måndag 28 mars 2011

Projekt

Vi var ut till Kokviken i lördags och mitt mål var att på riktigt kunna känna på det projekt som Robban hade hittat. Jag trodde helt klart att kruxet på problemet skulle ligga i att ta sig upp till kanten och kunde i min vildaste fantasi inte föreställa mig att problemet för mig skulle bli efter det att jag tagit kanten. En låg heelhook som man lätt tappar trycket på och den bra kanten med "fel" hand. Det går kanske komma till kanten med rätt hand om man är mer krimpstark. Det är dock väldigt roligt att ha ett projekt  hemma på Alnö igen.

Innan projektet hade vi värmt upp på Gyllene Snittet 7B och jag lyckades göra den igen efter några försök. Vi gick sedan upp till Dropp 7A+ som fick ge vika för mig och Robert. Tjock-Robban trampade bort startsteget.
Jag gick vidare upp till Tom Ford 7B som jag inte hade provat på sedan Stefan Pettersson satte upp den när vi filmade för Swedish Meatballs. Det är verkligen ett annorlunda problem där ett lång reach är en fördel. Lyckades göra den på något försök men det blev ett hål i fingret några sår i handflatan.
Jegas dök upp innan jag skull dra mig hemmåt och han hann skicka både Dropp 7A+ och Seven 7B innan de gjorde kväll.

6 kommentarer:

  1. Hur är läget på Raholmen etc? Team TUS ska göra Mosjön till helgen om vädret tillåter. Om inte så kanske S-vall är ett alternativ.

    SvaraRadera
  2. Vi har inte varit på Raholmen sedan vi gjorde utepremiären. Vi skottade då av hela blocket men efter det kom det ca 4 dm snö. Skulle nog tro att den snön är borta nu.

    SvaraRadera
  3. Annars är ju dessa torra i Krokviken.
    Gyllene Snittet 7B
    Tom Ford 7B
    Seven 7B
    Dropp 7A+ soft
    Spotter 7A
    Projekt 7C ish
    Habanero 7B
    Matrix 7C+ och sittstarten 8A

    SvaraRadera
  4. Tyvärr så verkar min kropp ha gett upp (skulle bli en lååååång lista om jag skulle dra upp hela registret) så det blir nog ingen klättring för mig den närmaste veckan/orna.

    Måste få ordning på krämporna.

    /Den gamle

    SvaraRadera
  5. Jag vet hur det är, går mer eller mindre bara och väntar på nästa skada. Det är väl så när vi är för stark för vårt eget bästa.

    SvaraRadera
  6. För folk som är avundsjuka på vår fantastiska styrka så kan vi bara meddela att det är ett straff. Ungefär likvärdigt med att en totalförlamad person skulle hamna i första startledet på vasaloppet.

    SvaraRadera