Efter att ha värmt upp på lite lättare problem så provade jag några gånger att göra matchen till startgreppet där ståstarten börjar. Det kändes bra!
Det är just på det movet som jag har åkt av på tidigare sessioner när jag kör från sittstart. Efter ca 5 försök lyckas jag få till matchen men högerfoten släpper men lyckas häva pendeln och få tillbaka foten. Jag gled dock ur greppen lite så vänsterhanden floppde när jag försökte göra nästa move. Det kanske var tur att jag var själv ute i skogen så att ingen fick höra mina ordval.
Efter att ha legat och vilat i ryggläge på paddorna i ca 10-15 minuter smått "frustrerisk" (citat av Stefan H vid en klätterkurs på Brattberget), kritade jag på igen. Denna gång kändes det som att jag hade total fokus på vad jag skulle göra, fick slopen riktigt bra och placerade högerfoten på steget. Denna gång satt foten kvar när jag gjorde matchen och jag kunde dra iväg till nästa bra sloper. Resten är relativt lätt upp till kanten men höll dock på att klanta mig då jag tog nästa grepp lite för lågt. Jag lyckades rätta till handen flytta upp högerfoten och få tag på areten. Därefter kunde jag suga tag i toppen med ett stor leénde på läpparna och ett efterkommande glädjevrål.
Då kommer vi till graden då. Det är absolut det problem jag har lagt ner mest tid på i år. Det känns som att problemet passar mig bra men har ändå ganska små marginaler, främst på matchen när man kommer ifrån sittandes. Det känns som att den håller hård 7C+ eller soft 8A enligt mitt tycke, men jag är inte säker på att jag har hittat den mest optimala betan. Hur som helst satte jag "lockgraden" 8A och hoppas på att detta kan locka till fler bestigningar och besök.
Traición är ett fint problem men sittstarten tycker jag är ett kanonproblem med väldigt fina flytt, tåkroksmatchar, slopes och crimps. Med andra ord helt klart värt att prova.
