Motivation

I somras fick jag nog. När jag drog på mig ytterligare en skada på ett lite lättare boulderproblem ute på Marna i Sundsvall kände jag hur jag helt tappade sugen att klättra. Jag skall sluta med den här jävla skiten tänkte jag.
Efter att de senaste 4 åren bara kunnat klättra ca 6 månader/år då jag har varit skadad på ett eller annat sätt började jag fundera om jag verkligen skall hålla på med det jag gör? Det känns som att det bara har varit en ständig comeback och just som man börjar nå ytan så kommer Oledolyckan och drar ned en i djupet igen. Jag har tränat fel och enformigt det vet jag och det är väll den största orsaken till att jag har blivit skadad. Problemet är att man inte har lika mycket tid till klättring nu när man har hus och familj som man hade tidigare. Det blir lätt att jag bara klättrar sådant som känns roligt när man väl tar sig iväg. Det känns även som att jag inte riktigt har tid med att träna antagonister och göra rehabövningar, det är ju dessutom tråkigt om ni inte visste det.

Började cykla MTB istället för att man skulle träna någonting och inte tappa fysiken helt. Fick helt klart en nytändning vad gäller cyklingen, körde ganska mycket för 15 år sedan. Fick en lättare förkylning men fortsatte att cykla några gånger i veckan, detta resulterade i halskatarr med konstant ont i halsen i nästan en månad. I samma veva gjorde jag mig av med mitt nikotinberoende snus vilket ledde till en oönskad viktökning. De som känner mig vet att jag inte är världens lättaste klättrare i grunden och 5-6 kilo extra gör ju knappast saken bättre.

Har börjat klättra lite igen nu och jag känner mig i ruskigt dålig form, framförallt uthålligheten och styrkan i armar och axlar är som bortblåst. Det går dock bättre och bättre och försöker tvinga mig själv till att köra lite av den träning jag tror mig behöva för att reducera mina nuvarande och kommande skador. Med klättringen kommer även värken, axlarna gör nästan konstant ont trots att jag inte har tränat några hårda pass och trots att jag stretchar dagligen. Jag har svårt att ligga på ett vettigt sätt när jag skall sova.

Det är väll bara att bita ihop om jag skall fortsätta att klättra och hoppas på att jag kan hitta de där blocken som jag vet finns där ute, med linjerna som gör att motivationen kommer tillbaka. De där linjerna som gör att man inte kan tänka på något annat och som får en att träna, äta och leva klättring.

Till er som orkat läsa detta ber jag om ursäkt för mitt gnäll.