Varje gång jag kommer hem från en klätterresa uppstår en känsla av existensiellt vakuum. Den sköna känslan man haft där nede är som bortblåst av den kalla vinden från Storsjön. Promenaden in till skolan känns segare än vanligt och jag frågar mig gång på gång, varför man stannar i Jämtland, eller Sverige för den delen. Feghet och att det inte är nog illa här, är en del av svaret. En annan del är att de relationer man har finns här och att Flatanger inte är den långa resan bort!
Snart glömmer man bort lite hur härligt det var. Man glömmer smaken av salsa de calcóts, almendras och paprikan som faktiskt smakar paprika. Ganska snart hittar man nya mål, resplaner och strategier.
Terradets var grymt! Les Bruixes var riktigt grymt. En av de finaste klippor jag besökt och det får mig att undra varför jag envisats om att åka till Siurana. Vi, Carlos, Jonas, Jocke och jag hade fina dagar, med fint häng vid klipporna. Med gott sällskap av Bruce Lee och Göteborgpacket.
 |
| Jocke med nytt rep! |
Träningen innan hade gått bra! Kände mig uthållig och rätt alert. Två månader på plast gör en dock inte speciellt smart i sin klättring och det kändes definitivt de första dagarna. Att vara vilse på "tuforna" är ingen överdrift. Min strategi för dagarna var att försöka onsighta dag 1 och redpointa dag 2. Inledningsvis funkade det jättebra. Snabbt blev det dock väldigt hårt för mig att försöka onsighta flera leder upp mot 7c+ samma dag och fick krypa till korset och köra några fler dagar med redpoint för att "inte" behöva ta vilodagar. På en resa som detta känns det svårt att lägga för mycket tid på en och samma led, därför försökte jag begränsa mig till ett par press på varje.
 |
| La Familia, Chewbacca, Doktorn och Jochen |
Jag testade totalt drygt 20 leder under resan. Alla kan jag tänka mig klättra igen. Alla var fina på sitt sätt. Tunna och crimpiga långt till vänster. Långa och uthållighetskrävande mitt på, för att bli mer power-inriktade längre till höger på klippan. Problemet med val av leder växte under hela resan då nya kom till önskelistan, snabbare än de försvann. Det kommer fler turer!
Det var också första gången för mig att testa mina Anasazi Verde på klippa. Var lite osäker hur de skulle vara. Min vana trogen att klättra med pointade skor har gett mig ett rörelsemönster som till en början inte riktigt överensstämde med dessa. Väntade ivrigt på ett par pointade från posten, men inga han tyvärr komma. Med tiden gick det till sig och jag "lärde" mig använda skorna och tekniken på ett bättre sätt. Tror kanske egentligen de var det bästa alternativet till denna resa, trots att jag en del gånger saknade möjligheten att kunna "dra" med tårna.
Nytt Sterling rep kändes grymt. lätt arbetat och skönt att falla i, trots sin tjocklek på 9.8mm. Flera positiva kommentarer.
 |
| Karaktär |
Allt som allt, en mycket lyckad tur. Klättringen kändes bättre och bättre ju längre dagarna gick, maten var bra och sällskapet gott. Boendet på Refugion var bortkastade pengar och med 345 mil ned, tror jag det blir bussen nästa gång.
 |
| Delar av Göteborgspacket! |
Hade kunnat pressa mig mycket mer. Känns inte som jag tagit i på två veckor och hade jag provat hårdare leder med fler försök skulle förutsättningarna funnits. Det är jag säker på. Formen var bra! Min onsight nivå kan jag utveckla enormt. Klättrar som en kråka. Reserverat, långsamt och inte speciellt fantasifullt.
På lördag åker vi till Umeå. Plast och polare. Har hård utomhushud fortfarande. Hoppas det inte bjuds på enbart slopers...
Golpe de gas!
M
