shorter than what it actually is, this might have been considered Norways best crag”

"From the Guidebook ”Klatring in Trondheim”

(The approach is a stunning 20 min walk)

(Saku checking the view on the very beautiful route "Eventyrblandning", eng: Adventuremix)
(Supersize me!)

(Easy living)


All photos (c) Saku Korosuo