In the shadow of the circus

Tävlingsdags

2011-11-25T07:23:00.000+01:00

Rek

2011-11-16T13:01:00.000+01:00

Var ut och rekade ett block som jag hade blivit tipsad om av Jonas B. Från det håll jag kom såg det först ut att vara ca 1,5 meter högt men när jag sedan gick runt blocket såg det betydligt mer lovande ut. Det går kanske göra 4-5 linjer på blocket som är ca 4 meter högt på högsta stället. Såg även en vägg på ditvägen där det går att göra några problem till. Med en promenad på 300-400 meter kanske det är värt att lägga någon dag till våren.

Traición sds

2011-10-06T11:22:00.000+02:00

Igår tyckte jag att det var ett bra tillfälle att ta ut den halvdag semester jag hade innestående. Kollade av väderstationen vi har här på jobbet och temperaturen låg på ca 15 grader och det blåste en måttlig vind på 5-6 m/s. Luftfuktigheten låg på fantastiska 30%. Nu är det dags tänkte jag och begav mig ut till Skottsund efter intagen lunch. Dagens mål var att få ihop sittstarten till Traición som har bitit ifrån under en tid.
Efter att ha värmt upp på lite lättare problem så provade jag några gånger att göra matchen till startgreppet där ståstarten börjar. Det kändes bra!
Det är just på det movet som jag har åkt av på tidigare sessioner när jag kör från sittstart. Efter ca 5 försök lyckas jag få till matchen men högerfoten släpper men lyckas häva pendeln och få tillbaka foten. Jag gled dock ur greppen lite så vänsterhanden floppde när jag försökte göra nästa move. Det kanske var tur att jag var själv ute i skogen så att ingen fick höra mina ordval.
Efter att ha legat och vilat i ryggläge på paddorna i ca 10-15 minuter smått "frustrerisk" (citat av Stefan H vid en klätterkurs på Brattberget), kritade jag på igen. Denna gång kändes det som att jag hade total fokus på vad jag skulle göra, fick slopen riktigt bra och placerade högerfoten på steget. Denna gång satt foten kvar när jag gjorde matchen och jag kunde dra iväg till nästa bra sloper. Resten är relativt lätt upp till kanten men höll dock på att klanta mig då jag tog nästa grepp lite för lågt. Jag lyckades rätta till handen flytta upp högerfoten och få tag på areten. Därefter kunde jag suga tag i toppen med ett stor leénde på läpparna och ett efterkommande glädjevrål.
Då kommer vi till graden då. Det är absolut det problem jag har lagt ner mest tid på i år. Det känns som att problemet passar mig bra men har ändå ganska små marginaler, främst på matchen när man kommer ifrån sittandes. Det känns som att den håller hård 7C+ eller soft 8A enligt mitt tycke, men jag är inte säker på att jag har hittat den mest optimala betan. Hur som helst satte jag "lockgraden" 8A och hoppas på att detta kan locka till fler bestigningar och besök.
Traición är ett fint problem men sittstarten tycker jag är ett kanonproblem med väldigt fina flytt, tåkroksmatchar, slopes och crimps. Med andra ord helt klart värt att prova.

Mer projekt

2011-09-26T13:05:00.002+02:00

Har de senaste åren haft mycket problem med att få motivationen att hålla i sig över sommaren, dels genom mycket skador och dels på för få projekt som känns lockande. I år har jag fått vara näst intill skadefri och det känns som att jag har ogjorda projekt som lockar överallt. Är för svag för vissa för tillfället men får man fortsätta att vara skadefri så kanske det löser sig. Två av projekten har känts möjliga att få göra innan vintern kommer och det ena lyckades jag få ihop förra helgen ute på Lillgalten när jag satte Orgasm. Det andra projektet är en sittstart till Trición som jag nu har varit väldigt nära på. Det move som har gäckat mig är matchningen av det grepp där ståstarten börjar. Det känns som att jag borde vara ganska hemma bara jag får till det. Efter matchen är det i mitt tycke en väldigt soft 7A till toppen.

Lillgalten

2011-09-20T10:52:00.000+02:00

I lördag var jag ute med Robert på Lillgalten för att försöka få undan något av de många projekten jag har. Vädret var strålande och förväntade mig ett näst intill magiskt stick på blocken. Både jag och kameran var laddad för vad som skulle bli en dag av slakt.
Jag kom ut någon timme före Robban och började värma upp på de lättare problemen på Fontgasm-blocket. Målet för dagen var att sätta takdynot som har gäckat mig under två sessioner.
När jag väl var uppvärmd och landningsbanan var upp-paddad upptäckte jag att startgreppet var blött, men man åker ju aldrig ut naken så brännaren var med. Problemet var dock att det hela tiden trängde fram fukt på greppet eller så var greppet för varmt efter torkningen. Det blev betydligt fler försök än jag hade förväntat mig, vilket ledde till att batteriet tog slut i kameran. Jag började känna att det kanske inte skulle gå men efter ca 25 försök lyckades jag dock häva pendeln och ta mig upp med ett stort glädjevrål.

Robbans mål var att försöka repetera Parvus Saltus vilket han även gjorde och jag lyckades få med det på film med mobilen.

Rek av nygammalt område

2011-08-22T22:09:00.002+02:00

Nu i helgen var jag ute och rekade ett nygammalt område i Juniskär, där jag vet att Christofer Björklund tidigare varit och satt upp två stycken problem. Förra året när jag åkte förbi med båt såg jag att det måste finnas mer än ett block. När jag av en händelse var i närheten bestämde jag mig för att gå på en liten promenad med kameran.

Jag måste säga att jag blev possitivt överraskad då området var större än vad jag trodde och att det var så många branta block. Det är skönt att veta att det än finns mycket kvar att hitta och göra här i Sundsvall.

Här kommer ett litet axplock av vad jag fann, döm själva.

Projekt

2011-07-14T11:38:00.001+02:00

Mycket har blivit gjort på Lillgalten den senaste tiden. Robert Österholm började redan i höstas och har lagt ned många timmar på att reka och borsta fram flera av blocken.

Igår styrde vi våra steg mot Fontgasm-blocket och jag måste säga att jag blev positivt överraskad trots ganska höga förväntningar. Många av problemen var riktigt fina och blocket har över lag mycket hög stenkvalité.
Började med att klättra de etablerade problemen på sidan som vätter mot vattnet och lyckades i vanlig ordning snyta Robban på en FA. Resten av kvällen spenderade jag på baksidan vid det minst sagt ovanliga taket. Det slutade med att jag fick åka hem med tre stycken projekt.

Detta följer den vänstra sidan av taket hela vägen ut 7C/7C+???

Körde även på ett riktigt coolt dynoprojekt som jag inte riktigt fick ihop. Det går även att göra en start längre in och den kommer förmodligen att landa runt 8A.

Arkiv Marna

2011-07-13T11:00:00.000+02:00

Här kommer lite från fotoarkivet ute på Marna. Först ett problem vi satte upp tidigare i sommar och som heter Junkyard

Robban gör cruxmovet. Foto: F. Bodin

Här kommer ett litet klipp på ett problem som jag satte upp där ute förra året Greedy Fingers. Bakom kameran står Lill-Pär.

Jumkil

2011-06-07T09:24:00.000+02:00

Var på familjeresa nere i Uppsala i helgen. Lyckades få någon timme ledigt för att åka ut och klättra lite. Hade tidigare pratat med Fredrik Sydstrand och han skulle också befinna sig i Uppsalatrakten under helgen. Vi mötte hur som helst upp i det nya området Jumkil ca 1,5 mil nordväst om Uppsala. Jumkil är ett litet område med ett fåtal block men det kändes helg klart värt resan ut dit. Blocken håller mycket hög klass med fin stenkvallité och fina linjer.
När jag anlände höll de andra på att testa på Volt 7C, vilken jag också anslöt till efter lite uppvärming. Den slopiga hyllan kändes dock lite väl slirig att matcha på i den 25 gradiga värmen. Vi hittade dock en lite lättare lösning genom att gå ut till ett ganska bra grepp långt ut till vänster och sedan lägga upp en häl, det gick då att gå direkt med höger hand upp till hyllan. Jag och Sydde var ganska överens om att den nya betan var lite lättare och kanske håller 7B+. De mer iögonfallande linjerna är Ampere 8A (startar lika som Volt) men går upp med lätt dragning åt höger och även "Noir Desir projektet "
Testade även på Underdog 7B+, men den hade jag stora problem med. Försökte stå med fötterna på friktion då jag blev för hopkrupen att stå högre upp på de bättre stegen, kanske hade gått bättre om det inte hade varit så varmt. Bättre lycka nästa gång.

Surt sa räven...

2011-05-14T00:06:00.000+02:00

om rönnbären. Onsdagskvällens aktivitet var att åka ut och bouldra i Västanbäck. Så blev det också, vilket jag ångar lite i dag. Hade det bara kommit lite mer regn där vid 18 tiden så kanske jag inte hade behövt hoppa runt på kryckor nu.

Kvällen började med att jag fick göra Motgiften, ett problem som jag inte har vetat var det legat tidigare. Det är faktiskt finare än vad den ser ut. Efter det så gick vi(Jag, Adrien och Tovo)på Pingu men det problemet var övermäktigt denna kväll. Sen delade vi upp oss, jag och Tovo gick till Havre + Choklad = Sant som är väldigt fint. Synd bara att jag inte fick göra det den kvällen. Vet i tusan när jag kan testa igen. Tovo slet av en dags flash. Sen gick vi och kollade på vad Adrien höll på med. Han var i full färd med att borta upp ett nytt problem, ett hårt problem, men som innehåller en massa fina flytt och ett knälås. Själv tyckte jag det såg lite för hårt ut. Grabbarna pratade om 7c 7c+. Så jag gick till ett problem som jag hade kikat på förra sommaren.

Efter att ha krigat med det problemet en timme och jag kände mig ganska nöjd för kvällen så gick jag ner för att kolla hur det gick för Adrien och Tovo på det nya problemet. Jo då dem hade minsann gjort alla flytt. Starten såg in inte så svår ut och inte knälåset heller. Jag gör väl ett försök då. Sitten gick bra, med lång mans beta är den nog lite lättare. Efter sitten så kommer man upp ganska snabbt i det fina knä låset. Jag tycker in knät och känner att jag sitter som jutet. Släpper handen för att gå till nästa grepp. Shwoop säger det och foten som håller knälåset sticker. Med full kraft och med en ganska stor del av min kroppsvikt försöker jag mer eller mindre krossa en sten som sticker upp ur marken bakom mig med foten eller rättare sagt hälen. Tyvärr fanns det ingen padda på den stenen för tillfället. Jag lyckades dock inte krossa stenen utan det kändes mer som om min häl hade krossats i stället. Väldigt otrevlig smärta.

Men smärtan lättar efter ett tag. Sitter på en sten och gnider mig lite om foten. Efter 15 min är det dags att packa ihop, känner ingen smärta i hälen alls, så jag reser mig upp och tar ett steg framåt. Det gör så jä*la ont så det nästan svartnar. Satan också... Med två träpinnar som kryckor lyckas jag ta mig ner till vägen efter vad som känns som en evighet.

Efter en lång natt blir det taxi till doktorn. Hopp hopp hej hej jo det är så att jag har varit ute och bouldrat. Jo det är så att man klättrar på stenar med madrasser under sig i stället för rep. Jo ja man kan göra illa sig då... Det är därför jag är här nu typ.

Ja det är nog bäst att vi skickar dig till röntgen på en gång då. Efter ex antal timmar i vänterummet på röntgen och några foton på foten kommer sjuksköterskan ut och säger; nej men du kan gå hem nu. Jo visst gå... Det var ingen fraktur på foten... Yess nått positivt i alla fall. Men varför gör det så sa'ans ont då. Jo läkaren berättar att jag lyckats krossa hälkudden/fettkudden som sitter i hälen. Jaha och vad betyder det? Jo det är bara att gå hem och vila. Jaha hur länge då? Nja det vet jag inte kanske en två veckor, kanske en månad. Det finns dock lite saker som du kan göra för att påskynda läkeprocessen... Jo tack tipsa mig gärna!

Adjö och tack för fisken

Dödshålans finest?

2011-05-11T07:38:00.000+02:00

Climb-in stämning vid Bergrummet a.k.a Dödshålan på Frösön igår. Tre replag i vad som kändes som en sensommar-kväll i Jämtland.

Klättringen på Frösöberget är inte fin, den är halkig, den är inte alltid bra bultad och graderna är som regel snålt tilltagna när det gäller höga nummer. Länge har jag haft ett motstånd att åka hit p.g.a av bristen på "tydliga" och "snygga" linjer.

Nu börjar det ändras, för oavsett är det ändå en fantastisk lyx att kunna klättra klippa endast fem minuter från där man bor.

Urban-klättring i Dödshålan. Adrien på Battery 2

Turkish Delight #2

2011-05-09T18:03:00.000+02:00

En liten film om livet i Turkiet under påsken. Vi stötte på Simon, vår gamla granne som bar med sig sin GoPro kamera vart han än gick. Resultatet har ni här:

Västanbäck växer

2011-05-06T20:06:00.000+02:00

Västanbäck... nu skulle jag vilja ösa en hel hink med superlativ över området men det kanske räcker med att jag säger att det är otroligt fint. Fantastisk stenkvalitet och det finns grepp på varenda sten. Området har i dag har redan några klassiker och fler blir det. I onsdags borstades det fram sex, förmodligen, nya problem.

5C Djävuls pinnakeln
6A Sylkanten
6B Syltraversen
6C Syltrollen
7A Orren
7B Havre + choklad = sant

Här kommer en film med Orren och Havre + choklad = sant. Det blev ett litet missförstånd gällande vad Havre + choklad = sant skulle heta. I filmen heter den Jorm Kungen vilket inte stämmer!

I morgon lördag blir det en tur ut igen med förmodligen ännu mer nyturer.

Äntligen hemma??

2011-05-03T16:41:00.000+02:00

Fantastisk resa. Lite mer inblandning av kultur, sol, värme och nya "kjennskaper"denna gång. 6 dagar klättring totalt. Trodde jag klättrar många av de finaste lederna därnede. Insåg när vi skulle åka att det finns så många fler. Ny favorit! Det har också börjat borras upp nya leder i granndalen. Hörde rykter om någon stor grotta. Hade bästa vilodagen "all-time". Ofta har mina vilodagar tillbringats vid en klippa eller i en bil irrande runt i en stad eller på landsbygden. Ofta kommit hem tröttare ön när jag åkte. Denna gång började vi med Hamam i fyra timmar inne i Antalya för att fortsätta med Gözleme och sedan en riktigt turkiska traditionell måltid. Som en ny människa. Än så länge inga bilder. Testade några hårdare leder, men hade inte ro att jobba mer på någon av dem en favorit till nästa tur(v.44) blir i alla fall "Over the top". Allt kändes mycket bra. Positivt också att Karolina fått tillbaka lite sug. Det gör sommaren lite roligare!

Längtar till Norge!

Raholmen och Nangilima

2011-04-29T18:36:00.001+02:00

I helgen som var hade vi finfrämmande i Sundsvall av några Umebor och jag hade bestämt med Linus att möta upp honom och de andra på Raholmen.
Jag hade några dagar innan lyckats repetera Nangilima som jag satte upp förra året, men hade då glömt kameran hemma. Tänkte att det kunde vara kul att få med den på film så denna gång var batterierna fulladdade.

Jag ber om ursäkt för dålig kvallité (överförningsproblem) och min olust att redigera längre än 5 minuter.

Job jobb

2011-04-16T13:54:00.000+02:00

På Udden mitt emot Svarthögen, längs Indalsävlens strandkant, ligger ett litet men otroligt fint boulderområde. På kanten av ett kalhygge ligger det en fantastiskt fin sten med tre, tre stjärniga problem.

Job jobb from Henrik Petre on Vimeo.

Området borstades upp av team Svarthögen mfl. för några år sen. Alla problem är ordentligt utmärkta med pilar som visar var problem gå. Problemen är dock inte graderade och det finns ingen topo över området. Jag har börjat på en!

http://27crags.com/crags/udden/topos

Problemet är att vissa leder har fått namn och garderingar. Jag har försökt luska reda på vilka osv men det är inte helt enkelt. Om du ser något i föraren som inte stämmer, eller bara vill påpeka något, skulle det vara jätte bra om du hör av dig!

Jag kan nås på henrikpetre(alfakrull)hotmail.com

Förökning!

2011-04-14T09:28:00.000+02:00

Jag har upplevt att betraktelserna kring klättringen i mellersta Sverige varit lite spretig den senaste tiden. Med detta i tanken passade jag på att höra mig för om det fanns fler intresserade att skriva på den här bloggen, förutom Fredrik och mig. En av dem som nappade var Henrik Petré som för något år sedan flyttade till Östersund. Henrik är en ivrig bouldrare och blockletare, med stort engagemang.

I hopp om ett jämnare flöde av inlägg, samt minimering av dubbel information hälsar vi han hjärtligt välkommen till cirkusen!

Old news...

2011-04-12T09:04:00.000+02:00

...but still news?

Som moder-sajten meddelat kom det till i varje fall en ny led på Midskogsberget i Sundsvall i helgen. För två veckor sedan skickade jag ett mail till Dag Knutsson och frågade om jag fick börja testa hans gamla projekt till vänster om Milestone. P.g.a av hans plötsliga tidsbrist(läs:barn) gav han klartecken att det var bara tuta och köra. Hans ursprungliga tanke var att linjen skulle gå rakt upp och avslutas i den befintliga leden Silence Sucks(7a). Mitt förslag var att man skulle dra den mot vänster hela tiden in i Rosvå(7c). Detta gjorde leden en del hårdare, men också både längre, jämnare och kanske finare.

I helgen som gick fick jag möjlighet att testa och bestiga linjen. Är fortfarande tveksam om leden har existensberättigande. Varianter är inte min favorit och vill inte bli anklagad för att göra "hitte-på" leder, fast egentligen kanske allt är "hitte-på.". Folk som ser och har sett linjen får gärna uttala sig. Graden får man också ta med en nypa salt. En del av klippan var blöt och det kan hända att det går att kringå det "enda" riktigt hårda flyttet, genom något mellangrepp. Den som provar får säkert roligt oavsett hur det slutar.

Double Trouble?

Projekt

2011-03-28T09:56:00.000+02:00

Vi var ut till Kokviken i lördags och mitt mål var att på riktigt kunna känna på det projekt som Robban hade hittat. Jag trodde helt klart att kruxet på problemet skulle ligga i att ta sig upp till kanten och kunde i min vildaste fantasi inte föreställa mig att problemet för mig skulle bli efter det att jag tagit kanten. En låg heelhook som man lätt tappar trycket på och den bra kanten med "fel" hand. Det går kanske komma till kanten med rätt hand om man är mer krimpstark. Det är dock väldigt roligt att ha ett projekt hemma på Alnö igen.

Innan projektet hade vi värmt upp på Gyllene Snittet 7B och jag lyckades göra den igen efter några försök. Vi gick sedan upp till Dropp 7A+ som fick ge vika för mig och Robert. Tjock-Robban trampade bort startsteget.
Jag gick vidare upp till Tom Ford 7B som jag inte hade provat på sedan Stefan Pettersson satte upp den när vi filmade för Swedish Meatballs. Det är verkligen ett annorlunda problem där ett lång reach är en fördel. Lyckades göra den på något försök men det blev ett hål i fingret några sår i handflatan.
Jegas dök upp innan jag skull dra mig hemmåt och han hann skicka både Dropp 7A+ och Seven 7B innan de gjorde kväll.

Hybris?

2011-03-24T09:19:00.000+01:00

Ali Baba, en (o)möjlighet?

250 meter, 8 replängder

7c+/8a, 7c+/8a, 7b+, 8a, 8a+, 8a+, 8a/8a+, 7b+

Habanero 7B

2011-03-24T08:33:00.001+01:00

En "orkeslös" Jörgen lyckades skickade Habanero när vi var ute i Krokviken i söndags.

Untitled from Fredrik Bodin on Vimeo.

Jag var och kände lite snabbt på Robbans projekt innan jag skulle åka hem. Moven kändes helt klart möjlig och skall nog gå att få ihop bara man slipper kalla fingrar och vatten som forsar överallt.

Geyik Bayiri

2011-03-20T15:45:00.001+01:00

Rätt förberedelse?

Vi kom i natten. Upplockade av Jake från flygplatsen. Klättercharter, surrealistiskt - lite med äventyr, en tillvaro likt en bubbla; med enda kravet att sända!

*
Sol, vind och samtidigt lite bistert klimat när solen sa adjö. Jag trodde vi skulle till värmen? Sektor Sarkit ovanför Climbers Garden. En del fantastiska linjer; Colonist, Olympos Games mfl.

Ovan i känsla, när man går från plast till klippa. Klättrar ändå förvånansvärt ok. Kroppen är pigg, men inte smidig.

**
Snö i luften när vi vaknar. De Turkiska dolomiterna har nysnö på sina toppar. Linsgryta till frukost ger värme. Henke och jag tar turen till Trebenna. Onsight-modusen var borta litegrann. Hade siktet inställt på Happy End. Lämnar den ganska snabbt p.g.a. dess karaktär, vass och ond. Går för onsighten på No money, No dance. Känns lätt, är nog lätt. Undra vad namnet syftar på? Mörkrets infall kl. 18 gör kvällarna långa.

***
Regn, snö - vi hyr en bil för dagen och åker ned och handlar. GENPA - en bit mot Antalya. Maten är rimlig - frukt, grönsaker, ost, ägg, linser, choklad och nötter. Ett febrilt sökande efter apelsiner ger oss till slut en hel kasse för 3 lira. Kosten under dagarna var rätt lik. ägg, frukt, nötter, juice och kaffe till frukost. Hungern kom snabbt, samtidigt som det var en god start. Ute vi klippan var de en salig blandning av mestadels snabba kolisar, frukt, bröd, ost, tomat och choklad samt nötter och juice. Middag - en härlig linsgryta med ost.

Eftermiddags - projekterande på Colonist då vädret lättade lite vid kl.14. Gjorde några press och borde satt den i andra, men trillade p.g.a oskärpa.

Tiden slås ihjäl i "matsalen"

****
Sol, sol och åter sol. Satte Colonisten på första press. Fyra försök totalt. Kunde gjort den i andra. Provade onsighta två 7c, gick fel på bägge. Är inte bra på den grejen...

*****
Ny dag nya möjligheter! Vädret visar sin fina sida. Målet var Turkish Airways och Milestone. Strålande. Gick för onsighten på Milestone och var inte så JÄTTE långt borta. Svårt att klippa ankaret 48 meter upp med 8 kilo repdrag! Inte supersliten ännu.

******
Finväder igen! Vi testar grottorna vid JOSITO. OK klättring men inte mer med det. Värmen är stark och tryckande. Choklad och socker är gott när man skall stöta. Sliten. Gör halvhjärtade onsight försök på för mig, hårda leder. Måste ge mig själv bättre utgångsläge för hårda onsighter. Ladda mer, värma upp ordentligt och inte klättra på projekt innan...Smart!

Henke nöjd efter mötet med Black Moon

*******
Sista dagen, sista stötet! Känner mig pigg och laddad inför dagen till trots för stela fingrar på morgonen. Målet var två 8a, det blev en 8a och en 7c onsight. Ville testa några leder på Sarkit, men solen och mängden människor styrde oss till skuggan, grottan och Plastik Fantastik. Bra känsla på 7c onsighten, var nog lite lätt.

Till trots för sjunde dagen på kändes det bra inledningsvis. Kraften försvann snabbt och mot slutet av dagen kändes det som om man hade reumatism i hela kroppen....Skönt!

Testa Turkiet, vi åker till påsk igen!

Uteklättring 2 och 3

2011-03-07T12:44:00.001+01:00

Dag 2
Förra söndagen var det andra gången vi var utomhus för att stilla vårt stensug. Denna gång begav vi oss till Krokviken vilket brukar kunna bjuda på en tidig säsong i och med dess soliga läge. Robert och Peter hade varit ute dagen innan och skottat rent på Matrix-blocket så jag tänkte väll att man åtminstone kan få klättra lite där.

Jag kom ut lite tidigare än de andra så jag började gå upp till ett block där Habanero 7B går, då jag visste att Jörgen som var på väg ut gärna ville köra på denna. Efter den jobbiga pulsningen upp så möts jag av en liten semla utan lock och med ett 3-4 cm tjockt islager på den slopiga rampen där greppen sitter. Resten av stenen där stegen är var täckt med ett tjockt lager av frost.
Skottade av stenen ändå men någon klättring var bara att glömma när jag inte hade eldkastaren med mig.

Packade ihop mina saker och pulsade tillbaka ner till vägen igen och då kom Peter, Jörgen och Pär gåendes. Vi slog följe och gick vidare upp mot Matrix i hopp om att få klättra lite. Trots det jobb Peter och Robert lagt ned dagen innan så blev det en hel del torkande och brännande innan det gick att prova dynot som Matrix innebär. Sittstarten var lika frostig som uppe vid Habanero och det kändes som att det skulle gå mycket gasol för att få den torr.
Efter en stund dök Robert upp och deltog i Peters och minas försök på Matrix. Ingen av oss lyckades få ihop den. Den kändes dock helt klart inom räckhåll, då jag hade höjden på något av hoppen men missade i sida.
Jörgen och Pär var och försökte få Spotter 7A i klätterbart skick, men Jörgen fick slut på gasol så det blev ingenting där.
Innan jag begav mig hemåt så skottade jag även av toppen på Gyllene Snittet 7B ett av få problem som inte var täckta av den tjocka frosten.

Kändes som att det var lite väl optimistiska själar som var ute och försökte klättra, dock alltid skönt att få känna på sten.

Dag 3
Var ut en snabbis igår igen, denna gång till Midskogs. Kom ut lite senare än de andra, vilket visade sig vara en perfekt timing av mig. Jag kom ut till ett färdigskottat och färdigtorkat block, det var bara att dra på sig skorna och tränga sig före i kön och börja klättra.

Började med att göra Chrom 7A och sedan Chromagnon 6C. Gjorde dessa några gånger och gick sedan bort till Breakdance 7C+ för att kolla om det var möjligt att klättra något där. Det såg ganska torrt ut förutom de första greppen i taket under stenen och toppen, som var täckta med tjock frost och is. Jag beslutade hur som helst för att testa lite så jag tog spaden och började gräva. Någon kubik senare så hade jag fått mig ett riktigt trevligt snöfort och det var bara att börja bränna lite på greppen.

Efter några försök lyckades jag göra problemet upp till kanten från den stora pinchen. Skippade alltså de två första moven och mantlingen. Känns som att formen börjar bli helt ok, när både Matrix och Breakdance känns inom räckhåll.

Kolla in isbjörnen som ligger och lurar längst in under stenen!

Klart och betalt!

2011-03-04T16:08:00.000+01:00

Ok! Sista passet om en timme. Känns fantastiskt bra att kunna skriva det. Känna lite på trycket innan tåget går imorgon förmiddag. Hoppas på lite studs i dojjan idag. Inget riktigt kvitto på hur formen är och kännt mig lite ovanligt seg i det sista.

I vilket fall är jag klar som ett ägg för en veckas stresspress. Har inte bestämt mig ännu hur det blir med rapporteringen. Dator kanske följer med! Gör den det hoppas jag dokumentationen kan blir bra...nu börjar utesäsongen 2011.

Ha ett fint sportlov här hemma. Sopa fram blocken och lederna, hemma till måndag den 14e.

FREE RANGE TURKEY_dispatch #2 from camp4 collective on Vimeo.

Flatanger: Internationell tävlingsarena

2011-02-20T10:30:00.002+01:00

Det verkar som om det händer grejer i Flatanger i sommar. Hoppas bara det inte gäller de svårighetsgrader som omnämns här nedan. Hade varit skoj om nivåerna i större utsträckning avspeglade klättrarna i Norden! Åker med största säkerhet dit, om det inte krockar med Frankrike den 20 juni!

Saxat från Steepstone:

I følge annonse i Klatring planlegges det en stor konkurransehappening i Hanshelleren i Flatanger, med parolen “Fra 8c til 9a+”. Initiativtagere er Runar Carlsen, Gudmund Grønhaug og André Gundersen.

Utepremiär

2011-02-04T14:04:00.000+01:00

Hade tänkt att skriva lite om våran utepremiär i lördags men Robert hann före.

Spenat!

2011-02-03T10:22:00.002+01:00

När man lanserade Karl-Alfred i USA, gick spenatkonsumtionen upp med ca 30%. Lobbyism eller bara ren tur låter jag vara osagt!

Får fler och fler bekräftelser på att näring förutom protein, kolhydrater och fett är så otroligt viktigt! Detta i tillägg till ett dynamiskt(rätt tajming) intag av energi känns helt rätt!

En månad kvar till Turkiet!

Dags

2011-01-15T08:33:00.000+01:00

5 veckor sedan sista inlägget. Inte bra!

Tiden går fort ibland. En timme kan kännas som fem minuter om man har det bra. Känns det tvärtom är det mindre bra ;)

För min del handlar det om det första. Sista tiden med många järn i elden. Examen, parasiten, flytt och nytt jobb tar tiden från mycket väsentligt, inklusive att hinna med att skriva. Träningen har dock inte blivit så haltande som jag varit rädd för.

Nåja. Vi flyttade bara 500 meter, parasiten har åkt till Åre, jobbet är endast 50 procent. Med en yrkesstolthet vill man göra det bra och det hade varit skoj om eleverna inte tycker skolan är förknippad med fängelse på livstid.

Sedan Katalonien har träningen varit en salig blandning av allt. Tonvikt på syra av olika slag. Lång, ännu längre och kort. Inte så mycket studs i dojjan, men jag hänger med hyfsat. Uthållighetsmässigt ligger jag bra till, bättre än jag tidigare gjort, samtidigt som jag inte är så seg som jag brukar vara. Små, små förändringar gör hela tiden skillnad åt rätt håll, det känns kul!

Jag och Karolina börjar prata om en sommar på Fosen. Får se om det blir i hus, eller i bilen. Oavsett skulle det vara fantastiskt att ha tid därute. Hiltin har jag redan hemma. Kan någon se till att hålla västan-vindarna borta, från och med Juli... Annars kan sommaren bli lång ;)

Men först blir det Turkiet och Geyik Bayiri. Budget på Sportlovet, 7 dagar. Upplagt för stresspress: Svajnigt laddad!

Motivation

2010-12-08T10:09:00.001+01:00

I somras fick jag nog. När jag drog på mig ytterligare en skada på ett lite lättare boulderproblem ute på Marna i Sundsvall kände jag hur jag helt tappade sugen att klättra. Jag skall sluta med den här jävla skiten tänkte jag.
Efter att de senaste 4 åren bara kunnat klättra ca 6 månader/år då jag har varit skadad på ett eller annat sätt började jag fundera om jag verkligen skall hålla på med det jag gör? Det känns som att det bara har varit en ständig comeback och just som man börjar nå ytan så kommer Oledolyckan och drar ned en i djupet igen. Jag har tränat fel och enformigt det vet jag och det är väll den största orsaken till att jag har blivit skadad. Problemet är att man inte har lika mycket tid till klättring nu när man har hus och familj som man hade tidigare. Det blir lätt att jag bara klättrar sådant som känns roligt när man väl tar sig iväg. Det känns även som att jag inte riktigt har tid med att träna antagonister och göra rehabövningar, det är ju dessutom tråkigt om ni inte visste det.

Började cykla MTB istället för att man skulle träna någonting och inte tappa fysiken helt. Fick helt klart en nytändning vad gäller cyklingen, körde ganska mycket för 15 år sedan. Fick en lättare förkylning men fortsatte att cykla några gånger i veckan, detta resulterade i halskatarr med konstant ont i halsen i nästan en månad. I samma veva gjorde jag mig av med mitt nikotinberoende ~~snus~~ vilket ledde till en oönskad viktökning. De som känner mig vet att jag inte är världens lättaste klättrare i grunden och 5-6 kilo extra gör ju knappast saken bättre.

Har börjat klättra lite igen nu och jag känner mig i ruskigt dålig form, framförallt uthålligheten och styrkan i armar och axlar är som bortblåst. Det går dock bättre och bättre och försöker tvinga mig själv till att köra lite av den träning jag tror mig behöva för att reducera mina nuvarande och kommande skador. Med klättringen kommer även värken, axlarna gör nästan konstant ont trots att jag inte har tränat några hårda pass och trots att jag stretchar dagligen. Jag har svårt att ligga på ett vettigt sätt när jag skall sova.

Det är väll bara att bita ihop om jag skall fortsätta att klättra och hoppas på att jag kan hitta de där blocken som jag vet finns där ute, med linjerna som gör att motivationen kommer tillbaka. De där linjerna som gör att man inte kan tänka på något annat och som får en att träna, äta och leva klättring.

Till er som orkat läsa detta ber jag om ursäkt för mitt gnäll.

Vakuum!

2010-11-17T11:39:00.000+01:00

Varje gång jag kommer hem från en klätterresa uppstår en känsla av existensiellt vakuum. Den sköna känslan man haft där nede är som bortblåst av den kalla vinden från Storsjön. Promenaden in till skolan känns segare än vanligt och jag frågar mig gång på gång, varför man stannar i Jämtland, eller Sverige för den delen. Feghet och att det inte är nog illa här, är en del av svaret. En annan del är att de relationer man har finns här och att Flatanger inte är den långa resan bort!

Snart glömmer man bort lite hur härligt det var. Man glömmer smaken av salsa de calcóts, almendras och paprikan som faktiskt smakar paprika. Ganska snart hittar man nya mål, resplaner och strategier.

Terradets var grymt! Les Bruixes var riktigt grymt. En av de finaste klippor jag besökt och det får mig att undra varför jag envisats om att åka till Siurana. Vi, Carlos, Jonas, Jocke och jag hade fina dagar, med fint häng vid klipporna. Med gott sällskap av Bruce Lee och Göteborgpacket.

Jocke med nytt rep!

Träningen innan hade gått bra! Kände mig uthållig och rätt alert. Två månader på plast gör en dock inte speciellt smart i sin klättring och det kändes definitivt de första dagarna. Att vara vilse på "tuforna" är ingen överdrift. Min strategi för dagarna var att försöka onsighta dag 1 och redpointa dag 2. Inledningsvis funkade det jättebra. Snabbt blev det dock väldigt hårt för mig att försöka onsighta flera leder upp mot 7c+ samma dag och fick krypa till korset och köra några fler dagar med redpoint för att "inte" behöva ta vilodagar. På en resa som detta känns det svårt att lägga för mycket tid på en och samma led, därför försökte jag begränsa mig till ett par press på varje.

La Familia, Chewbacca, Doktorn och Jochen

Jag testade totalt drygt 20 leder under resan. Alla kan jag tänka mig klättra igen. Alla var fina på sitt sätt. Tunna och crimpiga långt till vänster. Långa och uthållighetskrävande mitt på, för att bli mer power-inriktade längre till höger på klippan. Problemet med val av leder växte under hela resan då nya kom till önskelistan, snabbare än de försvann. Det kommer fler turer!

Det var också första gången för mig att testa mina Anasazi Verde på klippa. Var lite osäker hur de skulle vara. Min vana trogen att klättra med pointade skor har gett mig ett rörelsemönster som till en början inte riktigt överensstämde med dessa. Väntade ivrigt på ett par pointade från posten, men inga han tyvärr komma. Med tiden gick det till sig och jag "lärde" mig använda skorna och tekniken på ett bättre sätt. Tror kanske egentligen de var det bästa alternativet till denna resa, trots att jag en del gånger saknade möjligheten att kunna "dra" med tårna.

Nytt Sterling rep kändes grymt. lätt arbetat och skönt att falla i, trots sin tjocklek på 9.8mm. Flera positiva kommentarer.

Karaktär

Allt som allt, en mycket lyckad tur. Klättringen kändes bättre och bättre ju längre dagarna gick, maten var bra och sällskapet gott. Boendet på Refugion var bortkastade pengar och med 345 mil ned, tror jag det blir bussen nästa gång.

Delar av Göteborgspacket!

Hade kunnat pressa mig mycket mer. Känns inte som jag tagit i på två veckor och hade jag provat hårdare leder med fler försök skulle förutsättningarna funnits. Det är jag säker på. Formen var bra! Min onsight nivå kan jag utveckla enormt. Klättrar som en kråka. Reserverat, långsamt och inte speciellt fantasifullt.

På lördag åker vi till Umeå. Plast och polare. Har hård utomhushud fortfarande. Hoppas det inte bjuds på enbart slopers...

Golpe de gas!

M

Onsightvänligt?

2010-10-27T15:27:00.000+02:00

Sista veckan är gjord. Nu flyter jag omkring och njuter över att få semester snart. När jag tränat ganska mycket de senaste veckorna känns det grymt lyxigt att åka iväg på semester till Katalonien. I stort sett varje gång jag haft ett träningsupplägg inför en resa, har det alltid varit att själva resan rent fysiskt kännts lätt och att de leder jag klättrat eller försökt klättra som regel kännts lättare än den träning jag gjort innan. Vet inte om andra upplever samma sak, men för mig innebär det däremot att semestern redan startat fast jag fortfarande sitter på skolan och rättar prov. Lifestyle, ja kanske?

Efter Harbak och sårläkning har jag ökat intensitet på träningen, samt lagt in vissa längre vilor mellan repetitionerna eller seten. Har sista två veckorna klättrat 6 dagar på rad för att på något sätt vänja mig att få ut så många dagar som möjligt av resan. Vilodag känns mycket tveksamt!

Det två veckorna som var såg ut ungefär så här för de som skulle vara intresserad:

Måndag: Morgonjogg 45min
Tisdag: Boulder, 100-150 move. totalt: ca 350 move
Onsdag: Power endurance, ca 400 move. totalt: ca 855 move
Torsdag: Morgonjogg 25min + Fartlek 60min, 10st intervaller var 4-5e minut. totalt: ca 1200 move
Fredag: Morgonjogg 45min + Arc 40 min. totalt: 800 move
Lördag: Power endurance, ca 400 move. totalt: ca 665 move
Söndag: Fartlek 60 min, totalt: ca 1200 move

Måndag: Morgonjogg 45min

Tisdag: Boulder, 100-150 move. totalt: ca 30 move

Onsdag: Power endurance, ca 425 move. totalt: ca 825 move

Torsdag: Fartlek 60min, 10st intervaller var 4-5e minut. totalt: ca 1200 move

Fredag: Morgonjogg 45min + Arc 40 min. totalt: 800 move

Lördag: Power endurance, ca 400 move. totalt: ca 665 move

Söndag: Fartlek 60 min, totalt: ca 1200 move

Som tidigare nämnt känns det just nu jättebra! Mycket mer klös i kroppen än tidigare och hyfsad uthållighet hoppas jag. Är mindre seg nu än när jag reste till Katalonien sist och i mer "ta i-modus".

Hoppas på draget, nypet och trycket ;)

Många jag pratat med om Terradets har beskrivit det som ett av de bästa klipporna i Katalonien, vilket är ett enastående högt betyg. De har också nämnt det som "onsight-vänligt". Har funderat en del på vad det innebär? Är det att det är lätt att läsa, lätta grader? Eller innebär det att det är lätt om man har motor och kapacitet genom att det är i huvudsak jämna leder?

En del av den klättring jag känner jag skulle behöva förbättra en god del, är min onsight-kapacitet. Gör jag det på ett "onsight-vänligt crag"? Vet inte, men övning, ger mästring!

Kommer nog att försöka lägga en del energi på att klättra mer på blick än jag brukar. Tror det kan vara positivt i längden och mycket, mycket skoj! En bekant från Sogndal hade ett lyckat och förmodligen skoj upplägg i Kalymnos alldeles nyligen, med Onsight dag 1 och Redpoint dag 2, och så vidare. Känns lockande!

Slutligen börjar ett trad-sug växa sig fram mer och mer. Vet inte varför, och på vilket sätt det kommer påverka framtida resor; men det skulle vara kul att damma av racket och jobba med lite hantverk ett tag. Pratar inte långturer tror jag, snarare lite "stöting på kil". Flatanger funkar utmärkt till allt! ;)

Stanage Edge, Peak District, 2003

Posage 38

2010-10-14T17:15:00.000+02:00

Hybris på Harbak

2010-10-04T13:47:00.001+02:00

Tillbaka från Harbak. Fin tur, fint väder(Vind), fint sällskap.

Till trots för trasig hud och en förmodad trötthet från sista veckorna träning, var jag fullt inställd på Odins Bue. En hybris som fick en snabb vändning. De sprickor jag haft under veckan hade nu efter en dryg timmes klättring blivit till köttsår på fyra fingrar. Att fortsätta försöka var uteslutet. Frustrerad och bitter hoppas jag inte att jag förstörde resan helt för Linus.

Linus hade också en plan. Jaws och Akkurat Der. Två makalösa linjer som är svåra att undgå efter ett besök på Harbak. Bägge problemen hade spottat av honom vid tidigare besök, men nu fick han i varje fall en 50% utdelning. Efter samlande av mod till uttoppningen av Jaws gick han den med god marginal, en marginal som jag tror inom kort kommer visa sig på film. Riktigt skoj!

Linus på väg in i kruxet på Akkurat Der

Akkurat Der med sin perfekta linje gav fortfarande motstånd framförallt de två sista flytten som får sägas vara de som sätter graden. Problemet avslutas med en viktig hälkrok som om man inte får till gör problemet mycket svårt att bestiga. Rykten säger att Jarle Risa, gjort problemet utan avslutande hälkrok så jag reserverar mig för att säga att det skulle vara omöjligt.

Kvällarna blev ganska långa i bussen, då mörkret tilltog ganska snabbt vid sjutiden. Filosoferande började jag upptäcka vad jag tror är ett svalnande intresse för bouldering.

Kan tycka att svåra flytt och att ta i på mitt max är fantastiskt inspirerande, men inte lika inspirerande som tidigare. Bouldering gör så himla ont! Kanske börjar jag bli bekväm eller så har jag repklättringen mig så mycket mer att ge. Min spontana känsla jag sitter med handlar om att att de är så många faktorer runt bouldering som påverkar ens resultat, men som jag inte kan påverka själv. Det jag framförallt tänker på är de vädermässiga faktorerna som inte i samma utsträckning är utslagsgivande när man klättrar rep.

Bouldering är för mig roligast när jag tar i på mitt max. När jag inte gör det/kan det, längtar jag till en klippa i närheten. Repklättring är för mig mycket mer givande att klättra i olika svårighetsgrader och ändå ha kul. Trasigt med sant. En annan sak som kanske hänger ihop med detta är att jag hatar att skylla på andra faktorer än mig själv om jag inte kommer upp. Det får mig att känna mig dålig. Detta beteende är otroligt lätt att rationalisera, när en viss typ av klättring är mer utslagsgivande än en annan.

Jag kan dock känna en stark glädje med bouldering när det inte gör ont som i helgen(typ kanske inomhus). Det är lärorikt att klättra krux och bouldering känns just nu som en bra förberedelse för att skaffa sig skärpa till repklättringen, en skärpa som kommer behövas om jag skall fortsätta utvecklas.

Inte alls bitter ;)

Tre nya veckor innan det är dags att åka till Terradets. Första veckan får bli med tejp(hoppas det håller) Nu drar jag ned kvantiteten, för att öka intensiteten. Hoppas det svarar!

Harbak, med gamla och nya vänner!

2010-09-28T17:50:00.001+02:00

Torsdag eftermiddag åker vi. Fyra sprickor i huden som jag hoppas hinner läka innan Harbak. Nu har det snart gått tre veckor in på min första träningscykel och underarmarna är trötta. Igår kom jag inte ens upp i de antal flytt jag planerat, men samtidigt var intensiteten en god del högre än tidigare. Skönt i vilket fall som helst med lite smärta!

Jag har inte bouldrat sedan någon gång i December. Linus däremot har bouldrat fantastiskt bra den sista tiden, så när han kommer ned på onsdag får jag göra som multisportarna gör och fästa en gummisnodd i honom för lite draghjälp. Väderleksrapporten ljus ut och det skall bli skoj att återse en gammal vän för en långhelg med bouldering i Norge.

Linus på Tare Baby, Lofoten

Kommer också ha med mig en ny vän. De kom med posten idag från Belgien. Sitter redan som en handske. Den nya vännen är ett litet samarbete mellan mig och Sasquatch Agentur/FiveTen. Hoppas jag kan göra min del av kakan, vet inte riktigt vad det innebär; bortsett från att inte vara en skitstövel. Oavsett känns det bra att ha dem på fötterna.

Just det! Filmen visar Björn "Baris" Saetnan gå Strafen på Harbak

Entrenamiento de escalada

2010-09-14T15:50:00.001+02:00

Fick ett mail från en kamrat i Trondheim som skall Bishop i mars. Han undrade om jag kunde ge lite tips om hur han skall lägga upp träningen fram till dess. Tänkte att det kanske intresserar fler. Förmodligen är det en del som inte är eniga i vad jag skriver, men detta är i varje fall något som JAG tycker fungerat bra.

---

Hej Jörgen!

Gott att höra att du är sugen på att träna...

Succé tips vet jag inte om jag har, men det jag har är en ganska lång erfarenhet av träning av olika saker, samt pannben. Ger gärna lite "inspill".

Jag tror på att har man en stark motor, kan man dels träna hårt utan att bli skadad, men även att kroppen svarar väldigt snabbt på den aktivitet(kanske boulder) man gör när väl motorn är stark.

Om du känner till löparen Hicham El Gerrouj gjorde han sig känd för sina imponerande tider på 1500 meter för några år sedan. Istället för att köra kort och hårt och liten kvantitet satsade han på att träna nästan i större utsträckning under tröskeln för mjölksyra och kunde i sin tur träna sjukt mycket mer utan att bli skadad. När han sedan skulle iväg och tävla, drog han ned kvantiteten och höjde kvalitén under en kort tid. Efter det gick det hyfsat snabbt!

En genomsnittlig klättrare tror jag klättrar ungefär 30000 flytt på ett år. Många elitklättrare klättrar ca 120000 flytt per år. De flesta idrotter lägger ca 85% av sin träning på kvantitet(distans träning) och 15% kvalité. Många klättrare och bouldrare gör det omvända, med i min mening inte de bästa resultaten de skulle kunna få.

"Träna mindre hårt, men mer är väl i all enkelhet vad jag tror på" - under perioder...

Sista halvåret har jag inte tagit i max någon gång på träning. Senaste boulderturen till Vingsand i april gav ganska bra resultat (ett par 7c+) och då hade jag enbart tränat uthållighet och styrkeuthållighet

Om jag skulle träna för en tur till Bishop i mars skulle jag nog gjort något liknande(obs. grov skiss) framförallt om turen är som du nömner två månader lång!

okt-nov: Uthållighet

dec-jan: Uthållighet+Styrkeuthållighet

feb: Uthållighet+Styrkeuthållighet+Styrka

Börja med styrka ca 6 veckor innan du vill vara i form eller bli iform under resan för gott resultat, KANSKE...

---

Nedan ser du ett forumsvar jag skrev till UKBouldering för en tid sedan om Power Endurance. Detta har funkat bra för mig!

"normally i do in a PE session: 5 sets of 20-30 moves at about 80-90% of redpoint(routes). Subjective but approx 7c/8a route since 8b/b+ is my up to date max. Then 5 sets of 20-25 campus moves. Then 3-5 sets of 6by6:s or 6by8:s depending on type of boulderproblem and shape. I often end my session with an endurance circuit which equals 30 moves around 7a/7b - 1minute climb-1minute rest for about 20-30 minutes wihich equals between 300-450moves.

Rest periods vary between 2-4 minutes between sets on the PE part.

Amount of moves in a session:

PE: (100-150)+(100-125)+(120-200) = 320-475

E: 200 warmup+300-450 = 500-650

Total: 820-1125 moves/session

---

Har börjat min träning inför Spanien igår. Tränar uteslutande E+PE i olika former. Kombinerar lite olika typer av system i samma pass också likt ovan. Nedan ser du en grov mall hur jag kör nu. Det är ca 6 veckor till jag måste lätta på belastningen d.v.s 8-10 dagar innan. Höjer intensiteten ju närmare jag kommer resan och minskar mängden. Hela schemat bygger på progressiv belastning i ca tre veckor för att ta igen mig lite i en vecka och så vidare.

U	måndag	tisdag	onsdag	torsdag	fredag	lördag	söndag
Vecka 1	kort PE+ minutträning	Uthållighet+fartlek	Vila/reg.	Lång PE+minutträning	Uthållighet+fartlek	Vila/reg.	Vila/reg.
Vecka 2	Uthållighet+fartlek	kort PE+ minutträning	Vila/reg.	Lång PE+minutträning	Uthållighet+fartlek	Vila/reg.	Vila/reg.
Vecka 3	Uthållighet+fartlek	Uthållighet+fartlek	Vila/reg.	Lång PE+minutträning	Uthållighet+fartlek	Vila/reg.	Vila/reg.
Vecka 4	kort PE+ minutträning	Vila/reg.	Uthållighet+fartlek	Vila/reg.	Uthållighet+fartlek	Vila/reg.	Vila/reg.

SU	måndag	tisdag	onsdag	torsdag	fredag	lördag	söndag
Vecka 1	Kort PE+minutträning	Lång PE+minutträning	Vila/reg.	Kort PE+minutträning	Uthållighet, fartlek	Vila/reg.	Vila/reg.
Vecka 2	Lång PE+minutträning	Lång PE+minutträning	Vila/reg.	Kort PE+minutträning	Lång PE+minutträning	Vila/reg.	Vila/reg.
Vecka 3	Kort PE+minutträning	Lång PE+minutträning	Vila/reg.	Kort PE+minutträning	Lång PE+minutträning	Vila/reg.	Vila/reg.
Vecka 4	Uthållighet, fartlek	Vila/reg.	Lång PE+minutträning	Vila/reg.	Uthållighet, fartlek	Vila/reg.	Vila/reg.

Förklaringar:

"Kort" PE: 15x15x15, 1””/rep. 3-5” vila/set. 5-10 set eller 4x4 bouldering. Antal move: 225-450
"Lång" PE: 25-30x10-15, 3””/rep. antal move: 300-450. Variation kan här förekomma i att exempelvis göra olika stilar på cirklarna. Det kan vara cirkel som ovan, eller Campus move 25-30 i ett visst antal set, eller 6x8 boulder. Målet är att uppnå minimum 15 set totalt. Antal move: 350-450
Minutträning: Intervaller med liten vila. Cirkel med ca 30 move(60” klättring) med påföljande 60” vila. Kontinuerligt mellan 20-40min.
Fartlek: Kontinuerlig klättring där man med 4-5 minuters intervaller går på en cirkel som är mellan 15-20 move lång. Fortsätter sedan med kontinuerlig klättring för återhämtning. Mitt mål är minimum 10 cirklar på ca 60 min. från 45-100 min. antal move 1000-1500
Arc. Kapillärträning. Som återhämtning eller som egna pass. Från 45-90min. 1000-1800

I de blå rutorna kommer jag förmodligen att köra korta pass med system V. Arc., om jag är pigg.

I tillägg till detta springer jag dagligen ett pass. På morgonen innan frukost ca 30 min. Detta för att bättra på restitutionen. De dagar jag vilar från klättring kan det bli ett extra löppass eller att passet i sig blir längre. Helger springer jag ofta ett längre pass på 60-90 min.

hoppas detta ger dig lite ideér!

tänk långsiktigt så går det fort!

Peace, M

...Och katter pratar Katta-lonska

2010-09-07T09:11:00.000+02:00

Då var det bokat! Två veckor, Katalonien i månadskiftet oktober/november. Guide och tolk medföljer i form av Carlos. Någon som vill agera kock?

Planering av schema samt lite grundträning under denna vecka. Sex veckor syra, med start måndag.

Tror det blir bra!

M

Stockholm, chippat och klart!

2010-09-06T10:30:00.000+02:00

Har hört det är en del chippat i Stockholm, men så mycket som det var hade jag aldrig trott. Man kände sig som en bonde på "byn", när man kom till storstan. Det vill säga, mycket liten och förvirrad och med noll koll. Är det så här klättring är?

När jag, Patrik och Leo kom ned på söndag eftermiddag till Dödskalleberget i Tyresö, kändes det dock väldigt skönt att de första människor vi stötte på var delar av Umeå-maffian. Dr. Wiklund, Rasta-Jocke och Henke J. Trevligt men surrealistiskt då man åkt drygt 55 mil söderut för lite miljöombyte...

Vi hade till och med fredag förmiddag på oss att testa Stockholm. Jag hade aldrig klättrat här, men väl läst om det en del. Patrik däremot har varit där flera gånger, men med minne som en guldfisk var inte det till mycket hjälp och för honom var det mesta nytt.

Första eftermiddagen tillbringade vi på Dödskalleberget. Ett skyddat berg idag om jag förstått det riktigt, med ett stående bultförbud. Klippan bär en stark prägel av detta och vad vi såg, var det i huvudsak tre leder som folk klättrade. Mio, Holidays in eden och Mr. magister. Vi också. Bultarna var av varierande kvalitet och många av lederna skall nog inte rekommenderas att klättra. Här kan det kanske ske olyckor!

Måndagen skulle tillbringas i Skevik, men till trots för "vår" prognos med sol och skurar vaknade vi till spöregn. Hamnade istället på Telefonplan där Leo fick testa väggarna, jag och Patrik fick testa kaffen samt slå av en prat med Scott och få nya rekommendationer på leder att testa. Regnet slutade och vi begav oss till Örnberget vid Tullinge.

På Örnberget tillbringade vi så, två och en halv dag. Anledningen till att vi stannade där var de eftermiddagsskurar som hela tiden kom och sköljde över oss. Enligt vår erfarenhet var det i princip denna klippa som med säkerhet skulle vara klätterbar. med andra ord bara att hålla tillgodo. Vi testade många av de klassiska lederna som Sator, I´ll be back, Frisco kid, Siddharta, Rakt på sak, m.m. Alla bjöd på underhållande klättring om man klarade att bortse från chippingen, för här har man gått hårt fram. Personligen hade jag enormt svårt att tända till och känna den riktiga glädjen, när nästa grepp man kom till var ett borrat enfinger-hål. Blev inte imponerad!

Vi var sugna på att testa Skevik igen på torsdagen, men dessvärre sköljde regnet oss bort från Gustavsberg efter en led, och den sista förmiddagen(fredag) tillbringades på Örnis igen.

Hann visserligen inte se så mycket av Stockholm, bortsett från lite Svensk klätterkultur. Ett kulturarv man kanske inte skall vara jättestolt över. Stockholmsföraren erbjuder en massa klippor och jag tvivlar på att allt är chippat, har många klippor kvar att besöka. Sitter dock med en kraftig bismak, inser att besöket kan komma att dröja.

Kreativitet är bra, men kanske inte all kreativitet? Skulle vi anamma samma tillvägagångssätt här uppe kring Östersund, skulle vi ha fler klippor att klättra än i Stockholm. Det är bara greppen som saknas, fast dessa kan man tydligen göra själv?

Stockholm imponerar inte!

Mr Magister, Dödskalleberget

Morning Glory kl. 06.38, Tullinge Strand

Förmiddags kaffe kl. 08.20, Tullinge Strand

Frisco Kid, Örnberget

Okänd klättrare på Panta Rei, Örnberget

Kvällsdopp, Tullinge Strand

Ytterligare ett försök till Skevik

Stockholm it is!

2010-08-28T20:24:00.000+02:00

Efter mycket velande under blev beslutet att Stockholm får besök nästa vecka. Jag, Fransson och hans son Leo åker ned tidigt söndag morgon. Hoppas på fina dagar på ny klippa. Laddad till tänderna för en premiärtur i Stockholm och jag reser utan vidare förväntningar. Hoppas bara det inte blir regn!

Kameran är tillbaka. Hoppas kunna visa bilder från turen när vi kommer hem fredag kväll...

Adios!

Jihad och majestätiska linjer i Grufsedalen

2010-08-25T07:31:00.001+02:00

Tillbaka än en gång från fantastiska dagar i Tröndelag!

Under två dagar testade vi Gudmund Grönhaugs hemmaklippa Ekne med läge strax utanför Levanger. Strålande sol gjorde det lätt att stiga upp på morgonen. Ett måste då klippan får sol rätt på väggen in mot eftermiddagen och gör det svårt att klättra. En 25 minuters anmarsch tar dig fram till klättringen och den vägg vi planerade testa; Övreveggen med Tegneserie-sektorn.

Lederna vi klättrade var av varierande karaktär, där de flesta inte var jättefina. Ofta var lederna rensade i varierande grad och lösa grepp flög iväg från både händer och fötter. Detta inkluderade i ofrivilliga "dalsusare" som i och för sig kan vara trevligt, men ger ett litet tråkigt intryck på klippan.

Personligen var jag lite extra intresserad av att testa G.G:s två stoltaste linjer varav en jag nämnde i förra inlägget, Veien ut av Grufsedalen. Denna linjen är den mest uppenbara linje på Övreveggen, även den mest majestätiska för området; men kanske inte för hela Norge. Den andra som var den första linjen av de två att bli klättrad är en escape från direktlinjen "Grufsedalen". Det är denna som heter Eggmysteriet. Eggmysteriet gick fint och jag var nära att även sätta "Veien ut av Grufsedalen". Han göra endast två press innan solen kom stekande. Intressant är att efter att jag ramlat av cruxet på mitt andra press och bestämt mig för att rensa leden från mina slingor, sliten bort det näst sista greppet på leden och hamnar i luften. Med stor sannolikhet hade detta grepp lossnat nästa gång jag kom dit, så med tur i oturen drog jag loss det nu och inte på "press".

Efter två dagar på Ekne kände vi oss nöjda. Åker inte tilbaka med det första och i sådana fall endast för att göra den leden jag missade på. Jag är extremt upptagen av en klippas estetik och därför känns inte Ekne så intressant. Är man inte som jag och brydd över klippans utseende är det nog värt att ta turen, kanske med guide som kan visa pärlor.

Helgen tillbringades på Hell igen...Har här sista tiden råkat ut för en del problem, då jag inte haft några nya linjer över 7c+ att klättra. Ett lyxproblem visserligen, men fortfarande ett problem. Kom dock ihåg att Sindre Saether ifjol gick Hellig Krig-prosjektet och blev intresserad av att testa. Smutsig och "sällan" klättrad som den var tog det några turer upp och ned innan den var rengjord och jag kunde testa ordentligt. Leden är en av de längsta på Hell och har mycket varierande klättring. Intensiv start, lite storfjäll på mitten upp i ett dubbelt knälås som avslutas i en kryddig uttoppning. Leden är kanske ingen blivande klassiker, men absolut värt att testa om man har graden inne. Skulle tro den ligger runt 8b.

Efter nästa helg är jag ledig igen och redo för nya äventyr. Har en intensiv skol- och jobbhöst under september och oktober månad, så detta blir nog den sista långa turen för sommaren. Min repkamrat är sugen på Niemisel eller Stockholm. Får se var det är torrast, jag är sugen på allt, men helst bohuslän!

Angående mina nya skor! Ok!, men inte helt övertygad ännu. Det jag än så länge känner är att ju brantare det är desto bättre blir de, men det är kanske ingen nyhet!

Och just det, Jag får 20 bilar som vår, mot en bil som Franssons...Tror inte jag byter...

Kameran är borta...

Fäderneslandet igen!

2010-08-17T08:14:00.002+02:00

Ikväll åker vi på nya äventyr.

Det är än en gång till mitt andra fädernesland, tillsammans med Patrik Fransson. Skall få min premiärtur i hans kapitalist buss från 2008(inte för att jag är avundsjuk) och tillsammans skall vi testa ut klätterområdet Ekne som ligger ca 10 mil nordöst om Trondheim. Hoppas att bussen är skit och jag inte blir alltför sugen, annars måste jag börja jobba mycket, mycket mer...

Min -94!

Din -08!

Klättrade i Ekne för ca 5 år sedan i regn och fick ett ganska dåligt intryck av stället. Det mesta var blött och många av de nya turerna var för svåra för mig att testa. De senaste åren har Gudmund Grönhaug etablerat en god del leder där och nu senast toppat detta med "Veien ut av Grufsedalen".

Gudmund på vägen ut! (c) Johannes Ingrisch

Karaktären på klippan skall vara mestadels vertikal med leder upp mot 25 meter. I föraren står det att man på de hårdaste lederna måste räkna med att krimpa på en god del tunna lister....NO Shit!

Kommer också få premiärtur med mina nya klätterskor för dagen. Mina "tro"- tjänande Testarossa börjar sjunga på sista versen och var tillfälligtvis slut på lager. Köpte ett par nya trendiga Speedster. Ett ganska dåligt val för Ekne, men om inte annat lite bättre för säsongen inomhus, som tyvärr inte är många månader bort...

Temperaturerna i Jämtland börjar sjunka och igår var kanske den första riktiga höstdagen. Hoppas med detta komma mig ut till skogarna kring Stugun för nya och gamla boulderproblem. Den 15 september blir det garanterat aktivitet, då kommer en pappa-ledig Tovo tillbaka.

Tovo Spiral (c) Johan Marklund

Flatanger in English

2010-08-13T10:59:00.001+02:00

Got a request from www.8a.nu about an article from the cave of Flatanger in English. We´ll here it is, please forgive me for my bad english!

Very few people I know have been out to the cave of Flatanger despite it is one of the largest in Scandinavia and with a huge potential for new routes. Some talk about their frightening appearance and the local climbers in Trondheim, doesn´t seem too interested, rather afraid of the cave and its daunting size. Of course, I was happily unaware of what impression it would give.

My friend Saku and I arrived in the early afternoon. The weather was great and we stumbled into the local landowner who where very happy to see climbers trying out his ”cave”. During our stay these people came down every night at dinner, for a chat; happy and proud that we wanted to climb in the area. Shocking it was since the opposite relation is quite usuall between landowners and climbers. The cave of Flatanger is actually called ”Hanshelleren”. It is big!, really big and it felt like being close to a nasty animal or a dangerous place. At first, it was a bit frightening, but after a while our levels of stress declined and the climbing became more relaxed!

(Relaxing at the route "Flaggermusmannen", eng: Batman)

The routes we climbed were all in great quality. The rock and the scenery is fantastic and the climbing is quite futuristic to be in Scandinavia, with long overhanging routes on generally good holds. There are only a few routes at the moment(approx. 20), though there is possible to make many more, maybe hundreds. The routes are between 15-25 meter, though this is just the beginning since you could continue as hard, steep and long as you can imagine. At the edges of the cave there is also potential for easier routes. It is for these things i have been going to Spain, but now it is only 350km away, and it it possible to pick your very own KINGLINE ! To say that we were climbing in the cave is a bit misleading, it might be impossible. In the theory you could actually climb a full horizontal pitch here and I would love to see Andrada, Graham, Sharma and all the others give it a go.

The only downside with ”Hanshelleren” and what we also discussed with the local landowner, was the lack of easier routes. They´d like to see more tourism in the area, preferably something that doesn´t have to do with fishing, since all the tourism here is about fish. Therefore they are positive to the establishment of new climbing areas and/or making more extensive use of ”Hanshellerens” potential. Bolts and anchors are also becoming a bit old (-96), and some would need to be replaced.

”If the distance between Flatanger and Trondheim was shorter than what it actually is, this might have been considered Norways best crag”

"From the Guidebook ”Klatring in Trondheim”

(The approach is a stunning 20 min walk)

(Saku checking the view on the very beautiful route "Eventyrblandning", eng: Adventuremix)

(Supersize me!)

(Easy living)

All photos (c) Saku Korosuo

Flatanger del 2 - Surreal but nice, Slartibartfast i Hanshelleren!

2010-08-11T08:19:00.000+02:00

Förvånansvärt få människor jag känner har varit därute till trots för att hula i Hanshelleren är känd som en av de större i Skandinavien och med en enorm potential för nya turer. Vissa pratar om dess skrämmande intryck och Trondheims-klättrarna verkar inte heller vara alltför intresserade, snarare rädda för grottan och dess skrämmande storlek. Själv var jag glatt ovetande om vilket intryck den skulle ge.

Saku och jag kom dit på måndag eftermiddag till ett väder som bara skulle bli bättre för var dag som gick. På parkeringen träffade vi omedelbart de lokala ”hytte - eierne” som var strålande förnöjd med att vi var där och skulle försöka oss på att klättra i ”deras” grotta.

Det är tydligt att ute vid ”Ström” som bonden och platsen heter sker det inte väldigt mycket och när det kommer folk utifrån ses det med blida ögon. Under de fyra dagar vi var där kom det förbi nya människor varje kväll vid middagen. Slog av en prat, gladde sig till att vi ville klättra i deras omgivning samt erbjöd oss vatten etc. Vi blev ganska chockerande då det oftast är tvärtom när det gäller relationen markägare och klättrare. Skoj!

För oss blev klättringen i Hanshelleren bara bättre och bättre för var dag som gick. Grottan är stor, riktigt stor och det kändes som att närma sig ett otäckt djur eller en farlig plats. Vid första anblicken var det lite skrämmande, men efter lite tid vid grottan sänktes stressnivån och vi klättrade mer och mer avslappnat!

Under de fyra dagar vi hade där klättrade vi lite olika leder där alla var i ”stört” bra kvalité. Stenen är fantastisk, sceneriet likaså och klättringen är helt futuristisk för att vara i Skandinavien. Det går att göra nya leder som säkert är över 70 meter långa, i brant och grepprik gneiss. Det är för dessa saker jag har åkt till Spanien men fattar nu att det finns 35 mil bort och jag kan välja linje helt och hållet själv!

Att säga att man klättrar i grottan är lite missvisande, FÖR DET GÅR INTE! Skulle gärna se Andrada, Graham och Sharma försöka sig här i stället för det mycket omtalade ”råttboet” i Bohuslän. Jag har ofta fel, men jag tror inte grottan ägnar sig till något annat än till teknisk klättring(aid), motbevisa mig gärna.

Jag hade ett eget mål att repetera Massih´s två förstabestigningar från 2006, men lyckades bara med den ena, Nagells Drömmedieder. Den var lätt den finaste led jag klättrat på det franska 8:a talet. Grattis Erik! Hans andra led Massih-Attack gav jag en del tappra försök, men hittade helt enkelt inte sekvensen på ett av partierna. En fantastisk led, tekniskt krävande och vad jag tror ganska ”beta”-intensiv. Nedslående, men gott att ha något att komma tillbaka till.

Det negativa med Hanshelleren och vad vi också diskuterade med de lokala, var bristen på lättare leder. De ser gärna en ökad turism i trakten. Gärna något som inte har med fiske att göra och ser därför med glädje nya klätterområden bli etablerade och/eller att man i större utsträckning utnyttjar ”hela” Hanshellerens potential. Bultar och ankare börjar bära prägel av havsluften där vissa skulle behöva bytas ut.

Alla bilder tillhör Saku Korosuo

Jagra i Flatanger, del 1

2010-08-08T11:07:00.001+02:00

Vi åkte 35 mil från Östersund, Saku och jag. Vi hade en ganska bister prognos i ryggen, men chansade att både VVS-väggen och Hanshelleren i Flatanger, Norge skulle ge oss torr klippa för klättring.

Vi hade sex dagar att spendera och började med en dag på VVS-väggen.

Ankomst VVS-Väggen

VVS-väggen ligger på väg ut mot Flatanger ca 9 km innan samhället Lauvsnes som är den närmaste ”tätort” för klättringen i området. Klippan hänger bokstavligt talat ut över vägen och den är omöjlig att missa. Anmarsch finns inte och man kan säkra från kofångaren på bilen om man finner det praktiskt. Väggen är runt 20 meter hög och hänger över ca 8 meter. Det finns mycket med plats till nya leder både på huvudväggen och intilliggande väggar på samma klippa. Det flesta leder som är etablerade per idag, ligger på runt 7c och uppåt.

Vi testade fyra leder som alla var häftiga, Gisle 7c, Gislefoss 8a+, Kost og losji 7c+ och Ymse vare 7b+. Tyvärr kan man säga att platsen bär stor prägel av inaktivitet. Bultar och ankare är rostiga och skulle behöva bultas om. Klippan var väldigt smutsig(inte nu längre) och behöver som alla klippor, klättare på den för att hålla sig levande. Kvalitén är fantastisk, liknande Beachen i Stryn, bara bättre sten. Lederna är ganska jämna, med relativt stora ganska slappa ”pumpande” grepp. Har man kapacitet kommer man ha riktigt skoj här!

Varför är då inga här? Klippan håller med svenska mått en super kvalité. Den är också bättre och med större potential än många av de mycket populära norska klipporna jag besökt under åren. 20 mil från Trondheim, ett avstånd som inte borde avskräcka klättrarna i ”Barte-byen”. De åker över dagen till Harbak och Vingsand, resor som nästan tar lika lång tid som att ta sig hit. Är det Boulder-kulturen i Tröndelag, eller är det bara en fet rädsla att bli pumpad? 35 mil från Östersund är heller inget avstånd att beklaga sig över. Bristen på liknande väggar i närområdet borde locka fler att sätta sig i bilen och åka.

Om inte annat skall i varje fall jag hitta en repkamrat som gillar att bli pumpad och låna klubbens Hilti.

Återkommer med del 2 och Hanshelleren inom kort!

Flatanger

2010-07-31T08:20:00.000+02:00

Ikväll åker vi till Flatanger. Väderprognosen ser säker ut för en del nederbörd, men jag hoppas vi skall kunna klättra ändå. Lever i glad ovisshet om grottans vuxenhet, men hoppas vi alla skall få oss en redig pump. Har en tendens att glömma kameran på mina turer....inte denna gång.

Återkommer om en vecka!

M

Booster

2010-07-26T09:20:00.002+02:00

Ingången till kruxet på Tro på Mirakler

(Foto: Filip Arvidsson)

Tanken var att vecka 28-30 skulle vara en period med ganska mycket jobb och en god del träning för att hålla uppe lite av det grundlag jag skaffat mig under vintern och våren. Tror på det positiva med att ta ett par veckor på sommaren till lite extra träning utöver själva klättringen, för att bibehålla ens ”form” något sånär under hösten. Har mixtrat mellan olika lutningar och intensiteter. Har försökt ligga på min. 3500 flytt per vecka.

Tanken var också att söndagens tur till Hell skulle bli lite av en träningstur utan tankar på att sätta nya saker. Jag var sliten från veckans syraträning och skulle ”jobba” på leden Tro på Mirakler i godan ro, mest för att den passar bra in i träningen då kruxet håller intensiteten av ett boulderproblem på ca 14 flytt. Det skulle bli ett okej rekryteringspass!

Det blev något annat!

Under lördagen hade Urban och Sofie från Umeå gjort storstädning på Svenske-Cragget med Tro på Mirakler och Björnemöte, vilket skapade goda förutsättningar för en Bannister-effekt...Men som sagt...jag skulle bara jobba på den. Efter uppvärming tog jag mig god tid på att kolla igenom flytten igen. Har tidigare fått en del beta från andra, vilket visade sig vara en dålig idé. Hittade egna sekvenser som passade mig bättre i starten och vid kruxet. Jag var vid gott mod.

1:a press: Lite kall och osynkad, ramlar på kruxet. Men det kändes förvånansvärt bra!

2:a press: Klättrar förbi det initiala kruxet, men floppar med ena handen när jag skall gå för juggen. Highpoint! Hmm, vad är det som händer?

3:e press: Hunnit kallna igen, efter lite för lång vila. Ramlar på kruxet igen.

4:e press: Små, små tankar innan press dyker upp kring vilka möjligheter jag har att klättra på leden i morgon. Ifall jag inte skulle sätta den idag. Små, små försvarsstrategier försöker tränga sig på om huruvida dittan och dattan...Bestämmer mig för att stoppa ned dem i lådan igen, kopplar på ett leende och kör! Klättrar i genom kruxet, gör sista klippet från juggen och kör sedan vidare mot ankaret.

Det är så sjukt skoj att klättra!

Detta var inte tanken!

Roberto Bagnoli

2010-07-23T08:16:00.000+02:00

Under 2010 kommer det ut en ny bok att ställas i bokhyllan. Läsvärd skulle jag tro!

A NEW TRAINING FOR CLIMBING BOOK+DVD (work in progress) from Climbingtraining on Vimeo.

Intervju

2010-07-21T07:45:00.001+02:00

Här är en intervju med Mikael Andersson.

Nästan lika bra som England!

2010-07-19T09:14:00.000+02:00

Millstone Edge, Sheffield

Åberget, Boden

The Summer Set

2010-07-16T12:09:00.000+02:00

Mitten av juni fick vi en efterlängtad semester ”the three of us”. Karolina, Jag och R.V. Norge hägrade nu igen, som så många gånger förr. Vi hade lagt planen och turen via regnsäkra klippor för att med säkerhet kunna veta att vi fick klättra.

Första stopp via ett regnigt Romsdalen blev Stryn i Sunnmöre. Beachen som den lokala huvudklippan kallas erbjuder kraftigt överhängande leder i 7b-8a registret. Karaktären på klättringen är generellt långa pumpande leder på relativt stora ganska slopiga grepp. Har man pump kommer man njuta av klättringen här!

Efter några dagar i Stryn med fikskaker och sightseeing vid jostedalsbreen reste vi ned mot Sogndal för ett snabbt besök hos Einar på Brattbutiken. Jag hittade en ny förare ”Klatreperler” och Karolina hittade en ny Climb-On kräm hon bara var tvungen att prova. Glad i hågen öppnade jag börsen för att snabbt bli påmind om att vi var i Norge med priser därefter.

Vi tog turen vidare västerut mot Hoyanger och Myggveggen. Regnet stod åt alla håll och det blev en efterlängtad eftermiddag/dag i bussen, med kortspel och kaffe. Morgonen efter var det finväder med kraftig vind. Perfekt för att slippa myggen vid väggen, men till vår förvåning var det endast två leder torra då vattnet sprutade ned för klippan. Vi testade dessa innan vi reste tillbaka in mot Sogndal för att fylla på lagret med fiskekaker. Myggveggen är/verkar vara en superklippa, vacker, vattenslipad och formationsrik med alltifrån svagt till kraftigt överhängande klättring. Roligast har man nog om man behärskat svårigheter från 7a/7b och uppåt.

Efter övernattning längs vägen styrde vi R.V mot Aurland och Loven. Här hade jag varit för ca 8 år sedan men fick då endast stå i skamvrån och klättra den enda lättare av leder som fanns på klippan. Loven är ca 45meter hög klippa med leder som sträcker sig upp mot 38 meter. Svagt överhängande, kompakt klippa som påminner om Bohusgraniten. Bara lite halkigare och ännu mer kompakt. Klättringen är tekniskt krävande på slappa lister, kanter och underhandgrepp. Delikat när man får till det men ack så frustrerande när det säger stopp. Loven känns som motsatsen till Stryn. Sjukt bra!

I Aurland stannande vi ca. en vecka där vi mötte upp med Björn Saetnan och njöt av landskapet. Vilodagar ägnade vi till lite vandring, löpning i storslagen natur. Aurland har en enorm potential för klättring, alltifrån boulder till ”semi”-storvägg.

Som avslutning på semestern återsåg vi mitt andra hem, Hemsedal med nära och kära. Ett snabbt besök hos Kruse Topptur för att sedan delta på en regional klatresamling med Ål klatreklubb.

Två veckor går fort när vädret är fint och man är i gott sällskap. Klättringen och naturen var fantastisk, bättre än jag kunnat tro och vad jag kom ihåg sedan tidigare resor. Vill vara därnere mer.

I bristen på timmar på Naturkompaniet, blev det efterföljande dagar på mitt ”lokala” sportscrag Hell. Där är klättringen nästan alltid bra och det har flutit på i grym fart. Hängde några mycket inspirerande dagar med Terriern, innan jag flydde upp mot norr i hopp om att få klättra i Niemisel för första gången. Myggen och regnet satte stopp för det, så i lag med Dr. Wiklund reste jag i panik tillbaka till Hell för att få klättergaranti. Matchen mot Niemisel förläggs till hösten…

Prestationsmässigt var dessa veckor goda och totalt har jag haft en månad som slår alla mina andra rekord, i varje fall prestattionsmässigt. Varför vet jag inte säkert, men det beror helt klart på en rad förändringar jag gjort i relation till klättringen. Nedan kommer den kvantitativa summeringen… Lite ”effekt-sökeri” kanske, men är faktiskt ganska stolt!

Nu väntar jobb och en ny träningsperiod innan sensommaren förhoppningsvis erbjuder fantastiska dagar ute vi klipporna!

Frid, Mikael

Ticklistan

8b+

· Snarveien till himmelen, Hell

· Karelin, Hell

· Satan export, Hell

· Satan, med topp i potet, Hell

8a+

· Buldredyret, Hell

· Lykkepillen, Hell

· The Mighty Battlecat, Källsberget 2go

· Brazil, Loven 2go

· Just did it, Åberget 2go

· He-Man, Källsberget 2go

· Straffeloven, Loven

· Helse i fokus, Myggveggen

· Kneip, Stryn 2go

· Osambabosa, Stryn 2go

· På tur med Luhr 2go

· Viagra, Hell

7c+

· Jalla Jalla, Åberget 2go

· Rosa Helikopter, Loven 2go

· Loen Las Vegas, Stryn 2go

· Urdumos, Stryn 2go

· Dr. Pepper, Åberget flash

· Frimureren, Stryn onsight

· Loco Motion, Stryn onsight

7b+

· Tom Cruiscontroller

· My little pony, Källsberget flash

· Plast Kens äventyr, Källsberget flash

· Ben Hur, Loven onsight

· Oransje tårer, Loven onsight

· Aloha, Stryn onsight

Grytorna Vineyard assis

2010-06-28T13:51:00.001+02:00

Var ut till Grytorna i tisdags för att testa lite på en sittstart på ett problem jag gjort någon vecka tidigare och som heter Vineyard. Hade testat lite sporadiskt två gånger innan på sittstarten och tyckte att de tre moven upp till ståstarten kändes ganska så hårda. Värmde upp lite genom att borsta lite på ett annat ställe och körde sedan ståstarten på problemet. Började sedan känna lite på sittstarten och efter några press stod jag på toppen. Pratade med Robert som också har kännt på den och jag berättade att jag kanske tyckte 7B+ men han sade att den aldrig kan vara 7B+. Sätter 7C tills vidare, den kanske passar mig bra och Robert dåligt, själv har jag ingen aning???

Project no more

2010-05-26T12:51:00.000+02:00

Hakade upp med Stefan Pettersson igår, som var på besök i Sundsvall. Vi träffades ute på Raholmen och Stefan hade tidigare på dagen varit i Midskogs och gjort Breakdance 7C+ och hade hunnit köra några timmar på Raholmen innan jag hann ut. Stefan hade ramlat från toppen av en vänstervariant av mitt projekt, där man avslutar med att gå ut i Saga och han var ganska så trött då jag anlände.

Stefan hade hittat en bättre startsekvens än vad jag har provat med men sedan gått över till att göra en tyngre slutsekvens än min. Efter att ha provat några gånger så lyckades jag sätta mitt projekt och jag var väldigt förvånad då jag trodde att det skulle bli mycket svårare. Det nya problemet får heta Nangilima för att behålla temat lite och föreslagen grad är 7C. Stefan var för trött för att få ihop det men han hade typ redan kört på i över 6h då.

Jag gjorde sedan några press på den vänstra varianten men åkte också av på slutet, har inte världens bästa hud efter att ha hållit på och kapat ved med blöta arbetshandskar timmar i sträck.

Vi åkte sedan vidare till Krokviken där Stefan lyckades göra Matrix igen och var sedan även nära på att göra Matrix Reloaded. Vi provade även att göra en direktvariant av sittstart till Matrix, då man går mer rakt på men utan framgång.

RM III Äntligen!

2010-05-16T15:28:00.000+02:00

Nu har jag lyckats dela och spela bort stenen helt, man måste ju vara helt dum i huvudet då man lägger ner så mycket jobb och slit för att kunna få en linje som man inte ens vet är klätterbar.

Fick besök av Hasse och Linus från Umeå i torsdag när jag var där ute och höll på att spela bort bitarna av stenen. Lyckades då få bort så pass mycket att jag kunde prova min nya kreation. Min första känsla var, här kommer jag aldrig att komma upp. Efter att ha provat ett tag och fått lite hjälp med att testa ut betan så var alla moven gjorda och gradmässigt landar den något i närheten av sin granne Saga.

Var sedan ut igår igen med Robban och spelade bort det sista av stenen. Det var dock helt blött på undersidan av blocket så jag fick använda mig av brännare för att ens kunna prova. Friktionen var usel då ny fukt hela tiden smög sig in på greppen.

Jag fick ihop en sittstart till Teknikatess som landar runt 7A+ enligt Robban, passade mig för bra för att jag skulle kunna ha en åsikt. Den startar typ lika som mitt projekt och sedan är det ett dyno upp till rampen där den gamla ståstarten börjar.

Nu har man äntligen fått ett projekt på hemmaplan och det skall bli riktigt kul att börja nöta, då jag är grymt sugen.

Krokviken

2010-05-10T11:49:00.000+02:00

Var ute i Krokviken i lördags och testade lite gamla problem.
Började med att göra den slopiga klassikern Seven 7B. Försökte sedan göra ett nytt problem som går strax till höger om denna dock utan framgång. Robban var sjukt nära att få till Seven han också.
Sedan gick jag upp till Sten Sax Påse 7C och efter att ha gjort ett stort antal försök så lyckades jag även få ihop denna, sticket var inte lika bra som när jag satte den första gången så jag fick slita betydligt hårdare.
När jag gick ned till Robban igen hade han förflyttat sig till Habanero 7B som är en slopig travers med ett trångt avslut då man då har en sten strax bakom ryggen. Efter att friskat upp minnet lite på betan så satt även denna. Det gick lite tyngre för Robban då han var sliten och hade dålig hud.
Robert ville dock inte ge upp och föreslog att vi skulle gå bort till Matrix 7C+ och hoppa lite. Matrix är sjukt fint dyno i ett brant överhäng och efter att ha hoppat in mig lite så lyckades jag få känna den sköna känslan när man suger tag i kanten och bara väntar på att pendeln skall vända. Det kändes som att jag hade en riktigt produktiv kväll, men all min hud lämnade jag i Krokviken.

Starten

Hoppet

Pendeln

RM II

2010-05-06T22:46:00.000+02:00

Har varit ut på Raholmen två kvällar till och borrat och brytit lite. Batterierna till borrmaskinen räcker inte så länge när man skall borra hål med en 20 mm borr.
Har dock lyckats klyva lite till som ni kanske ser på bilden.

Det är snart bara att försöka få bort bitarna.

Det skall börjas i tid

2010-05-06T22:39:00.001+02:00

Min dotter Ellie dricker Yerba Mate

Raholmen makeover

2010-04-29T09:24:00.001+02:00

Har nu varit ut två kvällar och jobbat lite på Raholmen. Har lyckats klyva den stora stenen samt fått bort en skaplig bit ur en av de två delarna. Har endast använt mig av en slagborrmaskin, slägga, kil, spel, och spett. Jag har även tagit bort en hel del sten som låg runt den stora stenen.
Tänkte att det kunde vara bra att härda ryggen lite efter det att jag fått tagit två stycken osteopat-, och två stycken naprapatbehandlingar för nackspärr och ryggont.

Tanken var att jag skulle klättra lite också när jag var ute, men efter att ha burit och brytit sten i 2,5 h så upptäckte jag att jag var för trött så jag åkte hem. Försökte dock känna lite på greppen på det blivande projektet och jag tror det blir riktigt hårt.

Det kommer att behövs några dagar till innan man får bort den helt, kanske lite större maskiner också, tar lite tid när man är själv.

Stenen är kluven

Här syns biten jag lyckats få lös.

Midskogs: Proyecto!

2010-04-23T13:33:00.000+02:00

Igår var jag ute och testade Freddes gamla "rep"- projekt på Midskogsberget utanför Sundsvall. Det är kanske fel att beskriva det som en rep tur då man skulle kunna säga att klättringen innebär ungefär sju flytt innan man är i mål. Leden innebär två korta boulderproblem ovanpå varandra. Det första är en tre/fyra flytts boulder som avslutas i en galen dyno följt av ett klipp och sedan en ca 7A+ boulder på det.

Både jag och fredde har gjort alla flytt utom dynon. Dynon flyttet är extremt låg-procentigt för min del(så långt 0%).

MEN...Denna är möjlig att göra och blir helt klart Midskogs både hårdaste led och boulder problem. Men hur tusan graderar man en led som är sju flytt lång med kanske en 7A+ ovanpå en 7C+/8A boulder ?

I helgen skall vi ut tillsammans för första gången och köra på projektet. Hoppas vi kan slå våra huvuden ihop och lösa den sista svåra pusselbiten.

Lycka till i helgen, alla som skall ut!

Mikael

Jaaaaaaaaaaaaaa!!!

2010-04-21T15:56:00.000+02:00

Pratade med markägaren för Raholmen idag, angående att avlägsna stenen som ligger under Saga-blocket Han sade att det inte var några problem och att det bara var att köra på.

Detta kommer troligtvis att innebära att Raholmen får ytterligare en fin linje som nog inte kommer att bli allt för enkel. Linjen blir längre än vad Saga är och kanske hårdare???

Yerba Mate

2010-04-13T16:11:00.000+02:00

Har inhandlat mig en kalebass och en bombilla och ett parti Yerba Mate.

Tänkte framförallt försöka få lite ordning på min mage genom att avstå kaffe och dricka lite te istället. Dricker man te kan man ju lika gärna dricka ett te som är nyttigt också.

Här är lite fördelar med Yerba Mate (saxat från yerba.se).

LDL.

I en färsk studie har forskare upptäckt att Yerba Mate ökar mängden av enzymet HDL och sänker LDL. HDL är det positiva enzymet som motverkar kolesterol, medan LDL är det dåliga kolesterolet. Många av de positiva hälsoeffekterna hos Yerba Mate har länge varit kända, och i folktro sägs det bota allt ifrån cancer till huvudvärk.

Uppiggande - på flera sätt
Yerba Mates samansättning av stimulerande ämnen gör att många får en pigg, klar, välmående och samtidigt lugn känsla av drycken. Jämfört med kaffe så varar effekten längre och dessutom slipper Du känslan av stress som kaffe ofta kan ge. Detta beror bland annat på den höga mängden xantin-derivat. Koffein är ett xantin-derivat, men Yerba Mate innehåller bara en liten del koffein. Två andra xantin-derivat är teobromin och teofyllin, som också återfinns i te och choklad m.m. Dessa xantin-derivat finns i Yerba Mate, i en hög total mängd, något som är ovanligt och därför ger Yerba Mate en unik tillfredställande känsla.

Anitioxidanter
Yerba Mate innehåller stora mängder antioxidanter enligt undersökningar, nästan dubbelt så mycket som i vanligt grönt te. Dessutom innehåller det massor av vitaminer och mineraler, eller som "Men's Journal Magazine" skriver: "practically all of the vitamins necessary to sustain life." Allt detta tillsammans med de stimulerande aromatiska oljorna som också finns i Yerba Mate, gör att Du får en klar, lugn, tillfredställande känsla, som håller i sig förhållandevis länge. Många studenter upptäcker fördelen med Yerba Mate på grund av dess förmåga att höja koncentrations- och initiativförmågan, och på det sättet underlätta vid studier.

Ökar syresättningen
Tack vare det höga delen Teofyllin som finns i Yerba Mate, påverkar den även andning och syresättning på ett positivt sätt. Teofyllinet har en förmåga att vidga bronkerna. Efter en kopp Yerba Mate känner därför de flesta att det känns "klarare" att andas. Något som gör att det också kan fungera prestationshöjande vid idrott. Liksom kaffe kan det därför räknas som doping om det tas i stora mängder.

Gå ner i vikt
I Europa har Yerba Mate länge använts som ett bantningspreparat, och visst fungerar det även som det. Yerba Mate har en hungerdämpande effekt, och liksom de flesta andra xantin-derivat så ökar drycken ämnesomsättningen och fettförbränningen. En kopp Yerba Mate-te i samband med en måltid har en positiv effekt om Du vill hjälpa kroppen att hålla sin idealvikt.

En Detox för kroppen
Yerba Mate har en utrensande och renande effekt på kroppen. Drycken stimulerar gallan och renar blodet. Likt många andra xantin-derivat fungerar drycken även urindrivande, vilket också bidrar till en renande effekt.

Yerba Mate vs. Grönt te.
Grönt te är ju kännt för sina fina hälsoeffekter, även det fullt av antioxidanter och andra nyttigheter. Undersökningar visar att innehållet av antioxidanter i Yerba Mate är dubbelt så stort som i grönt te. Yerba mate innehåller 196 aktiva ämnen, varav 144 även finns i grönt te. Av världens 6 mest använda och stimulerande livsmedel, vilka är; Kaffe, Kakao, Te, Guarana, Yerba Mate och Kolanöt, är Yerba Mate segraren vad gäller mängden stimulerande och hälsofrämjande ämnen. Redan 1964 skrev The Pasteur Institute; "det är svårt att hitta en växt någonstans i världen som har lika högt näringsvärde som Yerba Mate har". Yerba Mate upptäcks av allt fler människor och vi hoppas att även Du tar chansen och provar denna otroliga växt, känn dess effekt och imponeras!

Förhoppningsvis kan man i alla fall få en jävla placeboeffekt av det hela

För fet för att klättra rep

2010-04-12T08:28:00.000+02:00

Doggade igår 2 Miles 2 Gracland och lyckades då slita lös det bra underclinget efter andra knälåset (det efter traversen). Det var dock möjligt att göra ändå, löste det genom att gå från den stora rampen som man gör knälåset på och sedan sträcka sig till det undercling som finns längre ut till höger (som jag också har förstört vid ett tillfälle), därefter lägger man en heelhook på rampen och kan då gå upp i det mindre underclinget som är rakt upp. Det blir lite hårdare men jag tror nog inte att det gör en hel grad? Någon som kan klättra rep och kanske gjort den tidigare får känna och säga.

Fosen för hela slanten!

2010-04-06T20:23:00.000+02:00

Långfredag på fabelaktige Fosen!

There is hopefully more to come!

Harbak/Vingsand i påsk!

2010-04-01T12:48:00.000+02:00

Sol, vin, Gainomax och god stämning hela helgen!

Leksaker

2010-03-23T14:09:00.000+01:00

Nya tillskottet till klätterutrustningen och dess fördelar.

Man slipper anmarscher och evigt kånkande av stegar, paddor och diverse utrustning.

Man slipper bära/välta sten då den är utrustad med kraftiga vinschar både fram och bak.

Man slipper gömma träd då timmervagn finns att tillgå, bara att köra hem och elda.

Man slipper sätta topprep vid borstning då man kan använda ena vinschen via fjärrkontroll.

Syrrans man på familjens nya leksak

Utepremiär

2010-03-19T08:49:00.000+01:00

I söndags var det dags för utomhuspremiär för min del. Jag tänkte åka till Midskogs i tron att det skulle vara många klättrare där. Vädret var strålande och jag satt och studsade i bilen av förhoppning på vägen ut. När jag kommer fram ser jag endast en bil och det visar sig att det bara är Johan och Robert som är på plats.
Vi började värma på den långa och fina Kingsize 6b+. Solen låg på så det var t-shirtvarmt uppe på väggen och de flesta lederna såg torra ut. Grymt härligt att känna klippa igen. Med den vinter som varit så trodde man aldrig att man skulle få komma ut och känna på sten igen.
Efter Kingsize var det dags för Robban att dogga Milestone 8a och jag försökte ge beta men mitt minne svek mig, framförallt i början av leden. Johan doggade därefter den fysiska Lill-Elvis 7b med finbeta av Robert.
Mellan mina klättersessioner ägnade jag mig åt lite skottning för att hålla värmen. Det blev en framskottad grillplats innan det var klart. När det var min tur bestämde jag mig för att prova lite på 2 Miles 2 Gracland 8a+ och det kom inte som någon skräll att jag inte har någon uthållighet över huvud taget. Efter fyra månader med axelproblem (läs Vingsandsinlägget) och ett ytterst sparsamt repklättrande de 4-5 sista åren så kan man inte vänta sig mer. Moven i sig känns helt ok men jag kommer nog att behöva träna betydligt mer uthållighet innan jag kan göra den (även om den är soft Jonas).
Robert och Johan körde ytterligare varsin doggning, tiden rann iväg och det började nu bli sen eftermiddag. Nu hade jag blivit kall men hade bestämt mig för att prova lite på ett projekt som jag bultat upp för några år sedan, har bara känt på det två gånger tidigare och jag vet att det är hårt för min del. Hade glömt hur greppen var så jag ville få en liten reminder. De var minst så dåliga och minst så långt emellan dem som jag minns dem, var nu så pass kall att mina fingrar var helt domnade så jag kunde inte riktigt känna greppen och än mindre klättra på dem.
Det är väll bara att börja nöta och försöka hitta någon lösning då jag inte har gjort alla moven ännu.

Vem vet, det kanske är dags för en liten repcomeback i år?

Jag har stulit bilden av Johan Hedman

Katalonien II (morgonjogg och mandel)

2010-03-13T20:30:00.000+01:00

Vi kom tillbaka till Östersund i torsdag. Nu har jag slickat såren några dagar och kommer delge er lite av de vi var med om på resan.

Fredag den 26e februari flög vi, tre förväntansfulla själar (Filip, Karolina och Jag) till Barcelona från Trondheim via Amsterdam. Lite försenade med flygavgångar, borttappade väskor kom vi fram till Conudella de Montsant något möra efter en lång dags stillasittande. Vi skulle vara här i nästan två veckor och tiden kändes enorm...Nu skulle vi minsann hinna klättra massor.

Första dagen åkte vi en kort tur upp till siurana, då vädret var lite tveksamt..vågrätt regn och ett par 5-7 grader varmt. Lite klättring, lite rekognosering och skönt att känna på klippa igen. Det var svårt...sökte febrilt efter fotsteg i röda, gula, blå färger, men allt var grått.....just ja!, inte inomhus längre...dags att lära sig klättra på nytt...

Redan denna första dag insåg jag att turen inte skulle bli som jag tänkt! Vad hade jag tänkt då? Jo jag hade nog tänkt som jag skrev ovan att hinna klättra massor på två veckor och avverka min lista jag hade med mig hemifrån. Listan som innehöll både längre projekt, men även turer som jag hoppas jag skulle kunna göra ganska så snabbt.

Vad jag inte tänkt på är att tre klättrare med olika viljor är otroligt mycket svårare att synkronisera än om man är ett replag med två individer. Tre klättrare som skall hålla sig varma, när det är kallt och i princip värma på nytt varje gång det är dags för ens tur, sliter en del.

Plötsligt kändes två veckor som en kort tid, stressen kom och ganska snart fick jag göra ordentliga omprioriteringar. Ingen Zona 0, ingen Migranya ingen Ramadan och inte heller Photo-Shoot..I regel hann vi klättra en eller två leder var per dag beroende på hur måga försök vi hade på dessa. Vi klättrade i fyra dagar, vilade en, klättrade fyra igen, vilade en och slutade sedan med två dagar klättring. Totalt fick vi alltså tio dagar med klättring av tolv möjliga, det är ändå gode så bra!

Dag två: Gött väder, sol strax under tio grader och tur till Margalef. Första mötet med Laboratorie sektorn; Brutal. Ingen vidare fin sektor. Extremt lik Hell, men lite fulare och sjukt mycket mer intensiv. Testade en led som hette Vertigen och hann göra två press, men fick inte riktigt till det. Fortfarande var känslan ganska dålig. Filip körde på en intensiv led alá Himmel i Hell, fast lite längre, lite vassare och lite hårdare, Tsunami. Detta blev hans projekt på resan, återkommer om detta.

Dag tre: Tillbaka i Siurana. Vind men sol gör att vi söker oss till sektor Can Piqui Pugui. En grymt fin sektor som jag gillade skarpt. Förhållandevis långa leder 25-35 meter, svagt överhängande. Skyddad sydsida. Testade flytten på Anabolicá och det kändes bra, han göra ett press, där jag ramlade på kruxet. Karolina och Filip lite förkylda.

Dag fyra: Tillbaka på can Piqui Pugui värmde upp på första delen av Anabolicá, vilade lite och gick sedan på press... Satte kruxet direkt och resten gick som smort. Känslan började bli bättre och bättre. Klättrade inte lika plastikt längre. Karolina fortfarande förkyld, klättrade litegrann.

Dag fem: Vila. Biltur norrut i regn och rusk. Köpte vin på kloster åkte sedan hem och vilade middag...

Dag sex: Ny tur till Margalef. Fick sätta Vertigen i första press för dagen(bra känsla nu) och flashade sedan Tsunami. Vasst och kanske inte helt värt. Filip började komma närmare. Gjorde nu flytten ganska stabilt, men kruxet är hårt.

Dag sju: Siurana; L´olla. El Pati och Primavera. Klättrade Pota d´elefant. Häftig linje, men psykande slut på ett visserligen lätt sva, med sju meters run-out, då sista limbulten var lite lös. Ville inte kvalitéts testa den. Körde också Mandragora på Primavera sektorn, något av den finaste tur jag klättrat i mitt liv. 38 meter kräm klättring...Filip klättrade Viagraman, lätt!

Dag åtta: Tillbaka till favorit platsen Can Piqui Pugui, Ville testa Un rato en cada postura, men avbröt ganska snabbt, då jag inte riktigt fick till det, med desperata monos för min del. Fin led som jag vill testa mer när jag har tid, då de skulle vara mycket lärorik att klättra då det inte riktigt är min stil.. Satsade istället allt på ett kort för en onsight av Siouxie, men läste kruxet lite fel och missade juggen. Var ändå ganska nära vilket kändes bra!. Filip klarade snabbt av sitt projekt för dagen i sitt andra försök, Övertygande! Karolina fortfarande sjuk!

Dag nio: kort tur till Primavera. satsade på onsighta Papagora och lyckades. Mycket nöjd med detta även om den är relativt lätt för graden. Nöjd med att jag läste leden så riktigt nästan hela tiden..Fantastiskt tur och låång den också ca 34m. Nu kommer snön!

Dag tio: Vila, vaknar till 15 cm snö. misär! Åker ned till Tarragona. Kulturellt besök på Decathlon och Carrefor, ville visa rullskridskofenomenet.

Dag elva: Sista dagen i Margalef. Planen var att gå upp till sektor Espadelles, men gårdagens snö tvingade oss till laboratoriesektorn. Karolina klättrade några lättare turer på Can torxa sektorn, men var fortfarande sliten i kroppen från förkylningen. Filip kom ganska nära på Tsunami, men det sista fattades och han fick lämna Margalef utan skald. Själv testade jag på en led som hette Sarau nocturn och kändes väldigt okej när jag kollade flytten. Första presset kändes också lätt, men missade på ett fotsteg sista flyttet. Tänkte att jag skulle göra den ganska lätt det nästa presset, men det slutade med att jag åkte hem utan send jag också....snopet värre!

Dag tolv: Snabb sista tur på Primavera, Pati och L´olla. Karolina ville köra på Remena nena och gjorde det rätt bra för att har haft en tur i förkylningens tecken. Nu började kroppen säga ifrån en del, knogar och leder var slitna. Nu var det dags att åka hem. Sista dagarna var kalla och så fort solen försvann blev det minusgrader.

I sin helhet har turen varit jättebra för min del, frågar ni Karolina får ni nog ett ganska så annat svar. Turen blev inte som jag tänkt, men jag har haft skoj och sitter med en skön känsla i kroppen inför våren sommaren och hösten. Nu börjar det. Jag hade velat sätta några hårda turer, men det kändes inte möjligt rent tidsmässigt och det är en besvikelse som jag kommer ta med mig vidare. Vi blev tvungna att håll oss i solsidorna den största delen för att inte frysa ihjäl....hade varit skoj att se andra sektorer nästa gång... Tror inte jag drar på tur igen med tre stycken i ett replag, men olika preferenser....för min del passar det inte alls. En stor höjdpunkt var all den goda maten vi åt(det kostade också), jag kan varmt rekommendera den katalanska mandeln. Att få se Andrada, Ondra, Sharma och andra i aktion var också en syn för ögat som jag unnar alla klättrare...speciellt Ondras precision och beslutsamhet på onsight-pressen var otroligt imponerande.

Slutligen tror jag att västerbottensturbon kanske funkar, fortsätter i allafall...;)

Ha det gött, M

Nu så

2010-03-12T12:33:00.000+01:00

Fick ett nytt sms av Micke där han skriver följande:
Igår snö så in i bomben med följande minusgrader. Tur vi hade planerat vilodag. Dagarna har varit bra om än lite kalla. Gjort någon mer 8a och klättringen känns bra. Verkar som om träningen i vinter ökat förutsättningen för hårdare onsightklättring snarare än hårdare redpoint. Tiden har kännts knapp och vi snittar en till två leder var per dag. Idag skiner solen och det blir nog en sista tur till Margalef.

Jag hade precis sett på nyheterna om ovädret i Spanien när jag fick sms:et. De beskrev det som det värsta snöovädret på ett kvarts sekel. Hoppas att det inte sätter käppar i hjulen för deras fortsatta klätterplaner. Lyck till den sista tiden.

Snart så

2010-03-03T07:29:00.000+01:00

Fick ett SMS av Micke idag och tydligen har de haft lite problem med acklimatiseringen och lösa limbultar. Han rapporterar formen känns bra men tekniken är dålig, så vi får nog vänta några dagar innan vi kan vänta oss lite stordåd?

Micke skulle försöka göra Anabolica 8a idag.

Hängivelse

2010-02-25T11:39:00.000+01:00

Igår morse när jag skulle åka till jobbet visade termometern hemma -26 grader celsius. Klockan var ca 06.45 när jag lämnade hemmet och satte mig i bilen. Jag var trött och det var kallt i bilen trots dunjacka och att kupévärmaren hade stått på någon timme. När jag åkt någon kilometer ser jag en människa på avstånd och börjar tycka synd om den som måste vara ute och gå i denna kalla otta. När jag närmar mig ser jag att personen i fråga har löparkläder och är ute och springer. Idiot, är det första jag tänker. När jag passerat "idioten" ser jag att "idioten" börjar vinka. Jag adderade 1+1 och det slog mig att det var Micke.
Micke som nu är i Sundsvall sista veckan innan de åker till Spanien. Jag önskar honom och hans medresenärer all lycka i världen och hoppas framförallt på att han kan infria sina egna förhoppningar och förväntningar och hoppas att han får betalt för allt jobb han har lagt ned på träning.
Personligen tror jag på slakt.

Nede för räkning eller bara nedräkning?

2010-02-18T10:01:00.000+01:00

Detta är inte en ”narcissistisk” beskrivning av mitt liv, utan snarare en del av mitt privata ”science project”...

En tung träningsperiod är över...tack och lov...inser nu vad träna hårt innebär, i varje fall för min del. Har aldrig lagt någon egentlig energi på att träna mycket uthållighet då jag inte direkt sett behovet, när jag mest klättrat korta inövade turer eller bouldrat tidigare.

Inför den kommande resan till Siurana kände jag att jag ville göra ett försök...Dels att träna mycket, men också inspirerad av professor Wiklund tappa några kilon för att se om den där turbon han pratat om faktiskt kommer. Vikten som egentligen inte varit till besvär för mig i relation till klättring påverkar en hel del vid klättring och kanske framförallt vid längre turer på kalksten. Vad skulle ske om man blev några ”mjölkpaket” lättare?

Fram till jul och nyår hade jag en grundperiod med fokus på både uthållighet och styrka, varvat. Ingen jätte mängd, men en normal mängd för mig på ca 2000-3000 flytt per vecka, beroende på hur jag tränade. Kroppsvikten låg under denna period ganska stabilt på runt 72kg. Konditionsträning i ganska låg utsträckning, ca 2 ggr/vecka. Efter nyår började den ökade träningsmängden sakta ta vid, lite mer precist började det hela vecka 2. Under denna period som egentligen var två kortare perioder, (med en vecka med lite lättare belastning) var mängd ett huvudsaklig fokus. Klättring fem dagar i veckan, måndag-fredag. Två hårdare pass i början av veckan, följt av ett litet lättare, sedan två hårdare igen. Valde att lägga alla pass efter varandra genom att på så sätt tvinga mig till en tolerans av många dagar på, men för att även kunna lägga två ”vilodagar” från klättring under helgen för hudens skull och för att kunna fokusera på konditionsträning.

Försökte i tillägg till klättringen öka aktivitetsnivån generellt med löpning 5-7 dagar i veckan. Under veckodagarna blev det i huvudsak korta morgonpass före frukost och skola, medan helgerna bjöd på lite längre pass från en timme och uppåt. Gjorde även en liten minskning av energiintaget. Den totala träningsmängden blev, inkluderat de närmaste kommande dagarna 74 träningspass på 55 dagar. Totala antalet flytt per vecka låg på ca 4000-6000 flytt. I huvudsak fyra uthållighets pass i veckan av varierande karaktär, ett styrkeuthållighets pass samt fingerbräda.

Innan jag började spåna på en plan, hade jag aldrig trott att jag kunde köra så mycket, men det visar sig ju också att om man minskar på kvalitén genom att ligga under ”tröskeln”, kan man istället träna så otroligt mycket mer. Upplevde också att jag återhämtade mig väldigt bra av både löpning och de lättare cirkulationspassen mitt på veckan. Så här i slutet av resan och innan den riktiga resan startar känns det skönt att det är över. Uthållighet är extremt mentalt svårt och hårt att köra under långa perioder och det känns viktigt att hela tiden påminna sig själv, varför man gör det...

Resultatet visar sig om någon vecka. Då är det semester och avfärd till Siurana och Margalef. Fyra mjölkpaket mindre att bära på, god uthållighet, och en pirrig förväntansfull känsla i kroppen. Jag har mål och leder jag vill testa och göra, men söker framförallt den sköna känslan av att jag har blivit en lite ”duktigare” klättrare, nu skall jag njuta!

Mikael

En hyllning till Katalonien

2010-01-05T09:43:00.000+01:00

Julen är äntligen över och igår beställde vi biljetter till Barcelona. 26e februari intar vi Cornudella de Montsant för pumpfest i veckorna två. Ny motivation till ännu hårdare träning och en längtan av sol. Önskelistan är nästan klar, hoppas på god utdelning, speciellt på de kortare turerna om pumpen inte skulle infinna sig ;).

Hittade äntligen en bild av El Caganer, en liten bit av märklig katalansk tradition!!
http://www.bellaonline.com/articles/art38424.asp

Här hittade jag inspiration:

Spain siurana 2009 from klaas willems on Vimeo.

Straumvassbotn!

2009-12-10T14:28:00.000+01:00

Straumvassbotn är ett av Norges absolut finare boulderområden. Det ligger ca 15km norr om Fauske i Nordland fylke. Ungefär i höjd med Umeå, men vid den västra kusten av Skandinavien...typ! Området har 12 sektorer fördelat på 4 huvudområden.

Saxat från polarcirkelklatring:

"Idag er Botn ein av dei mest komplette buldredestinasjonane i Norge. Hog tettleik av hogkvalitetsbuldring, stort urval innan alle grader, ingen eliminasjonar og nydelig steinkvalitet"

Tyvärr kan delar av detta område vara inom stor fara för en stenkross, eller rättare sagt en "NY" väg in i området. Som jag förstått är det Statnett i Norge som behöver byta ut en transformator vid kraftverket och därför önskar bygga en bättre väg in i området. Delar av huvudområdet riskerar därför att försvinna.

Jag och Karolina var där i sommar på vårt första besök. Klättringen är fantastisk och miljön likaså. Förhoppningsvis kommer de på bättre tankar (ur en klättrares synvinkel) och nöjer sig med den väg som redan existerar...men det känns inte så troligt.

Hela saken går att läsa på Bodö Klätterklubbs hemsida och dit kommer ni om ni klickar på överskriften.

2009-10-29T08:38:00.000+01:00

Vingsand II

Fredagen den 16 styrde jag och Robert våra näsor västerut. När vi hade fått in vår packning i min Santa Fe började jag fundera hur vi skulle få plats med Micke?
Väl uppe i Östersund lyckades vi efter lite omstuvning både få plats med Micke och hans packning.

Ju närmare Vingsand vi kom började min huvudvärk att stiga i takt med antal kurvor på vägen, väl framme hade den nått skitont. Stoppade i mig några värktabletter i hopp om att huvudvärken skulle släppa under natten. Det gjorde den självklart inte och tog ytterligare några på morgonen. Kände att jag inte mådde något vidare men vi gick bort till den mäktiga langveggen som låg på gångavstånd från vår hytte. Langveggen hänger över ca 45 grader och sträcker sig ca 15 meter ut. Backen följer väggen hela vägen så man är aldrig särskilt högt upp förutom om man toppar ur.

Vi värmde upp på en lätt och brant arete (nere till vänster på bilden) och jag kände att mina axlar inte svarade som de borde. Därefter gjorde vi ett boulder ca 6C+ som var riktigt fint, brant, bra grepp och långa moves. Axlarna kändes ännu mera nu, men jag trodde att det kanske berodde på kallpump. Sedan gick vi på Langveggen venstre en 7B som inte skulle ha skämts om den stod som 7B+. Den var lite blöt på sina ställen men greppen var i stort sett torra. Jag och Micke lyckades få ihop den men när jag gjorde de sista moven skrek det i axlarna. Sedan var det färdigklättrat för min del. Följande dagar bestod mest i smärta i stort sett hela övre delen av ryggen, nacke och ut i armarna med en konstant huvudvärk till följd. Min mage kraschade av för många värktabletter vilket ledde till ett konstant illamående och total brist av aptit. Träffade en norsk klättrare vid namnet Gudmund som jobbar som fysioterapeut och han trodde att jag hade fått någon form av tendonit (eller vad det heter) i axlarna vilket har lett till inflammation i rotatorkuffarna m.m. Nog om min självömkan, nu pratar vi om Vingsand istället.
Vingsand har en enorm potential för både bouldering och repklättring. Man ser stora grottor, väggar och block överallt och till skillnad mot för den svenska graniten så finns det grepp och formationer även när stenen blir brant. Det är även så att det som ser löst ut sitter fast. Vi hade väll inte det bästa vädret när vi var där men det går klättra oavsett då det finns så mycket som är brant.
Ett minus är att det fortfarande inte är så utvecklat i Vingsand och det är lite Hemlige Arne-varning för vissa saker. Det känns som att det som är gjort inte är dokumenterat och trots att vi hade norska guider så visste de inte av så många ställen. Det kan även vara lite utspritt mellan bouldren och man kan få gå lite ibland.

Hon vi hyrde vår hytte av var väldigt positiv till klättrares vistelse i Vingsand, en liten ökning av uthyrningen då det annars endast är fisketurister som är på besök.
Det är nog säsong året om då golfströmmen gör att det sällan snöar där, det kan dock regna ganska så mycket.

Vingsand i solsken.

Micke gick bärsärk mellan bouldren och kom upp för allt han provade förutom Lynx 8A som han bara han känna lite på första dagen innan mörkret tog över ”hulan” där den går, samt Dalai Lama 7B+ där regnet satte stopp för en urtoppning. Han lyckades stata den beryktade kruxpendeln på just denna.

Micke på Hueco Vingsand 7C

En örn svävade väldigt passande över oss när Micke körde på denna boulder som heter Gamle Örn eller Örnenuten 7C (vi hörde båda).

Här kämpar Robban på Problem no 5 7B, 14 moves i tak.

Robban lyckades göra #9 av sin målsättning av att göra 10 st 7B i år, när han gick en namnlös 7B på 7A-7B stenen. Han var även riktigt nära att göra Langveggen venstre 7B, där han föll på näst sista movet.

7A-7B stenen.

Hoppas man får komma tillbaka hit och få revansch, nu blir det rehabträning.

Vingsand, himmel på jord!

2009-10-22T09:27:00.000+02:00

2009-10-16T07:58:00.000+02:00

Vid lunch drar jag Robert Österholm och Mikael Andersson iväg till Guds förlovade boulderland i väster. Jag har i ca 2 månaders tid frekvent varit inne på yr.no och kikat på vädret för Vingsand och det har regnat varje dag. Nu verkar det dock bli en lucka i molntäcket och vi verkar faktiskt kunna få se sol.
Enligt myten om Vingsand så skall det finnas ett antal stora grottor där de elaka regngudarna är bannlysta, så det skall tydligen gå att klättra ändå.
Hur skall jag klara att vara ifrån min dotter Ellie?

Robert

2009-10-14T21:46:00.000+02:00

Idag lyckades Robert få till sitt projekt på Marna som blev Deceive 7B.

Marnia

2009-10-13T21:30:00.000+02:00

Tänkte börja blogga lite för att kunna delge mig av lite bilder och filmer som jag besitter.

Tillbaks efter ett långt uppehåll (igen) och en axelskada som börjar ge med sig. Var ute i lördags med Robban och körde på mitt projekt på Marna (utanför Bergafjärden) . Var väldigt sugen att få göra det innan vår resa till Vingsand i Norge på fredag. Hade varit ute och testat 5 kvällar innan och gått bet. Det jag hade problem med var just det första movet, vilket innebär en låg pinch med vänster och en liten gastoncrimp för högern och därefter ett dynamiskt flytt med högern upp till en slopig men ganska bra crimp. Jag hade till och med inhandlat en DeWalt DC020 för kunna förlänga kvällarna lite.
I lördags kände jag dock inte den stress jag hade haft kvällarna innan med allt för mycket mörkma och fukt. Solen sken och det var kallt och torrt. Började dock fundera om jag kanske skulle vänta till dess att solen började ligga på då jag kände av ryggen från gastongreppet av de tidigare sessionerna och började tveka om det skulle gå denna gång då jag kände mig kall och stel. Robban kom tillbaka efter att ha sprungit en runda för att få upp värmen och jag hade gjort några halvhjärtade försök mest för att få in känslan. Gjorde något seriöst försök och vips satt jag kvar på crimpen. Resten gick som en inövad dans och trots att mina fingrar domnade på slutet så nådde jag toppen. Det nya tillskottet blev Marnia 7C+, vi får se vad andra bestigare säger då det som vanligt kändes lättare när jag väl gjorde den.

Lyckades även få till ett annat problem som vi hade sopat på lite tidigare, det blev Gubbar och Galoscher 7B+ (inte helt säker på att jag fått till den mest optimala lösningen på denna, 7B?)

Robban projekterar på en sittstart från vänster på denna, men det är dock helt andra avslutningar. Bilder kommer!

Projekt!

2009-10-07T15:32:00.000+02:00

Under några dagar har vi nu försökt bearbeta ett av dödsprojekten i Västanbäck. Senast i helgen tillsammans med Tovo, Adrien och Harald. Under de tre dagar vi kört på problemet har vi hela tiden nått ett steg(grepp) längre, nu senast 1,5 meter under toppen innan "dal-susaren" blev ett faktum. Trodde den var nede för räkning, men än så länge leder projekt "Death or Glory" med 3-0 i matcher. Tidigare var jag otroligt spänd en bit upp på problemet, p.g.a. höjden, men nu vet jag att det är okej att falla så högt som jag gjorde...såå förhoppningsvis släpper den taget till helgen.

Tovo tog massor av fina bilder från helgen, här är några på projektet och en på catchen "Flying Higher 7B+":

Plump i protokollet!

2009-09-21T15:41:00.000+02:00

Då förra helgen i Midskogs i Sundsvall blev en plump i protokollet åkte jag och Karolina dit igen under helgen som var. Jag fick möjligheten att jobba av Dagges kreation: 2 Miles 2 Graceland 8a+, och Bodin´s djungelgympa: Breakdance 7C/7C+. Jag föreslog/slår en uppgradering av Breakdance ett snäpp från 7C till C+ av ett antal anledningar som står att finna på 8a:s hemsida. Jag kan ha rätt, jag kan ha fel, men upplever ibland att Bodin och Jante har gått hand i hand under vissa perioder när han satt upp nya "testbitar" i skogarna...Att han varit i mycket god form verkar inte ha slagit honom...I alla fall är den fin, komplex och mycket annorlunda. Det är väl därför jag upplevde den svårare än just 7C. Hoppas fler vill testa och sända så når vi kanske en konsensus längre fram.

Karolina klarade sin andra 7a genom leden Fulingen som må vara "lätt" för graden om man är över 170cm. Är man 160+ kan det sannerligen vara en annan nöt att knäcka. Hon provade också på Hall of Fame(7b+) med god framgång och när hösten kommer till västernorrland går det nog jättebra...

Nu återstår ett par turer på to´do listan(läs: Önskelista) över 2009: Return to sender Assis(7C+) i Mosjön, Overload(7C+) och Download(??) i Bergafjärden samt min egna högboll i Västanbäck, som troligtvis hamnar någonstans mellan 7C+-8A+. Eventuellt någon tur till Hell med en tro på mirakler och ett avslut i Vingsand i oktober. Sen "Carlos" är det dags att fira!

"Västanbäck, det nya Squamish"

2009-09-10T10:07:00.000+02:00

Igår hade västanbäck sitt första internationella besök av två fransoser, Tovo och Adrien. En fin dag i höst solen där vi jobbade fram två ny linjer varav en håller särdeles hög klass, Ruby Ridge ca 7A. Fransoserna var mycket nöjda med besöket och hoppas komma tillbaka nästa vecka för ytterligare ett rampage i skogarna kring Stugun, som enligt dem numera borde kallas "det nya Squamish". Jag hoppas jag kan få ihop en liten PDF-förare av det som är gjort.

Här kommer bilder från semester i fiskekakeland:

TILLBAKA

2009-09-08T09:33:00.000+02:00

Försök till acklimatisering efter sommarferie i fiskekakeland. Vi åkte på tur i vår nyinköpta buss och fann lugnet i Nordland. Bodö, Botn, Lofoten, Gjerdalen, Harbak, Hell. Svårt att beskriva allting med rättvisa ögon, men jag ställer mig fortfarande frågan varför man inte åker hit utan till schweiz. Stenen är lika bra, om inte bättre, mängden är lika stor om inte mer och graderna är lika softa, om inte....Näe det sista var ett skämt...;)

Vi började faktiskt utanför älvsbyn. 5 mil hemifrån ligger källsberget och jag har aldrig varit där tidigare...otroligt fin klippa som jag hoppas ta mig tid att besöka fler gånger...He-Man är i varje fall en god anledning.

Straumvassbotn, ett fantastiskt ställe i ren swizz kvalité med massor av fina turer i fin miljö. Det finns mycket kvar att göra.

Lofoten. När mer bouldering blir dokumenterat kommer det att dyka upp många stolta linjer. Just nu ganska utspritt, men mycket hög kvalité. Vi hittade också "nya" områden kring Brenna. Eggum är värt en tur i sig...Fantastiskt!

Orkar inte skriva mer, resten får ni se i bilder när jag har batteri i kameran...den dog precis!

Nya planer ligger för hand, förhoppningsvis Mosjön helgen vecka 39 och Vingsand runt vecka42/43

Bli med...

Semestertider!

2009-07-26T19:41:00.000+02:00

Har haft semester ett tag här på sidan...Låg motivation och ingen dator gör att oddset för ett nytt inlägg är tämligen lågt. Drygt en månad med repklättring på grund av värme och ett fingerproblem. Har varit till sjukan och upptäckt en knöl på fingersenan, vilket förmodligen är ärrvävnad från tidigare MINI-bristningar. Denna knöl skapar i varje fall en konstant irritation i långfingret med följd av ömhet. Det går att klättra, om än inte för fulla muggar och utan att böja långfingret så mycket. Att krimpa är dessvärre uteslutet...

Vad som sker är ännu ej klart men hösten bjuder kanske på mindre klättring än jag planerat.

Mitt intresse för repklättring har dock under denna tid växt lite ytterligare och jag hoppas den närmaste månaden kan bjuda på många fina turer uppe i nord. Med start i morgon beger vi oss till NordNorge för att återvända till Östersund i slutet av augusti. Bouldering(UTAN högerkrimp) och fin repklättring i Bodö, Lofoten och kanske Tromsö väntar, för visst har det varit nog med regn NU!!!

På återseende, Mikael

Dödsprojekt(en)!

2009-05-20T09:34:00.000+02:00

Var ute i skogarna igen och rekade, då det för tillfället blir mindre klättring p.g.a ett smärtande finger. Har till nu hittat tre dödsprojekt som jag kommer försöka lägga ned lite tid på. De är alla Dödsprojekt för att de förmdligen kommer att vara svåra för mig, men även för att två av dem är uppemot sju meter höga ;).

De två första ligger i det numera frekvent beskrivna Västanbäck, medan det tredje ligger i Pilgrimstad ca tre mil öster om Östersund. Det ena(Death or Glory-projektet) har vi(fredrik och jag) redan testat och kom ungefär halvvägs innan det tog stopp, medan de andra fortfarande står och väntar på besök...

PROJEKTNAMN: New(er) Baseline

PROJEKTNAMN: Death or Glory

PROJEKTNAMN: The Squid and the Whale

Kvalitetskontroll!

2009-05-18T09:57:00.000+02:00

Fedrik Bodin kom på besök i helgen. Den första besökaren jag tagit imot för att guida runt omkring områdena i republiken Jämtland. Under föregående höst och nu under våren har jag lagt ned lite extra tid på att åter- och nyutveckla ett område som växt igen på grund av liten aktivitet, sedan de "gamla rävarna" lämnat skogen för längs. Frågan för mig var om Västanbäck då är något att ha?

Fredrik´s besök blev en sorts kvalitetskontroll från utsocknes bedömmare med STOR erfarenhet av etablering av nya omrdåen(läs:typ hela sundsvalls boulderscen). Under fredagen, lördagen och söndagen krälade vi omkring på de än så länge framborstade linjerna med stort nöje. Fredrik laddad med krut kom bokstavligen upp på allt jag pekade på. Jag försökte så gott jag kunde följa, samtidigt som jag såg att han verkade njuta gott av klättringen...Riktigt, riktigt roligt!

I helgen kom det upp ytterligare fyra nya turer: The Gift 7C, Flying Higher 7B/B+, King Fish 7A+ och Billy Opel 6C. Totalt är det ca 20 turer etablerade nu och fler väntar på lut. Vi hittade också ett nytt "döds"projekt i form av en ca 7m hög sköld som är riktigt häftig och svår. Om ingen revolutionerande beta kommer fram hamnar den förmodligen någonstans på den åtteonde graden...tiden vill visa.

De filmades under hela helgen och Fredrik kommer förmodligen att kunna lägga ut några klipp från den lyckade helgen.

På återseende...

Äntligen kommer det någon...

2009-05-14T08:57:00.000+02:00

Har äntligen lyckats att övertala någon att komma på besök till Jämtlands skogar och sten. Bodin kommer upp från Sundsvall över helgen och nu gäller det verkligen att visa upp något fint, så det inte dröjer ytterligare ett decennium innan någon annan vågar visa sitt tryne här igen. Helgen till ära kommer det vara finväder och Climb-In i Stugun för Östersunds klätterklubb. I och med detta var jag igår ut och borstade fram en ny linje till Fredrik, som jag tror blir ganska cool. Projektnamn: The GIFT!

Grytorna och Midskogs

2009-05-14T08:40:00.000+02:00

En och en halv veckas häng i Sundsvall och Fredrik han med att visa ett ytterligare nytt område på Alnö(7B+ cragget). Inte långt från Raholmen ligger Vinberget, med en riktigt stor jättegryta och en mindre. Han har hunnit etablera fyra nya turer där som alla är värda att göra. Jag snodde också en nytur framför näsan på honom, då hans menisk pajat sig för femitelfte gången, riktigt kompisskap...Linus och jag var också ute vid Midskogs och körde på två turer(Breakdance, Quinta Essentia)som kan vara lite bortglömda, men definitivt är mödan värd.

För tillfället finns det dessa turer vid grytorna på Vinberget:

Bastardo 7B+
Art of Ice 7B+
Syrah 7B+
Pinot Noir 7A:ish
Shiraz 6C:ish

Linus Malm på Art of Ice

Breakdance, Midskogs

"Effektsökeri" av undertecknad på Quinta Essentia, Midskogs Nedre

Grytorna, Alnö

2009-04-29T14:32:00.000+02:00

Bodin(Fredrik) hittar ideligen nya block och väggar att utforska. Senast i raden är grytorna på Alnön där arbetet är i full gång med borstning och "markberedning"...
Helgen kommer förhoppningsvis att bjuda på fler bilder om hur det har utvecklat sig vidare...

M

Västanbäck en pärla?

2009-04-27T08:29:00.000+02:00

Äntligen lite tid att borsta fram alla linjer man kikat ut under föregående höst. I helgen dök de upp tre nya turer under mossan. A La Carte(7A), Pingu(7B/7B+) och Airwalk(7C). More to come...

A La Carte

JOB...

2009-04-16T09:30:00.000+02:00

Bildsekvenser som borde kommit för två år sedan...Kändes lättare än 7C igår, men det var väldigt bra förhållanden tror jag. Någon borde åka dit och testa och kanske gradera ned(Hasse). Fin linje trots de ringa antalen flytt!

...förutom smärtan i armbågarna!

2009-04-15T12:39:00.000+02:00

Bleau! - Bättre än allt...

2009-04-15T12:29:00.000+02:00

Tjuvar i norr!

2009-03-19T14:44:00.000+01:00

Ref; http://justanotherboulderingblog.blogspot.com/2009/03/inte-en-dag-for-sent.html

STÖLD:Stöld, i Sverige ett brott enligt 8 kap. 1 § brottsbalken. Den som olovligen tager vad annan tillhör med uppsåt att tillägna sig det

PROJEKT:Projekt är ett uppdrag som utförs av en tillfällig arbetsorganisation(JAG) för att åstadkomma ett i förväg bestämt resultat(FA).

PROJEKTSTÖLD: Den som olovligen tager ett PROJEKT vad annan tillhör, med uppsåt att tillägna sig det!

Hade hoppats att Hassemannen tydligt sagt ifrån hur reglerna längs Pite-älven brukar vara... Tyvärr verkar det inte som att de gäller i HELA Norrland. Hoppas att det råder större klarhet vad konsekvensen blir...

M

Inte sommar än!

2009-03-17T09:09:00.000+01:00

Som sagt våren kommer och redan tänker jag på sommarens värme...Visst det är skönt, men det orsakar ju också vissa problem om man vädjar till block och inte lika gärna knyter in sig i ett rep under de varmaste dagarna. MEN...hur skulle denna funka? Någon som provat?

http://www.teknikmagasinet.se/prod/stor_bild/340201a.jpg

Vår?

2009-03-16T10:47:00.000+01:00

Nu dröjer det nog inte så länge innan det är läge att börja klämma på sten! Nya och "gamla" turer skall förhoppnigsvis inom en snar framtid få bekänna färg...

M

Inlandet, jag flyttar aldrig!

2009-03-04T17:29:00.000+01:00

Här i jämtland har vintern fortfarande fäste och säsongspremiären är långt borta, till skillnad från på kusten och i flatbygda. Ute idag till Udden och skottade bort en del snö, men behöver fortfarande en god del hjälp av temperatur och sol för att det skall funka. Med 24 dagarkvar(-3 enligt el Maco´s hustru) skickar "Broiler" över en lista gjord för den kommande resan till Paris. Den var inte direkt sparsam och ca 80 turer att knäcka på 13 dagar känns lite väl mycket, men det skall bli skoj att ta de finaste av dem. Nedan följer en hälsning från KONG-VINTER samt den eminenta listan signerad Bodin/Smedsaas.

la Maire á piat
Orgasme Cosmiqe 7b

la Merville
Blea´s art 7b

Franchard Hautes-Plaines
Deux Faux Plis en Plats Réels 7c
Lapin ou Canard 7a

Franchard Cuisinière
Entorse 7a+
Uranus / Terre Promise 7a+
Pensées Cachées 7b (7a+)
La Déferlante 7b
Mister Dynamite 7b
Super Flux 7b+
Cinq et Demie 7b+

Franchard Crete sud
Beatle Juice 7a+
La Mouche 7b+
Hale-Bopp

Franchard Isatis
Surplomb gauche 6c+ (7a)
El Poussah 7a
L'Angle Ben's 7a+
Dune (El Poussif) 7a+
Sur-Prises 7c (7b+)
L'Arrache Cœur 7c
Alta 7c

Rocher Gréau
Oliver Twist 7a+ (7a)
Mégalithe 7c+ (7c)

Petit Bois
La Baleine 7a (7a+)
Le Poids des Soupirs 7b+ (7c)
Le Mur du Son 7c

Maunoury
Baloo 7b
Irréversible 7c
Instinct 7c+

Éléphant
Le Cœur 7a (6c+)
La Barre Fixe 7b+
Envie d'Ailes 7c

Apremont
Clin d'Œil 7a (6c+)
Fleurs de Rhum 7a+
Onde de Choc 7b

95.2
Retour aux Sources 7a
Les Pieds dans la Lune 7a+ (7a)
L'Ange Naïf 7c

Cul de Chien
Le Toit du Cul de Chien 7a (6c+)
Arabesque / L'Autre Toit 7b+ (7b)
Éclipse 7c

Roche aux Sabots
L'Oblique 7a
Le Jeu du Toit 7a
Jet Set (Jet Sec) 7a (7a+)
Graviton 7a (7a+)
Smash 7b
Sale Gosse 7c

Apremont oest
Crazy Horse 7b
Sitting Bull 7c

Cuvier
La Conque à Doigt 7a (6c+)
L'Araignée 7a
Charcuterie 7a
La Joker 7a
La Rhume Folle 7a
La Vie d'Ange 7a
L'Hélicoptère 7a (7a+)
Holey Moley 7a (7a+)
L'Abattoir 7a+ (7a)
Biceps Mou 7b
L'Aérodynamite 7b+
Le Carnage 7b+
Hop Hop Hop 7b+
Aérosol 7b+
La Bérézina (L'Abbé Résina) 7c
La Gaule 7c
Hypothèse 7c+
La Balance 7c+

Cuvier Rempart
The Watchtower 7b+
Baisers Volés 7c (7b+)
Noir Désir 7c
Tristesse 7c
Fourmis Rouges 7c
Big Golden 7c+
Haute Tension 7c+
T-Rex 7c+ (8a)

Cuvier est
Festin de Pierre 7a
Duroxmanie direct
Moby Dick 7c (7b+)
Michel-Ange 7c

Cuvier Merveille
Bleau's Art 7b

Rekommendationer som jag(Fredrik) fått av Jon Smedsaas

Cuisinière:
Pensées Cachées 7a+, fantastisk arete som är soft
Terre promises/Uranus 7a+
Uranus sittstart 7c+ ganska soft för sin grad (beta: VH i bra undercling, HH i
litet men bra sidtag. VF på smear långt ner, HF i det bästa greppet till höger
ca 10 cm under vänster hand. res upp och skicka till sidtag)

Isatis:
El Pousssif 7a+ fantastisk formation.
Alta 7c given klassiker
Surprises 7b+ (hård sådan kanske 7c) kanske mitt favoritproblem fysiskt men
ändå litet teknisk.
Pousse Mousse 6c+ om man vill känna på litet höjd
vit nr 10 tror jag
La vitae Beata är en hyfsat soft för sin 8a grad, men jag tror inte den håller
lägre.

Cuvier:
Gör Duroxmanie directe om du inte har gjort den redan, ett måste.
Balance utan det chippade greppet, (väldigt soft 8a) man gör liksom två move
mindre än med orginalmetoden.
Festin des Pierres 7a

Inget å skriva men skriver ändå, då ”andra” påpekat en stilla blogg !

2009-01-20T13:40:00.000+01:00

Tanken med denna blogg var att skriva när jag hade något att skriva OM. Nu har jag dock kommit till den punkt där jag youtubbat tillräckligt länge på Fata Morgana mfl. och insett att våren och den kommande Paris resan faktiskt dröjer ännu ett tag till. Här kommer i alla fall något:

Vinterträning, Jämtland och snö…

Vinterträningen har startat. Är i full gång med att bryta ned mig inför nya och gamla utmaningar till våren, sommaren och hösten. Ser fram emot det med spänning.

MEN, vintern är lång och vill man inte köra i -10 grader och spräcka de leder i fingrarna som fortfarande är hela, blir det för min del till att förlita sig på plast och vikter.

Får hjälp av El Maco med en viss struktur, då jag tidigare bytt träningsteknik varannan vecka och inte riktigt vetat vad jag hållit på med och/eller vart jag varit på väg; förutsatt det är det man skall veta!? Målet? Att vara bättre förberedd än tidigare på blocken och klipporna.

Kör enligt ett ganska standardaktigt system, tre veckor progressivt, med en vecka aktiv vila. Under dessa tre veckor kör jag ett morgonpass med deadhang och lite andra riktade övningar. Blir i stort tre stycken greppositioner; 4finger open, 3finger open, 4finger crimp. Då jag har en uppfattning och filosofi att korta deadhangs i stor utsträckning tränar rekrytering gör jag längre(25-30s) häng för att i större utsträcking träna styrka. Rekrytera gör jag längre fram mot våren.

På kvällen bouldrar jag 2h för att sedan lyfta skrot i en 30min. Fyra övningar, biceps, dips, underarmens flexorer och extensorer. Korta set 6-8 rep i 3-5 set beroende på vecka. Kör enligt detta tre dagar i veckan, mån, ons, fre; De övriga dagarna jag mest till aktiv vila; löpning, bål och stretching.

Tanken är att köra enligt detta till mitten av februari, för att sedan ägna mig mer mot ren klättring, mer riktade övningar och rekrytering.

Än så länge känns det rätt bra. Tappar en del känsla i klättringen, i och med att jag klättrar mindre och fokus nu ligger på styrka. Kan känna mig sliten mot slutet av perioden, men detta känns som en naturlig effekt av att jag ökar belastningen progressivt och att kroppen inte riktigt hinner igen på ”vilo”-dagarna, å andra sidan är det inte nu jag skall vara i form!

P.S. ”Ni får skylla er själva om ni väljer att prova något av detta! JAG tar inget ansvar för vad som händer!” D.S.

Mikael:)

Review, Numero Uno: SHAKTI

2008-11-12T08:15:00.000+01:00

Förhandlaren skriver så här:

"Shakti är en spikmatta som enligt mångtusenårig indisk visdom helar, ger kraft och energi. Den är återskapad enligt den 5000 år gamla indiska Vedakunskapen, och den består av 6000 små plastspikar som, då man lägger sig på den, aktiverar tusentals små punkter i kroppen. Det här betyder att spänningar och blockeringar löses upp – också emotionella sådana - och det ger ett fritt flöde av energi.

Spikmattan helar kroppen och själen, och den har använts i tusentals år av indiska yogautövare för att nå perfektion av kropp och sinne.

Shakti frisätter också stora mängder endorfin (kroppens lyckohormon), och den skapar dessutom så kallade ”lugn och ro”-hormoner som ger kroppen återhämtning och vila. Spikmattan är också bra då man vill öka blodcirkulationen och syreupptagningen, lider av sömnbesvär, spänningar, ryggskott, ischias, migrän, depression, bland annat.

Vissa kan känna trötthet under behandlingen med spikmattan, och det är inte ovanligt att man somnar då man slappnar av så djupt. Även frossa och hungerskänslor kan uppstå, liksom starka känslor som lycka och ilska. Det här för att kroppen reagerar på att det plötsligt försätts en massa energi i rörelse. De här känslosvängningarna går snabbt över, och ersätts av ett djupare lugn. Därför är det bra om man tar det lugnt efter behandlingen och vilar"

Efter ungefär två "press" i förrgår och igår..ca en 30 min vardera känns det så här:

I början gör det rätt ont, typ de två-tre första minuterna. Efter det sprids en kraftig värme i ryggen och ibland känns det som om det pulserar. Det blir varmare och skönare ju längre man ligger och man blir avslappnad. OBS-Ligg stil..det gör ont att vrida på sig ;) Mot slutet vill man inte stiga upp.

Jag har en styv höger skuldra/axel som jag redan nu känner är lite mjukare. Efter traditionell massage brukar jag bli snuvig i några timmar, detsamma gäller här...Här tror jag det är bra att få i sig mkt vätska av pga. allt som sätts igång i kroppen. Har prövat ligga på magen också, men det är än så länge ren ondska...Hoppas komma på nya "ställningar" med tiden....än så länge är jag nöjd....Har man svårt att sova kan man lägga sig på mattan, och då går det fort!

ååå, just det. Den kostar ca 700kr på såna där yoga-butiker

peace M