Flatanger del 2 - Surreal but nice, Slartibartfast i Hanshelleren!

Förvånansvärt få människor jag känner har varit därute till trots för att hula i Hanshelleren är känd som en av de större i Skandinavien och med en enorm potential för nya turer. Vissa pratar om dess skrämmande intryck och Trondheims-klättrarna verkar inte heller vara alltför intresserade, snarare rädda för grottan och dess skrämmande storlek. Själv var jag glatt ovetande om vilket intryck den skulle ge. 

Saku och jag kom dit på måndag eftermiddag till ett väder som bara skulle bli bättre för var dag som gick. På parkeringen träffade vi omedelbart de lokala ”hytte - eierne” som var strålande förnöjd med att vi var där och skulle försöka oss på att klättra i ”deras” grotta. 

Det är tydligt att ute vid ”Ström” som bonden och platsen heter sker det inte väldigt mycket och när det kommer folk utifrån ses det med blida ögon. Under de fyra dagar vi var där kom det förbi nya människor varje kväll vid middagen. Slog av en prat, gladde sig till att vi ville klättra i deras omgivning samt erbjöd oss vatten etc. Vi blev ganska chockerande då det oftast är tvärtom när det gäller relationen markägare och klättrare. Skoj!

För oss blev klättringen i Hanshelleren bara bättre och bättre för var dag som gick. Grottan är stor, riktigt stor och det kändes som att närma sig ett otäckt djur eller en farlig plats. Vid första anblicken var det lite skrämmande, men efter lite tid vid grottan sänktes stressnivån och vi klättrade mer och mer avslappnat!

Under de fyra dagar vi hade där klättrade vi lite olika leder där alla var i ”stört” bra kvalité. Stenen är fantastisk, sceneriet likaså och klättringen är helt futuristisk för att vara i Skandinavien. Det går att göra nya leder som säkert är över 70 meter långa, i brant och grepprik gneiss. Det är för dessa saker jag har åkt till Spanien men fattar nu att det finns 35 mil bort och jag kan välja linje helt och hållet själv!

Att säga att man klättrar i grottan är lite missvisande, FÖR DET GÅR INTE! Skulle gärna se Andrada, Graham och Sharma försöka sig här i stället för det mycket omtalade ”råttboet” i Bohuslän. Jag har ofta fel, men jag tror inte grottan ägnar sig till något annat än till teknisk klättring(aid), motbevisa mig gärna.

Jag hade ett eget mål att repetera Massih´s två förstabestigningar från 2006, men lyckades bara med den ena, Nagells Drömmedieder. Den var lätt den finaste led jag klättrat på det franska 8:a talet. Grattis Erik! Hans andra led Massih-Attack gav jag en del tappra försök, men hittade helt enkelt inte sekvensen på ett av partierna. En fantastisk led, tekniskt krävande och vad jag tror ganska ”beta”-intensiv. Nedslående, men gott att ha något att komma tillbaka till.

Det negativa med Hanshelleren och vad vi också diskuterade med de lokala, var bristen på lättare leder. De ser gärna en ökad turism i trakten. Gärna något som inte har med fiske att göra och ser därför med glädje nya klätterområden bli etablerade och/eller att man i större utsträckning utnyttjar ”hela” Hanshellerens potential. Bultar och ankare börjar bära prägel av havsluften där vissa skulle behöva bytas ut.

Alla bilder tillhör Saku Korosuo