Fredag den 26e februari flög vi, tre förväntansfulla själar (Filip, Karolina och Jag) till Barcelona från Trondheim via Amsterdam. Lite försenade med flygavgångar, borttappade väskor kom vi fram till Conudella de Montsant något möra efter en lång dags stillasittande. Vi skulle vara här i nästan två veckor och tiden kändes enorm...Nu skulle vi minsann hinna klättra massor.
Första dagen åkte vi en kort tur upp till siurana, då vädret var lite tveksamt..vågrätt regn och ett par 5-7 grader varmt. Lite klättring, lite rekognosering och skönt att känna på klippa igen. Det var svårt...sökte febrilt efter fotsteg i röda, gula, blå färger, men allt var grått.....just ja!, inte inomhus längre...dags att lära sig klättra på nytt...
Redan denna första dag insåg jag att turen inte skulle bli som jag tänkt! Vad hade jag tänkt då? Jo jag hade nog tänkt som jag skrev ovan att hinna klättra massor på två veckor och avverka min lista jag hade med mig hemifrån. Listan som innehöll både längre projekt, men även turer som jag hoppas jag skulle kunna göra ganska så snabbt.
Vad jag inte tänkt på är att tre klättrare med olika viljor är otroligt mycket svårare att synkronisera än om man är ett replag med två individer. Tre klättrare som skall hålla sig varma, när det är kallt och i princip värma på nytt varje gång det är dags för ens tur, sliter en del.
Plötsligt kändes två veckor som en kort tid, stressen kom och ganska snart fick jag göra ordentliga omprioriteringar. Ingen Zona 0, ingen Migranya ingen Ramadan och inte heller Photo-Shoot..I regel hann vi klättra en eller två leder var per dag beroende på hur måga försök vi hade på dessa. Vi klättrade i fyra dagar, vilade en, klättrade fyra igen, vilade en och slutade sedan med två dagar klättring. Totalt fick vi alltså tio dagar med klättring av tolv möjliga, det är ändå gode så bra!
Dag tre: Tillbaka i Siurana. Vind men sol gör att vi söker oss till sektor Can Piqui Pugui. En grymt fin sektor som jag gillade skarpt. Förhållandevis långa leder 25-35 meter, svagt överhängande. Skyddad sydsida. Testade flytten på Anabolicá och det kändes bra, han göra ett press, där jag ramlade på kruxet. Karolina och Filip lite förkylda.
Dag fem: Vila. Biltur norrut i regn och rusk. Köpte vin på kloster åkte sedan hem och vilade middag...
Dag sex: Ny tur till Margalef. Fick sätta Vertigen i första press för dagen(bra känsla nu) och flashade sedan Tsunami. Vasst och kanske inte helt värt. Filip började komma närmare. Gjorde nu flytten ganska stabilt, men kruxet är hårt.
Dag åtta: Tillbaka till favorit platsen Can Piqui Pugui, Ville testa Un rato en cada postura, men avbröt ganska snabbt, då jag inte riktigt fick till det, med desperata monos för min del. Fin led som jag vill testa mer när jag har tid, då de skulle vara mycket lärorik att klättra då det inte riktigt är min stil.. Satsade istället allt på ett kort för en onsight av Siouxie, men läste kruxet lite fel och missade juggen. Var ändå ganska nära vilket kändes bra!. Filip klarade snabbt av sitt projekt för dagen i sitt andra försök, Övertygande! Karolina fortfarande sjuk!
Dag nio: kort tur till Primavera. satsade på onsighta Papagora och lyckades. Mycket nöjd med detta även om den är relativt lätt för graden. Nöjd med att jag läste leden så riktigt nästan hela tiden..Fantastiskt tur och låång den också ca 34m. Nu kommer snön!
Dag tio: Vila, vaknar till 15 cm snö. misär! Åker ned till Tarragona. Kulturellt besök på Decathlon och Carrefor, ville visa rullskridskofenomenet.
Dag elva: Sista dagen i Margalef. Planen var att gå upp till sektor Espadelles, men gårdagens snö tvingade oss till laboratoriesektorn. Karolina klättrade några lättare turer på Can torxa sektorn, men var fortfarande sliten i kroppen från förkylningen. Filip kom ganska nära på Tsunami, men det sista fattades och han fick lämna Margalef utan skald. Själv testade jag på en led som hette Sarau nocturn och kändes väldigt okej när jag kollade flytten. Första presset kändes också lätt, men missade på ett fotsteg sista flyttet. Tänkte att jag skulle göra den ganska lätt det nästa presset, men det slutade med att jag åkte hem utan send jag också....snopet värre!
Dag tolv: Snabb sista tur på Primavera, Pati och L´olla. Karolina ville köra på Remena nena och gjorde det rätt bra för att har haft en tur i förkylningens tecken. Nu började kroppen säga ifrån en del, knogar och leder var slitna. Nu var det dags att åka hem. Sista dagarna var kalla och så fort solen försvann blev det minusgrader.
I sin helhet har turen varit jättebra för min del, frågar ni Karolina får ni nog ett ganska så annat svar. Turen blev inte som jag tänkt, men jag har haft skoj och sitter med en skön känsla i kroppen inför våren sommaren och hösten. Nu börjar det. Jag hade velat sätta några hårda turer, men det kändes inte möjligt rent tidsmässigt och det är en besvikelse som jag kommer ta med mig vidare. Vi blev tvungna att håll oss i solsidorna den största delen för att inte frysa ihjäl....hade varit skoj att se andra sektorer nästa gång... Tror inte jag drar på tur igen med tre stycken i ett replag, men olika preferenser....för min del passar det inte alls. En stor höjdpunkt var all den goda maten vi åt(det kostade också), jag kan varmt rekommendera den katalanska mandeln. Att få se Andrada, Ondra, Sharma och andra i aktion var också en syn för ögat som jag unnar alla klättrare...speciellt Ondras precision och beslutsamhet på onsight-pressen var otroligt imponerande.
Slutligen tror jag att västerbottensturbon kanske funkar, fortsätter i allafall...;)
Ha det gött, M
Jag håller med, när man är vältränad är det jobbigt att klättra i lag om tre. Tråkigt med dåligt väder och förkylningar... men jag tycker det verkar ha gått bra för dig i alla fall! Himla huvagaranti på 8b+ i år.
SvaraRaderaBra jobbat! Blir gruvligt avundsjuk trots att det inte verkar ha varit ultimata förhållanden. Läste förövrigt det tidigare inlägget om din träning. Minst sagt imponerande, och väldigt inspirerande.
SvaraRadera