Surt sa räven...

om rönnbären. Onsdagskvällens aktivitet var att åka ut och bouldra i Västanbäck. Så blev det också, vilket jag ångar lite i dag. Hade det bara kommit lite mer regn där vid 18 tiden så kanske jag inte hade behövt hoppa runt på kryckor nu.

Kvällen började med att jag fick göra Motgiften, ett problem som jag inte har vetat var det legat tidigare. Det är faktiskt finare än vad den ser ut. Efter det så gick vi(Jag, Adrien och Tovo)på Pingu men det problemet var övermäktigt denna kväll. Sen delade vi upp oss, jag och Tovo gick till Havre + Choklad = Sant som är väldigt fint. Synd bara att jag inte fick göra det den kvällen. Vet i tusan när jag kan testa igen. Tovo slet av en dags flash. Sen gick vi och kollade på vad Adrien höll på med. Han var i full färd med att borta upp ett nytt problem, ett hårt problem, men som innehåller en massa fina flytt och ett knälås. Själv tyckte jag det såg lite för hårt ut. Grabbarna pratade om 7c 7c+. Så jag gick till ett problem som jag hade kikat på förra sommaren.

Efter att ha krigat med det problemet en timme och jag kände mig ganska nöjd för kvällen så gick jag ner för att kolla hur det gick för Adrien och Tovo på det nya problemet. Jo då dem hade minsann gjort alla flytt. Starten såg in inte så svår ut och inte knälåset heller. Jag gör väl ett försök då. Sitten gick bra, med lång mans beta är den nog lite lättare. Efter sitten så kommer man upp ganska snabbt i det fina knä låset. Jag tycker in knät och känner att jag sitter som jutet. Släpper handen för att gå till nästa grepp. Shwoop säger det och foten som håller knälåset sticker. Med full kraft och med en ganska stor del av min kroppsvikt försöker jag mer eller mindre krossa en sten som sticker upp ur marken bakom mig med foten eller rättare sagt hälen. Tyvärr fanns det ingen padda på den stenen för tillfället. Jag lyckades dock inte krossa stenen utan det kändes mer som om min häl hade krossats i stället. Väldigt otrevlig smärta.

Men smärtan lättar efter ett tag. Sitter på en sten och gnider mig lite om foten. Efter 15 min är det dags att packa ihop, känner ingen smärta i hälen alls, så jag reser mig upp och tar ett steg framåt. Det gör så jä*la ont så det nästan svartnar. Satan också... Med två träpinnar som kryckor lyckas jag ta mig ner till vägen efter vad som känns som en evighet.

Efter en lång natt blir det taxi till doktorn. Hopp hopp hej hej jo det är så att jag har varit ute och bouldrat. Jo det är så att man klättrar på stenar med madrasser under sig i stället för rep. Jo ja man kan göra illa sig då... Det är därför jag är här nu typ.

Ja det är nog bäst att vi skickar dig till röntgen på en gång då. Efter ex antal timmar i vänterummet på röntgen och några foton på foten kommer sjuksköterskan ut och säger; nej men du kan gå hem nu. Jo visst gå... Det var ingen fraktur på foten... Yess nått positivt i alla fall. Men varför gör det så sa'ans ont då. Jo läkaren berättar att jag lyckats krossa hälkudden/fettkudden som sitter i hälen. Jaha och vad betyder det? Jo det är bara att gå hem och vila. Jaha hur länge då? Nja det vet jag inte kanske en två veckor, kanske en månad. Det finns dock lite saker som du kan göra för att påskynda läkeprocessen... Jo tack tipsa mig gärna!

Adjö och tack för fisken