Dags

5 veckor sedan sista inlägget. Inte bra!

Tiden går fort ibland. En timme kan kännas som fem minuter om man har det bra. Känns det tvärtom är det mindre bra ;)

För min del handlar det om det första. Sista tiden med många järn i elden. Examen, parasiten, flytt och nytt jobb tar tiden från mycket väsentligt, inklusive att hinna med att skriva. Träningen har dock inte blivit så haltande som jag varit rädd för.

Nåja. Vi flyttade bara 500 meter, parasiten har åkt till Åre, jobbet är endast 50 procent. Med en yrkesstolthet vill man göra det bra och det hade varit skoj om eleverna inte tycker skolan är förknippad med fängelse på livstid.

Sedan Katalonien har träningen varit en salig blandning av allt. Tonvikt på syra av olika slag. Lång, ännu längre och kort. Inte så mycket studs i dojjan, men jag hänger med hyfsat. Uthållighetsmässigt ligger jag bra till, bättre än jag tidigare gjort, samtidigt som jag inte är så seg som jag brukar vara. Små, små förändringar gör hela tiden skillnad åt rätt håll, det känns kul!

Jag och Karolina börjar prata om en sommar på Fosen. Får se om det blir i hus, eller i bilen. Oavsett skulle det vara fantastiskt att ha tid därute. Hiltin har jag redan hemma. Kan någon se till att hålla västan-vindarna borta, från och med Juli... Annars kan sommaren bli lång ;)

Men först blir det Turkiet och Geyik Bayiri. Budget på Sportlovet, 7 dagar. Upplagt för stresspress: Svajnigt laddad!

Motivation

I somras fick jag nog. När jag drog på mig ytterligare en skada på ett lite lättare boulderproblem ute på Marna i Sundsvall kände jag hur jag helt tappade sugen att klättra. Jag skall sluta med den här jävla skiten tänkte jag.
Efter att de senaste 4 åren bara kunnat klättra ca 6 månader/år då jag har varit skadad på ett eller annat sätt började jag fundera om jag verkligen skall hålla på med det jag gör? Det känns som att det bara har varit en ständig comeback och just som man börjar nå ytan så kommer Oledolyckan och drar ned en i djupet igen. Jag har tränat fel och enformigt det vet jag och det är väll den största orsaken till att jag har blivit skadad. Problemet är att man inte har lika mycket tid till klättring nu när man har hus och familj som man hade tidigare. Det blir lätt att jag bara klättrar sådant som känns roligt när man väl tar sig iväg. Det känns även som att jag inte riktigt har tid med att träna antagonister och göra rehabövningar, det är ju dessutom tråkigt om ni inte visste det.

Började cykla MTB istället för att man skulle träna någonting och inte tappa fysiken helt. Fick helt klart en nytändning vad gäller cyklingen, körde ganska mycket för 15 år sedan. Fick en lättare förkylning men fortsatte att cykla några gånger i veckan, detta resulterade i halskatarr med konstant ont i halsen i nästan en månad. I samma veva gjorde jag mig av med mitt nikotinberoende snus vilket ledde till en oönskad viktökning. De som känner mig vet att jag inte är världens lättaste klättrare i grunden och 5-6 kilo extra gör ju knappast saken bättre.

Har börjat klättra lite igen nu och jag känner mig i ruskigt dålig form, framförallt uthålligheten och styrkan i armar och axlar är som bortblåst. Det går dock bättre och bättre och försöker tvinga mig själv till att köra lite av den träning jag tror mig behöva för att reducera mina nuvarande och kommande skador. Med klättringen kommer även värken, axlarna gör nästan konstant ont trots att jag inte har tränat några hårda pass och trots att jag stretchar dagligen. Jag har svårt att ligga på ett vettigt sätt när jag skall sova.

Det är väll bara att bita ihop om jag skall fortsätta att klättra och hoppas på att jag kan hitta de där blocken som jag vet finns där ute, med linjerna som gör att motivationen kommer tillbaka. De där linjerna som gör att man inte kan tänka på något annat och som får en att träna, äta och leva klättring.

Till er som orkat läsa detta ber jag om ursäkt för mitt gnäll.

Vakuum!

Varje gång jag kommer hem från en klätterresa uppstår en känsla av existensiellt vakuum. Den sköna känslan man haft där nede är som bortblåst av den kalla vinden från Storsjön. Promenaden in till skolan känns segare än vanligt och jag frågar mig gång på gång, varför man stannar i Jämtland, eller Sverige för den delen. Feghet och att det inte är nog illa här, är en del av svaret. En annan del är att de relationer man har finns här och att Flatanger inte är den långa resan bort!

Snart glömmer man bort lite hur härligt det var. Man glömmer smaken av salsa de calcóts,  almendras och paprikan som faktiskt smakar paprika. Ganska snart hittar man nya mål, resplaner och strategier.

Terradets var grymt! Les Bruixes var riktigt grymt. En av de finaste klippor jag besökt och det får mig att undra varför jag envisats om att åka till Siurana. Vi, Carlos, Jonas, Jocke och jag hade fina dagar, med fint häng vid klipporna. Med gott sällskap av Bruce Lee och Göteborgpacket.

Jocke med nytt rep!

Träningen innan hade gått bra! Kände mig uthållig och rätt alert. Två månader på plast gör en dock inte speciellt smart i sin klättring och det kändes definitivt de första dagarna. Att vara vilse på "tuforna" är ingen överdrift. Min strategi för dagarna var att försöka onsighta dag 1 och redpointa dag 2. Inledningsvis funkade det jättebra. Snabbt blev det dock väldigt hårt för mig att försöka onsighta flera leder upp mot 7c+ samma dag och fick krypa till korset och köra några fler dagar med redpoint för att "inte" behöva ta vilodagar. På en resa som detta känns det svårt att lägga för mycket tid på en och samma led, därför försökte jag begränsa mig till ett par press på varje.

La Familia, Chewbacca, Doktorn och Jochen

Jag testade totalt drygt 20 leder under resan. Alla kan jag tänka mig klättra igen. Alla var fina på sitt sätt. Tunna och crimpiga långt till vänster. Långa och uthållighetskrävande mitt på, för att bli mer power-inriktade längre till höger på klippan. Problemet med val av leder växte under hela resan då nya kom till önskelistan, snabbare än de försvann. Det kommer fler turer!

Det var också första gången för mig att testa mina Anasazi Verde på klippa. Var lite osäker hur de skulle vara. Min vana trogen att klättra med pointade skor har gett mig ett rörelsemönster som till en början inte riktigt överensstämde med dessa. Väntade ivrigt på ett par pointade från posten, men inga han tyvärr komma. Med tiden gick det till sig och jag "lärde" mig använda skorna och tekniken på ett bättre sätt. Tror kanske egentligen de var det bästa alternativet till denna resa, trots att jag en del gånger saknade möjligheten att kunna "dra" med tårna.

Nytt Sterling rep kändes grymt. lätt arbetat och skönt att falla i, trots sin tjocklek på 9.8mm. Flera positiva kommentarer.

Karaktär

Allt som allt, en mycket lyckad tur. Klättringen kändes bättre och bättre ju längre dagarna gick, maten var bra och sällskapet gott. Boendet på Refugion var bortkastade pengar och med 345 mil ned, tror jag det blir bussen nästa gång.

Delar av Göteborgspacket!

Hade kunnat pressa mig mycket mer. Känns inte som jag tagit i på två veckor och hade jag provat hårdare leder med fler försök skulle förutsättningarna funnits. Det är jag säker på. Formen var bra! Min onsight nivå kan jag utveckla enormt. Klättrar som en kråka. Reserverat, långsamt och inte speciellt fantasifullt.

På lördag åker vi till Umeå. Plast och polare. Har hård utomhushud fortfarande. Hoppas det inte bjuds på enbart slopers...

Golpe de gas!

M

Onsightvänligt?

Sista veckan är gjord. Nu flyter jag omkring och njuter över att få semester snart. När jag tränat ganska mycket de senaste veckorna känns det grymt lyxigt att åka iväg på semester till Katalonien. I stort sett varje gång jag haft ett träningsupplägg inför en resa, har det alltid varit att själva resan rent fysiskt kännts lätt och att de leder jag klättrat eller försökt klättra som regel kännts lättare än den träning jag gjort innan. Vet inte om andra upplever samma sak, men för mig innebär det däremot att semestern redan startat fast jag fortfarande sitter på skolan och rättar prov. Lifestyle, ja kanske?

Efter Harbak och sårläkning har jag ökat intensitet på träningen, samt lagt in vissa längre vilor mellan repetitionerna eller seten. Har sista två veckorna klättrat 6 dagar på rad för att på något sätt vänja mig att få ut så många dagar som möjligt av resan. Vilodag känns mycket tveksamt!

Det två veckorna som var såg ut ungefär så här för de som skulle vara intresserad:

Måndag: Morgonjogg 45min
Tisdag: Boulder, 100-150 move. totalt: ca 350 move
Onsdag: Power endurance, ca 400 move. totalt: ca 855 move
Torsdag: Morgonjogg 25min + Fartlek 60min, 10st intervaller var 4-5e minut. totalt: ca 1200 move
Fredag: Morgonjogg 45min + Arc 40 min. totalt: 800 move
Lördag: Power endurance, ca 400 move. totalt: ca 665 move
Söndag: Fartlek 60 min, totalt: ca 1200 move

Måndag: Morgonjogg 45min

Tisdag: Boulder, 100-150 move. totalt: ca 30 move

Onsdag: Power endurance, ca 425 move. totalt: ca 825 move

Torsdag: Fartlek 60min, 10st intervaller var 4-5e minut. totalt: ca 1200 move

Fredag: Morgonjogg 45min + Arc 40 min. totalt: 800 move

Lördag: Power endurance, ca 400 move. totalt: ca 665 move

Söndag: Fartlek 60 min, totalt: ca 1200 move

Som tidigare nämnt känns det just nu jättebra! Mycket mer klös i kroppen än tidigare och hyfsad uthållighet hoppas jag. Är mindre seg nu än när jag reste till Katalonien sist och i mer "ta i-modus". 

Hoppas på draget, nypet och trycket ;)

Många jag pratat med om Terradets har beskrivit det som ett av de bästa klipporna i Katalonien, vilket är ett enastående högt betyg. De har också nämnt det som "onsight-vänligt". Har funderat en del på vad det innebär? Är det att det är lätt att läsa, lätta grader? Eller innebär det att det är lätt om man har motor och kapacitet genom att det är i huvudsak jämna leder?

En del av den klättring jag känner jag skulle behöva förbättra en god del, är min onsight-kapacitet. Gör jag det på ett "onsight-vänligt crag"? Vet inte, men övning, ger mästring!

Kommer nog att försöka lägga en del energi på att klättra mer på blick än jag brukar. Tror det kan vara positivt i längden och mycket, mycket skoj! En bekant från Sogndal hade ett lyckat och förmodligen skoj upplägg i Kalymnos alldeles nyligen, med Onsight dag 1 och Redpoint dag 2, och så vidare. Känns lockande!

Slutligen börjar ett trad-sug växa sig fram mer och mer. Vet inte varför, och på vilket sätt det kommer påverka framtida resor; men det skulle vara kul att damma av racket och jobba med lite hantverk ett tag. Pratar inte långturer tror jag, snarare lite "stöting på kil". Flatanger funkar utmärkt till allt!  ;)

Stanage Edge, Peak District, 2003

Posage 38

Hybris på Harbak

Tillbaka från Harbak. Fin tur, fint väder(Vind), fint sällskap.

Till trots för trasig hud och en förmodad trötthet från sista veckorna träning, var jag fullt inställd på Odins Bue. En hybris som fick en snabb vändning. De sprickor jag haft under veckan hade nu efter en dryg timmes klättring blivit till köttsår på fyra fingrar. Att fortsätta försöka var uteslutet. Frustrerad och bitter hoppas jag inte att jag förstörde resan helt för Linus. 

Linus hade också en plan. Jaws och Akkurat Der. Två makalösa linjer som är svåra att undgå efter ett besök på Harbak. Bägge problemen hade spottat av honom vid tidigare besök, men nu fick han i varje fall en 50% utdelning. Efter samlande av mod till uttoppningen av Jaws gick han den med god marginal, en marginal som jag tror inom kort kommer visa sig på film. Riktigt skoj!

Linus på väg in i kruxet på Akkurat Der

Akkurat Der med sin perfekta linje gav fortfarande motstånd framförallt de två sista flytten som får sägas vara de som sätter graden. Problemet avslutas med en viktig hälkrok som om man inte får till gör problemet mycket svårt att bestiga. Rykten säger att Jarle Risa, gjort problemet utan avslutande hälkrok så jag reserverar mig för att säga att det skulle vara omöjligt.

  

Kvällarna blev ganska långa i bussen, då mörkret tilltog ganska snabbt vid sjutiden. Filosoferande började jag upptäcka vad jag tror är ett svalnande intresse för bouldering. 

Kan tycka att svåra flytt och att ta i på mitt max är fantastiskt inspirerande, men inte lika inspirerande som tidigare. Bouldering gör så himla ont! Kanske börjar jag bli bekväm eller så har jag repklättringen mig så mycket mer att ge. Min spontana känsla jag sitter med handlar om att att de är så många faktorer runt bouldering som påverkar ens resultat, men som jag inte kan påverka själv. Det jag framförallt tänker på är de vädermässiga faktorerna som inte i samma utsträckning är utslagsgivande när man klättrar rep. 

Bouldering är för mig roligast när jag tar i på mitt max. När jag inte gör det/kan det, längtar jag till en klippa i närheten. Repklättring är för mig mycket mer givande att klättra i olika svårighetsgrader och ändå ha kul. Trasigt med sant. En annan sak som kanske hänger ihop med detta är att jag hatar att skylla på andra faktorer än mig själv om jag inte kommer upp. Det får mig att känna mig dålig. Detta beteende är otroligt lätt att rationalisera, när en viss typ av klättring är mer utslagsgivande än en annan. 

Jag kan dock känna en stark glädje med bouldering när det inte gör ont som i helgen(typ kanske inomhus). Det är lärorikt att klättra krux och bouldering känns just nu som en bra förberedelse för att skaffa sig skärpa till repklättringen, en skärpa som kommer behövas om jag skall fortsätta utvecklas.

Inte alls bitter ;)

Tre nya veckor innan det är dags att åka till Terradets. Första veckan får bli med tejp(hoppas det håller) Nu drar jag ned kvantiteten, för att öka intensiteten. Hoppas det svarar! 

Harbak, med gamla och nya vänner!

Torsdag eftermiddag åker vi. Fyra sprickor i huden som jag hoppas hinner läka innan Harbak. Nu har det snart gått tre veckor in på min första träningscykel och underarmarna är trötta. Igår kom jag inte ens upp i de antal flytt jag planerat, men samtidigt var intensiteten en god del högre än tidigare. Skönt i vilket fall som helst med lite smärta!

Jag har inte bouldrat sedan någon gång i December. Linus däremot har bouldrat fantastiskt bra den sista tiden, så när han kommer ned på onsdag får jag göra som multisportarna gör och fästa en gummisnodd i honom för lite draghjälp. Väderleksrapporten ljus ut och det skall bli skoj att återse en gammal vän för en långhelg med bouldering i Norge.

Linus på Tare Baby, Lofoten

Kommer också ha med mig en ny vän. De kom med posten idag från Belgien. Sitter redan som en handske. Den nya vännen är ett litet samarbete mellan mig och Sasquatch Agentur/FiveTen. Hoppas jag kan göra min del av kakan, vet inte riktigt vad det innebär; bortsett från att inte vara en skitstövel. Oavsett känns det bra att ha dem på fötterna.

 Just det! Filmen visar Björn "Baris" Saetnan gå Strafen på Harbak